av MÅRTEN BJÖRK
I Tyskland öppnades nyligen den första fakulteten för islamisk teologi. Det aktualiserar frågan om vilken roll teologin – vetenskapen om Gud och allting som är relaterat till det gudomliga – har i en sekulär värld.
Före universiteten fanns klosterskolor och katedralskolor. Här bevarades antikens texter, och människan och hennes ställning i världen undersöktes. Anselm av Canterbury (1033–1109) formulerade ett argument för Gud med förnuftet allena som utgångspunkt, och hans vän Gilbert Crispin, abbot vid Westminster, skrev en tidig religionsdialog mellan en jude och en kristen – Disputatio Iudei et Christiani – som präglas av lyhördhet och respekt. Den judiske tänkaren ställer uppriktiga frågor om varför judarna förföljs av kristna och hur Jesus kan vara Messias när världens nationer fortfarande befinner sig i krig. Men det var med grundandet av universiteten som de stora medeltida teologiska systemen skulle utvecklas, såsom Alexander av Hales och Thomas av Aquinos summor.
I dag är det kanske inte så många som förknippar universiteten i Uppsala, Leuven eller Oxford med teologisk forskning. Här utbildades dock kyrkans män för att undersöka och predika det heliga ordet. Moderna, statliga universitet har fortfarande prästutbildningar och, som Heinz Werner Wessler skriver i detta nummer av Signum, har även islamisk teologi blivit en viktig verksamhet på Uppsala universitet. I Tyskland har man gått ännu längre genom att integrera imamutbildningar i universiteten. Den första tyska fakulteten i islamisk teologi öppnades den 1 juli 2026 i Münster. Den här utvecklingen välkomnas av tyska teologer som ett viktigt erkännande av muslimers rätt till sin tro i en tid där islam ifrågasätts av mäktiga politiska krafter och för att det innebär ett erkännande av att frågan om Gud fortfarande har en självklar roll på moderna universitet.
Det sägs att talmudforskaren Saul Lieberman en gång ska ha sagt att ”nonsens är nonsens, men historien om nonsens är en mycket viktig vetenskap” när han introducerade nestorn i forskningen om judisk mystik, Gershom Scholem, på en konferens. Lieberman var själv en djupt religiös och konservativ rabbin, men han var också medveten om att mycket religiöst tänkande kan uppfattas som struntprat av den religiöst omusikaliske. Men även så kallat religiöst nonsens är en del av historien. Och historien studerar vi eftersom den formar vår samtid och gör oss till de vi är i dag.
I dag, när USA:s krigsminister Pete Hegseth i Pentagon kan be om ”overwhelming violence of action against those who deserve no mercy”, tycks frågan om Gud ha blivit en stridsfråga i bokstavlig mening. Och då kan det visa sig att teologer och inte bara religionshistoriker har angelägen kunskap för vår samtid. Hur kommer det sig att kristna politiker kan be om ett förkrossande våld mot dem som inte förtjänar någon nåd? Är inte det en motsägelse eftersom nåden ofta ses som något som man inte kan förtjäna? Eller kan Psaltaren användas för att rättfärdiga den här formen av predikningar och tankar? Frågor likt dessa är teologiska och det kommer alltid finnas någon som svarar på dem. Det är en av anledningarna till att universitetet i Münster har en fakultet för islamisk teologi. Det ligger i det allmännas intresse att religiösa frågor och teologiska traditioner diskuteras och undersöks på ett vetenskapligt sätt.
Frågan uppstår därför vad som är en vetenskaplig diskussion om teologi – talet eller ordet om det gudomliga. Är det en neutral eller värdefri diskussion? Är det en debatt där sanningsfrågan satts på undantag och där varje konfessionellt uttolkande av texter bannlysts? I en värld där en amerikansk krigsminister kan åkalla Guds vrede över sina fiender är det uppenbart att det är närmast omöjligt att hantera religion som något värdeneutralt eller opolitiskt. Kanske är det därför dags att vända tillbaka till de medeltida universiteten och de tidiga klosterskolornas disputationer. Det vetenskapliga i en dialog som Gilbert Crispins Disputatio Iudei et Christiani är inte att den kristne eller juden kan komma med en slutgiltigt verifierbar hypotes – eller för den delen en falsifierbar teori i enkel mening – även om teologiska teorier exempelvis av Wolfhart Pannenberg tolkats som världshypoteser.
Det avgörande med den medeltida disputationen var att den vilade på att de som deltog accepterade ett antal regler och ramar för sin diskussion och därmed gjorde teologiska övertygelser kommunicerbara mellan olika traditioner och samfund. Joseph Ratzinger manade en gång icke-troende människor att leva som om Gud fanns – etsi Deus daretur – för att på så sätt börja förstå vad religion och teologi kan göra med en människa. När tron undersöks som en lära kan den icke-troende ikläda sig rollen som troende. Den kristne kan lära sig att se på världen som en jude eller muslim. Och den som ser mystik som nonsens kan förstå vad som gör den typen av upplevelser meningsfulla för någon annan.
Gudsfrågan kan vara ett sätt att lära sig att se verkligheten på ett nytt sätt, och universitet har aldrig bara varit en plats där man studerar religion, filosofi och statslära utifrån vad andra sagt. Filosofer, ekonomer och statsvetare har vederlagt eller försvarat tidigare teorier och utvecklat nya. Teologin är inte heller bara en beskrivande vetenskap. Teologi är också en konstruktiv vetenskap om olika tankesystems betydelse och i slutändan sanning. Den formen av sanning är knappast av ett annat slag än den som matematikern söker i sina slutledningar – för vad som är sant är sant – men den uttrycks på ett annat sätt än genom den matematiska ekvationen och väntar, så att säga, på sin eskatologiska verifiering.
Teologins roll vid det moderna universitetet är emellertid inte bara relaterad till det sociologiska och historiska faktum att det finns religiösa samfund som behöver akademisk träning eller att de flesta vetenskaper på olika sätt tvingas bli normativa och existentiella. Det handlar också om att vetenskaperna genererar metafysik, alltså teorier om världen i sin helhet och än mer dess ursprung. Och det är här frågan om Gud fortfarande tenderar att uppkomma.
Universitetet bör vara en plats där även gudsfrågan kan ställas på ett sätt som gör den meningsfull och kommunicerbar i en tid då Gud verkligen för många har blivit en fråga: vem eller vad är Gud? Hur kan vi veta att Gud finns? Hur kan en allsmäktig Gud tillåta att det finns ondska? Och vilken typ av samhälle legitimerar olika gudsuppfattningar och gudsbilder? Att ställa dessa frågor och även att ge hypotetiska svar på dem utifrån olika konfessioners och traditioners blickpunkter är inget annat än att bedriva klassisk systematisk teologi i en sekulär värld. Vi är rationella djur eller växter med rötterna riktade mot himlen, som Platon en gång skrev, och därför är vi djur som tänker på varifrån vi kommer och vart vi är på väg. Och därmed om Gud finns eller ej.
Mårten Björk är teol. dr i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Göteborgs universitet och lektor i teologi vid Newmaninstitutet.
Ur Signum nr 6/2026, s. 1–2.