av CHARLOTTA SMEDS
Torsdagen den 9 januari hade påven Franciskus det traditionella mötet med den diplomatiska kåren, de ackrediterade ambassadörerna vid Heliga stolen. Det är ett tillfälle under året då påvens tal ofta är mer politiskt, och visar hur han ser på hur världens politiska utveckling. Påven utgick i årets tal från sina resor under det gångna året, och med hoppet som ledstjärna tog han upp konflikter runt om i världen, även de så kallade bortglömda. Han belyste även problem som övergrepp på barn och våld mot kvinnor.
Den diplomatiska kåren omfattar ambassadörer som representerar de i dag 183 stater som upprätthåller fullständiga diplomatiska förbindelser med Heliga stolen. Utöver dessa har Heliga stolen även relationer med EU, Malteserorden och Palestina. 89 av staterna har Rom-baserade ambassader.
Hoppet kräver realism
Påven uppmanar oss att bemöta vår tid med hopp, men han betonar att även om hoppet kräver realism, och om man nämner problemen vid namn, så ”tycks det nya året inte börja med uppmuntrande tecken utan snarare med en intensifiering av spänningar och våld”. Men påven menar att man inte får sluta hoppas. Han förnyade sin önskan om att spänningen mellan Iran och USA inte ska förvärras ytterligare, och han bad om dialog och respekt för internationella lagar.
Hela talet byggde på påvens många apostoliska resor under 2019, som gett honom en möjlighet att främja dialog på politisk och religiös nivå, utifrån Heliga stolens diplomatiska åtagande om fred och integrerad mänsklig utveckling.
Påven talade om Världsungdomsdagen i Panama och sitt möte med ungdomar, han och påminde om hur ”många vuxna, inklusive flera medlemmar av prästerskapet” har varit ansvariga för ”mycket allvarliga brott mot barns och ungdomars värdighet”. Det här är ”brott som kränker Gud och som orsakar fysisk, psykologisk och andlig skada”, sade han och erinrade om mötet i Vatikanen i februari förra året och det förnyade åtagandet att skydda minderåriga med ”ett brett spektrum av regler” för att hantera dessa fall.
I sitt tal noterade påven vikten av utbildning och påminde om det kommande internationella mötet i Vatikanen den 14 maj med temat ”Återuppbyggnad av den globala utbildningspakten”. Utbildningen slutar inte i klassrummen utan säkerställs främst genom att familjens primära rätt att fostra och forma sina barn stärks, konstaterade påven.
Han tog även upp miljöfrågan och underströk oron över skapelsen. ”Vården av vårt gemensamma hem måste ligga i allas intresse”, sade han och uppmanade återigen till den ”ekologiska omvändelse” som det internationella samfundet ännu inte tycks ha genomgått.
Med blicken på Latinamerika talade påven om Amazonassynoden för att sedan uttrycka sin oro över de ökande politiska kriserna i ett växande antal länder där polariseringen försvårar. Han nämnde särskilt Venezuela med hopp om att man inte ska upphöra att söka efter lösningar: ”Konflikterna i den amerikanska regionen, trots dess olika rötter, beror gemensamt på djup ojämlikhet, orättvisa och endemisk korruption, liksom på de olika formerna av fattigdom som kränker människors värdighet”, sade påven och uppmanade till att ”stärka de demokratiska institutionerna och främja respekten för rättsstaten för att förhindra odemokratiska, populistiska och extremistiska rörelser”.
Mellanöstern och Nordafrika
Påven talade också om sin andra resa 2019, till Förenade Arabemiraten, där han undertecknade ett dokument om syskonskap tillsammans med storimamen för Al-Azhar-universitetet, för främjande av respekten för religionsfrihet och den interreligiösa dialogen. Fred och hopp var centralt även under besöket i Marocko, där påven tillsammans med landets kung Mohammed VI undertecknade ett dokument om Jerusalem som en unik och helig stad. Påvens tankar gick till Det heliga landet i en appell till det internationella samfundet om att stödja den israelisk-palestinska fredsprocessen. Ett mycket brådskande åtagande som gäller även andra platser i Mellanöstern, noterade han. ”Jag tänker först och främst på tystnaden om kriget som förstörde Syrien under detta decennium.” Påven lyfte fram det brådskande behovet av fredslösningar och återuppbyggnad för det syriska folket. Samtidigt tackade han Jordanien och Libanon som har tagit emot tusentals flyktingar.
