av gästkrönikör SAGA CAVALLIN
Det finns vissa boktitlar man älskar trots att man inte läst en sida av boken ifråga. Så är det åtminstone för mig. En sådan är Gäst hos verkligheten av Pär Lagerkvist. Titeln fångar en dubbel känsla av hemhörighet och förfrämligande – att vara gäst är ju att vara inbjuden, välkomnad, samtidigt som det också är underförstått att man förr eller senare behöver tacka för sig.
Förra våren var jag, min mamma och mina systrar och hälsade på min gammelfarbror Caesarius, som jag bättre känner som Hanse, i hans hem i ett kloster utanför Köpenhamn. Det var mycket länge sedan jag träffade honom, trots att han, otroligt nog, alltid skickar en grattishälsning till mig på födelsedagen – precis som han gör med alla sina brorsbarn och brorsbarnbarn och brorsbarnbarnsbarn i hela släkten. Att få komma på besök dit var speciellt, inte bara för att klostret ligger i en särskilt vacker miljö. Men det blev en ganska kort visit.
Många kloster i Sverige tar emot gäster. På Hotels.com sammanfattas omdömena om Birgittasystrarnas gästhem som ”fantastisk” med ett snittbetyg på 8,8. Ord som ofta används för att beskriva vistelsen är ”lugn”, ”stämningsfull” och ”vilsam”. ”En fantastisk klostermiljö och man blir lätt spirituellt hänförd av närheten till nunnorna och den helige Ande!” kommenterar till exempel Oskar, som bott där en natt under en affärsresa och ger betyget 8 av 10.
En annan av mina släktingar i konvent är Marta, eller Syster Maria av Bebådelsen, som går att se i Maud Nycanders Nunnan – 25 år i kloster från förra året. I dokumentären går det att ana en viss förundran hos Nycander inför det isolerade liv Marta har valt, men när hon beskriver sin tillvaro utan tillgång till vare sig nyheter eller internet låter det troligen inte som någon särskilt stor uppoffring för de flesta. Tvärtom tycks många människor längta starkt efter just den stillhet, tystnad och frihet från ständig stimulans och distraktion som klosterlivet kan erbjuda. Pernilla, vars omdöme om Klaravalls gästhem går att läsa på deras hemsida, lyfter just hur ”känslan av att kunna, med gott samvete, gå offline är underbar. Klostret är min räddning i vardagen.”
Hjärnforskaren Andrew D. Huberman har med sin podd Huberman Lab blivit en internationell hälsoguru, med avsnitt om vikten av sömn och skadeverkningar av alkohol. Något Huberman också intresserat sig för är hälsofördelarna med en religiös tro. I augusti förra året släppte Huberman ett avsnitt med rubriken ”Science & Health Benefits of Belief in God & Religion”, där han tillsammans med en psykologiprofessor diskuterar hur ”religiösa ritualer ger stora förbättringar i psykisk och fysisk hälsa och hur bön och ödmjukhet kan avsevärt minska stress”.
Den dubbla gesten i Pär Lagerkvists titel av samtidigt inbjudande och främmandegörande fångar bra det besökarna på klostrens gästhem säkert kan uppleva – att vara gäst hos tron, för att få en tillfällig lisa för själen som, liksom Huberman påpekar, också kan vara av instrumentell nytta. Kanske kan den korta visiten räcka gott för det syftet. Men det är nog också ganska troligt att när man väl kommer hem kan upplevelsen av att det egentligen är verkligheten man varit gäst hos smyga sig på.
Saga Cavallin är författare och kulturskribent.
Ur Signum nr 1/2026, s. 3.