Hans Küng avliden

Han betraktades som rebell, kyrkokritiker och motståndare till tidigare påvar. Men framför allt ville Hans Küng vara den som höjde ett varnande finger. På tisdagen i påskoktaven avled grundaren av Stiftung Weltethos  [Global Ethic Foundation] i en ålder av 93 år i sitt hem i Tübingen. Den då 81-årige Küng förklarade sig år 2009 vara spänd på livet efter döden. ”Jag är nyfiken på vad som finns i det hinsides.”

Han skulle gärna vilja möta Wolfgang Amadeus Mozart och Thomas More, även om det inte var viktigt. Han trodde inte på någon barnslig bild av himlen, ”där man sitter på en gyllene liten stol och sjunger ’Halleluja’.” Sådana fantasier skulle inte göra dödens allvar rättvisa.

Han förblev schweizare inte bara med avseende på dialekten. Stolthet sprungen ur edsförbundet präglade hans natur och självmedvetande. För många föreföll detta som fåfänga. Men han präglades av ”fallet Küng”, som innebar något av det mest omskakande för katolska kyrkan under andra halvan av förra seklet. Det handlade om påvens ofelbarhet, och även om viktiga grundläggande trosfrågor.

Att hans tillstånd att undervisa [i katolsk teologi] drogs in år 1979 innebar höjdpunkten på en konflikt med Rom, som länge hade legat och pyrt. Som en nyhet i tysk universitetshistoria erhöll Küng, som sedan år 1960 hade varit professor i Tübingen en från någon särskild fakultet fristående lärostol i ekumenik. Tidvis undervisade Küng såsom kollega med Joseph Ratzinger, och han engagerade sig för att denne skulle flytta till staden vid Neckar.

Ja, Ratzinger, ständigt denna Ratzinger. ”Påven lämnar mig inte i fred, och jag lämnar inte påven i fred”, sade Küng en gång. År 1954 hade denne akademiker från Sursee i kantonen Luzern prästvigts, och under Andra Vatikankonciliet var han, liksom den blivande påven, rådgivare. De fortsatte att träffas, sista gången år 2005, då den nyvalde Benedictus XVI tog emot honom i Castel Gandolfo för att samtal som varade hela fyra timmar, vilket var ovanligt. En sensation. ”Den djärva handlingen”, som Küng kallade den, följdes inte av ytterligare steg, även om det förekom oregelbunden brevkontakt mellan Rom och Tübingen. Och bådas samlade verk gavs ut på Herder Verlag.

”Käre herr Küng”, börjar det brev från år 2007, där Benedictus XVI tackar för en bok. Enligt vad påven skriver i sin självbiografi, har Küng gått sin egen väg och följt sitt samvete. ”Och det har jag respekt för”. Även Ratzinger själv har följt sitt samvete.

Küng kallade sig alltid ”lojal katolsk teolog”, vilket dock inte hindrade att han kritiserade den inriktning som kyrkan tog. En förändring kom efter att argentinaren Jorge Mario Bergoglio hade valts till påve. Även Franciskus besvarade vänligt och välvilligt en skrivelse från Küng, där denne uppmanade till en öppen diskussion om dogmen om påvens ofelbarhet.

Küngs böcker har översatts till mer än 30 språk och kommit upp i miljonupplagor. Även genom Stiftung Weltethos har han världen över blivit en respekterad samtalspartner för företagsledare och politiker – och till och med en auktoritet för värdefrågor för FN:s generalsekreterare. Küngs engagemang för ”globalt ethos” [en moral för hela världen] träffade rätt i tiden. Inte minst sedan terrordådet den 11 september 2001 vet alla att det är sant att det inte finns ”någon världsfred utan religionsfred”.

Att Stiftung Weltethos grundades år 2011 vid Tübingens universitet, hans eget Alma Mater, såg Küng som ett erkännande av hans verksamhet. Han erhöll också hedersdoktorat och hedermedborgarskap. ”Det var på tiden, eftersom mina dagar är räknade och jag skulle vilja att mitt livsverk överlever mig”, sade Küng då.

Küngs sista tema var döden. Och även i fråga om detta väckte han uppseende. I boken ”Glücklich sterben?” [Dö lycklig], som utgavs år 2014, pläderade han för självbestämmande i frågan om dödshjälp och fick uppbära kritik framför allt från sin kyrka. Men Küng vidhöll sin ståndpunkt: var och en har ansvaret och rätten inför Gud och människor att bestämma själv om sitt liv och sin död. Detta självbestämmande har ”teologisk bas och bygger på etik”. Själv agerade han dock inte efter detta.

Skidor spände Küng sista gången på sig strax före sin 80-årsdag. Han fortsatte även att skriva och forska, i den utsträckning som Parkinsons sjukdom och andra fysiska begränsningar tillät honom. Sitt sista offentliga framträdande gjorde Küng år 2018. Då deltog han, sittande i rullstol men helt klar i huvudet, i ett symposium med anledning av sin 90-årsdag. Det var en stor fest för en stor teolog.

Kathpress 2021-04-06

Detta är en nyhetstext.