Påven uttalade sig även om den senaste utvecklingen: ”Särskilt oroande är signalerna som kommer från hela regionen, till följd av den ökade spänningen mellan Iran och USA och som riskerar att först och främst belasta den långsamma återuppbyggnadsprocessen i Irak, samt att skapa en större konflikt som vi alla önskar slippa. Därför förnyar jag min vädjan till alla inblandade parter att undvika att väcka konflikten till liv och att i stället hålla självkontrollens och dialogens flamma brinnande, med full respekt för internationell lag.”
Situationen i Jemen väcker oro, då man där upplever en av de allvarligaste humanitära kriserna under senare tid, i ett klimat av allmän likgiltighet från det internationella samfundet. Även Libyen oroar, där förvärras situationen av extremisternas intrång.
Solidaritet och fred
När påven vidare talade om Europa nämnde han särskilt de tre länder som han besökte förra året, Bulgarien, Nordmakedonien och Rumänien, som alla är en bro mellan öst och väst. Påven underströk vikten av att Europa inte förlorar sina rötter och den känsla för solidaritet som har präglat kontinenten i århundraden. ”Förlora inte den anda som har sina rötter bland annat i det romerska pietas och i det kristna caritas, som väl beskriver de europeiska människornas själar. Att Notre Dame-katedralen i Paris brann visar hur ömtåligt och lättförstört även det är som tycks bestående. Den betydelse som skadan på byggnaden har inte bara för katoliker utan för hela Frankrike och hela mänskligheten, har återuppväckt tanken på Europas historiska och kulturella värderingar och de rötter som dessa växer ur. I ett sammanhang där värden saknas, är det lättare att splittra än att hålla samman.”
Bland de årsdagar påven nämnde under sitt tal saknades inte 30-årsdagen av Berlinmurens fall, den mur som var ”emblematisk för en kultur som skiljer människor åt och som öppnar vägen för extremism och våld”. ”Vi ser det i det hatiska språk som används i sociala medier. Framför hatets barriärer föredrar vi försoningens och solidaritetens broar”, sade påven med eftertryck.
Av resorna nämndes slutligen den apostoliska resan till Thailand och Japan, där påven lyssnade på hibakusha, de som överlevt atombombningarna 1945, som upprepade att ”verklig fred inte kan byggas på hotet om en möjlig total förintelse av mänskligheten orsakad av kärnvapen”. Påven bekräftade det omoraliska i kärnvapenanvändning och fördömde även innehavet av sådana: ”En värld utan kärnvapen är möjlig och nödvändig, och det är dags för de med politiskt ansvar att bli medvetna om detta. Det är inte ett avskräckande innehav av kraftfulla massförstörelsevapen som gör världen säkrare utan alla människors tålmodiga arbete, var och en i sin sfär, för att bygga en värld av fred, solidaritet och ömsesidig respekt.”
Avslutningsvis riktade påven sin tacksamhet till FN, vars engagemang ”under dessa 75 år i stort sett har varit en framgång, särskilt för att undvika ytterligare ett världskrig”. Han upprepade att det gemensamma goda är den princip som måste följas för att vi inte ska glömma att de mänskliga rättigheterna är knutna till den mänskliga naturen, och inte kopplade till betingade situationer. Han menade att det är brådskande att göra ”en övergripande reform av det multilaterala systemet” så att det blir mer anpassat till det nuvarande geopolitiska sammanhanget.
I år har det gått 70 år sedan dogmen om Jungfru Marias upptagning till himlen proklamerades, och även 25 år sedan FN:s fjärde världskonferens för kvinnor hölls i Peking. Påven tog därför tillfället i akt att ”understryka vikten av att kvinnors värdefulla roll i samhället alltmer erkänns, och att alla former av orättvisa, ojämlikhet och våld mot kvinnor upphör”.
Det är ingen slump att hans tal avslutas med blicken vänd mot Jungfru Marias upptagning till himlen, som inbjuder oss att se på den jordiska resans mål, den dagen då fred och rättvisa kommer att återställas fullt ut: ”Vi känner oss uppmuntrade genom diplomatin, som är vårt mänskliga försök, ofullkomligt men ändå värdefullt, att ivrigt påskynda frukterna av denna önskan om fred, medvetna om att målet är möjligt.”
Charlotta Smeds är redaktionschef vid Vatican News.
Ur Signum nr 1/2020.