av CHARLES CÂMARA
Om ensamstående mödrar har det svårt i ett välbärgat land som Österrike, såsom det den 30 april rapporterades på Signums webbplats, kan vi nog ana oss till att ensamstående mödrar i avsevärt fattigare länder som Malawi, Uganda och Tanzania har det outhärdligt svårt att ge sina barn och sig själva ett värdigt liv.
I flera år har Stockholms katolska stift stöttat just ensamstående mödrar med barn i dessa länder. På grund av materiell fattigdom kan deras situation vara än mer utsatt än ensamstående mödrars situation i Österrike, naturligtvis med hänsyn taget för de olika sociala och kulturella sammanhangen.
Kyrkans stödinsatser
I centrala Malawi har stiftet givit stöd till ett sjukhus som drivs av apostoliska karmelitsystrar, i samarbete med karmelitbröder, stöttar unga mödrar. Unga kvinnor på landsbygden förförs av män med löfte om äktenskap, blir gravida, ibland blir smittade av sjukdomar och överges sedan. Konsekvenserna är påtagliga, främst på grund av fattigdom. I brist på fungerande mödravård på landsbygden öppnade systrarna en sådan inrättning för att se till att kvinnor kan föda på ett säkert sätt. Mödra- och spädbarnsdödligheten är mycket hög i Malawi.
Förutom att ge nödvändig vård på sjukhusets mödravårdscentral besöker systrarna byarna för att uppmärksamma unga mödrars prekära situation. Dels för att se till att unga kvinnor blir mer alerta om problematiken, och ge dem möjligheter att fortsätta utbilda sig; dels förmå männen att ta ansvar för sina handlingar – en nog så from förhoppning. Dock har det givit ett visst resultat; i de byar där systrarna genomfört kampanjer har barn utanför äktenskap minskat något och allt fler unga kvinnors medvetenhet om sina kroppar har ökat.
I nordöstra Uganda gavs ekonomiskt stöd till liknande verksamhet till ett sjukhus som drivs av det lokala katolska stiftet Moroto. En viktig del av sjukhusets verksamhet går ut på att både ge ensamstående kvinnor adekvat mödra- och spädbarnsvård samt se till att bedriva upplysningskampanjer på landsbygden. Problemen är de samma som i Malawi, nämligen att männen lockar fattiga unga kvinnor med pengar i utbyte mot sex eller löfte om äktenskap, men innan det är dags för vigsel gör kvinnan gravid och därefter lämnar byn. I en del fall är männen kvar efter första barnet är fött, ibland kvar till och med efter andra och tredje, men därefter överger familjen. Kvar blir de små barnen med mamman, som tvingas till att försörja familjen på ovärdiga sätt.
Yrkesutbildning till unga mödrar
I stiftet Same, beläget i norra Tanzania, ges stöd till Ursulin-Franciskansystrar, vilka tillsammans med stiftspräster, stöttar unga ensamstående mödrar att lära sig ett yrke för att kunna få ett arbete med skälig lön. Medel användes till att inskaffa utrustning till systrarnas utbildningscenter, där de genomför professionella kurser i matlagning (kock), skrädderi, frisör, datakunskap och i kontorsarbete (receptionist, sekreterare) – yrken där det finns goda möjligheter att få anställning. Under yrkesutbildningen har systrarna ordnat att barnen kan införlivas i närliggande förskolor, så att mammorna kan fokusera sig på studierna.
Förutom yrkesutbildning, ger systrarna de unga mödrarna psykosocialrådgivning och samtalsterapi, så att dessa kan hantera sin livssituation. Ty, inte nog med att många av dessa kvinnor med barn är övergivna av sina män, en del är dessutom utstötta av byns gemenskap. De betraktas som lösaktiga och ansvarslösa – de får skylla sig själva för att ha försatt sig i denna situation. Dock är man inte lika hård mot männen, som naturligtvis har ett betydande ansvar för den uppkomna situationen.
Gemensamt för kyrkans hjälparbete i dessa tre områden i Afrika är att dels hjälpa unga mödrar att föda på ett säkert sätt utan att riskera sina och barnens liv; dels att hjälpa de unga mödrarna att återfå självförtroendet, lära sig ett yrke som hon kan försörja sina barn och sig själv på, samt bli återintegrerad i byns gemenskap, och i de fall det finns gemensamt intresse bli sammanförd med den man som gjorde henne gravid.
En stor svårighet i de tre insatserna är att komma i kontakt med männen. Oftast drar de sig undan från sitt ansvar då systrarna eller manliga socialarbetarna försöker föra samtal med dem. Självklart är de medvetna om vad de har gjort, men är inte riktigt beredda att ta fulla ansvaret för sina handlingar. Naturligtvis finns det en del män som ändå tar ansvar genom att gifta sig med den kvinna han har gjort med barn och därefter hjälper till att försörja familjen, men de är undantag.
Mansgrupper
Skapande av ”mansgrupper” för att män sinsemellan ska ta sig an dessa frågor är inte populärt i just dessa kulturer. Däremot har försök gjorts att mobilisera männen i ”självhjälpsgrupper” då mikrokrediter ges till medlemmarna för att starta enkla inkomstskapande verksamheter. Vid dessa sammankomster tar kyrkans socialarbetare upp känsliga familjerelaterade frågor med männen, som då uppvisar ett visst intresse. Liknande självhjälpsgrupper har också skapats för kvinnor, så att också de genom mikrokrediter kan starta egna inkomstskapande verksamheter, exempelvis enkla gatukök och kiosker, eller inskaffande av enkla jordbruksredskap för att kunna bruka marken för odling. Däremot har det visat sig att det är ytterst svårt att ha båda kvinnor och män i samma självhjälpsgrupp för att bedriva gemensamma aktiviteter eller kunna föra samtal i känsliga ämnen, ty männen ofta motsätter sig detta.
Katolsk sociallära vägleder hjälparbetet
Stockholms katolska stift fortsätter att stötta lokala katolska initiativ, som hjälper både utsatta ensamstående mödrar med barn och männen att ta större ansvar för familjen. Systrar, bröder, präster, diakoner och lekfolk som arbetar på kyrkans institutioner, inte bara i Afrika utan på en mängd olika håll i världen, gör ovärderliga insatser för att hjälpa dem som har det mycket svårt att hantera sin utsatta livssituation, genom att ingjuta hopp och självförtroende, samt ge konkret hjälp att stå på egna ben. Sådana stödinsatser utförs av kyrkans medarbetare också i Österrike när de stöttar ensamstående mödrar i det sammanhang de befinner sig i. Liknande hjälpinsatser och mycket mer utförs av stiftspräster, diakoner och ordensfolk i stiftets 44 katolska församlingar – oftast i det tysta. Det socialpastorala hjälparbetet som utförs i den världsvida kyrkans regi, understött av kyrkans inspirerande sociallära, där uttryck som människans värdighet, det gemensamma goda och solidaritet är framträdande, syftar till att hela människan till kropp och själ, samt förmå varje person att förlika med sig själv och med varandra, så att varje individ och familj kan leva ett liv med värdighet, såsom Gud vill att alla ska leva det.
Charles Câmara 2025-05-13
Detta är en opinionstext.