I Västvärlden har man underskattat betydelsen av religion, när man bedömt revolutionerna i Arabvärlden under den ”arabiska våren”. Detta betonar den välkände egyptiske jesuiten och författaren Henri Boulad vid ett estradsamtal i Wien. ”Den religiösa faktorn underskattas i Väst, eftersom i många länder här saknar religionen samhällelig relevans men inom det arabiska området dör människor för sin tro”, sade Boulad. Enligt honom är det nödvändigt att utveckla en sekulär stat i Egypten. Endast så går det att bryta den starka dominansen från en institutionaliserad, muslimsk religiositet ”som omsluter människans alla livsområden”.
En sekularisering betyder inte nödvändigtvis att religionerna trängs undan, men den är viktig för en framgångsrik modernisering av samhället. I en modern sekulär stat skulle religion ”inte som hittills vara en sköld mot allt nytt och okänt”, utan mer som ett brännglas, som samlar ihop det som förenar alla religioner – nämligen frihet, jämlikhet och broderskap – så att det blir tydligt. I den arabiska världen måste man besinna just dessa värden.
Enligt Boulad skulle ett sekulärt Egypten vara hoppingivande också för den kristna kyrkan. Genom Sharialagar skulle de kristna bli undertryckta i hela Mellanöstern, och repressionen skulle leda till att kyrkorna sluter sig inom sig själva. Det som utlöser denna repression är emellertid inte konflikter mellan kristna och muslimer, utan konflikter mellan extremister. ”Den stora majoriteten av egyptier är trötta på det och är beredda att gå vidare mot en modernisering.”
Vägen till det moderna är emellertid lång och man måste ge Egypten tid, säger Bouland. Ingen kan vänta sig att ett land skall utvecklas till en modern demokrati på två år. Egypten och hela regionen befinner sig i en process av utveckling och mognad, som också innebär att man måste besinna sina egna värden och sin spiritualitet. Spiritualitet är ”en nyckel till det moderna” för den arabiska världen enligt Boulad.
Ett bakslag eller ett misstag i denna mognadsprocess var, enligt Boulad, valet av Muhammed Mursi till president. Störtandet av honom och förbudet mot Muslimska Brödraskapet är viktiga tecken på fortsatta framsteg. Bortsett från att valet av Mursi inte uppfyllde demokratiska krav, så hade läget för befolkningen ytterligare försämrats under hans tid vid makten. Boulad menar att det inte finns någon fara för att det interimistiska militärstyret skall leda till militärdiktatur.
Kathpress 2013-10-02