Intervju med Vatikanens sekreterare för interreligiös dialog om den arabiska våren

Den nya sekreteraren för det Påvliga rådet för interreligiös dialog, prästen Miguel Ayuso, har talat på en internationell interreligiös konferens i Istanbul, Turkiet. Konferensens teman fokuserade på muslimska och kristna perspektiv på den arabiska våren och fred i Mellanöstern. Turkish Religious Foundation Center for Islamic Studies och Marmara University Institute for Middle Eastern Studies stod som arrangörer.

I en intervju inför konferensen berättade Ayuso för Vatikanradions journalist Tracey McClure, att syftet med konferensen är att bevara fredlig samexistens mellan de som kommer från olika religiösa, sekteristiska och etniska bakgrunder genom att med interreligiös dialog samla forskare, intellektuella och religiösa ledare och andra framstående regionala ledare från Mellanöstern och Nordafrika.

Fråga (F): Vad har varit syftet med ditt deltagande på denna konferens?
Svar (S): ”Att Heliga stolen vill dela sin röst med dem ”som stöder en fredlig och ordnad övergång i regionen, likväl de legitima strävanden från folken i Mellanöstern och i synnerhet Nordafrika för frihet, värdighet och demokrati”. I denna kontext – såsom påven sade i sitt anförande inför den diplomatiska kåren i januari 2012 – är det mycket viktigt i denna process att erkänna ”den oförytterliga värdigheten hos varje människa och hans eller hennes grundläggande rättigheter”. Han uppmanade det internationella samfundet, minns jag, att hjälpa till att bygga ”stabila och försonade samhällen” och få ett slut på diskriminering i alla dess former, speciellt religiös diskriminering.

F: Detta är vad påven ofta har föreslagit …
S
: Ja, i själva verket har påven Benedictus XVI ofta understrukit att främjandet av de mänskliga rättigheterna är den mest effektiva strategin för att nå det gemensamma bästa, som är grunden för en social harmoni. Demokratin förutsätter sin grund i respekt för de mänskliga rättigheterna. I de växande ansträngningarna att göra det möjligt för demokratin att ta fäste i arabvärldens samhällsstrukturer är förhoppningen att det kommer att leda till större hänsyn för dessa grundläggande rättigheter. Som påven i många olika sammanhang betonat, är religionsfrihet en inneboende mänsklig rättighet och det skulle vara ”otänkbart då, att den troende måste undertrycka en del av sig själv, sin tro, för att vara en aktiv medborgare”. Kristna i arabvärlden, tillsammans med sina muslimska landsmän, är redo att som medborgare tillsammans sträva efter att bygga samhällen som respekterar de mänskliga rättigheterna för alla medborgare och ser att ”en vision av livet fast förankrad i den religiösa dimensionen kan hjälpa till att uppnå detta, eftersom ett erkännande av det transcendenta värdet av varje man och kvinna gynnar hjärtats omvändelse, som sedan leder till ett åtagande att motstå våld, terrorism och krig, och att främja rättvisa och fred.”

F: Och vad behöver den arabiska våren nu, efter valen som ägt rum i olika länder?
S: Jag tror att den nu måste få en uppföljning för att vidareutveckla och vårda en ”demokratisk kultur” som inkluderar att utveckla en tydlig rättsstat, där alla är lika inför lagen, samt att utveckla nödvändiga statliga institutioner som står till tjänst för alla medborgare. Självklart kommer utvecklingen mot en ”demokratisk kultur” att ta tid, ansträngning, tålamod och utbildning.

F: För detta behöver vi dialog, tolerans och respekt …
S
: Ja, och särskilt avvisandet av en instrumentalisering av religionen som ett verktyg för att skapa osämja mellan de olika delarna i en nation. Detta innebär bland annat, trosfrihet och yttrandefrihet…

F: Tragedin i Syrien är inte långt från våra tankar och hjärtan …
S: Precis. Vi vet hur den Helige fadern har fördömt våldet och den fruktansvärda förlusten av människoliv. Det är nödvändigt, som påven upprepade gånger uppmanat, att få slut på våldet och söka vägen till dialog som det sanna sättet att hantera detta problem.

F: Hur ser du på situationen för de kristna i Syrien?
S
: Kristna i Syrien försöker att leva i fred och harmoni med sina landsmän. De är naturligtvis rädda att det växande våldet, förstörelsen och den fortsatta förlusten av liv äventyrar inte bara kristna utan alla syrier, oavsett etnisk tillhörighet och religion. Skuggan över vad som hänt med de kristna i Irak hänger tungt över de kristna samfunden i Syrien. Kristna vill inte marginaliseras i Syrien och inte heller vill de söka fördelar. Snarare vill de vara i tjänst för det allmänna bästa, vara referenspunkter, eller broar med och mellan alla samhällen. Det vore beklagligt om de kristnas röster i val – för att undvika partiskhet i politiken – skulle tolkas som feghet i stället för mod. Valet att vara öppen inför alla grupper, att överskrida partiskhet, kräver kanske ett större mod. Kristna har till uppgift att vara fredsbyggare, skapa harmoni och enighet bland alla syrier, oavsett etnisk och religiös tillhörighet, som ett sätt att leva mitt i svårigheten och kampen i deras nation.

F: Något du vill lägga till av resultatet av denna internationella konferens som hölls i Istanbul?
S
: Som troende, har muslimer och kristna en uppgift att upplysa de personer som bär det tunga ansvaret av att leda ett samhälle att urskilja graden av mänskligheten i deras beslut. Om vi erkänner det unika hos varje människa, hans eller hennes uppdrag, är vi alla tvungna, ledare och vanliga människor att fråga oss om politik, ekonomi och lagar står till tjänst till den mänskliga personen, skapad av Gud som vill att hela mänskligheten skall vara en familj. Vi måste visa, inte bara i ord utan även i handling, att ett samhälle bara kan byggas och frodas genom att erkänna de legitima rättigheterna hos dess folk, varje persons mänskliga värdighet, religionsfriheten och att alla kan bidra med sina gåvor till samhället oavsett ras, religion eller etnisk tillhörighet. Detta gäller i de etablerade samhällena såväl som för de som just nu står i den övergång som vi ser i de länder vilka omfattas av den så kallade ”arabiska våren”.  Detta hoppas jag, att resultaten av denna konferens kan bidra till att hitta den sanna vägen till ”fredlig och ordnad övergång … för frihet, värdighet och demokrati”.

Vatikanradion 2012-09-08

Du kan lyssna på hela intervjun här

 

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Den nya sekreteraren för det Påvliga rådet för interreligiös dialog, prästen Miguel Ayuso, har talat på en internationell interreligiös konferens i Istanbul, Turkiet. Konferensens teman fokuserade på muslimska och kristna perspektiv på den arabiska våren och fred i Mellanöstern. Turkish Religious Foundation Center for Islamic Studies och Marmara University Institute for Middle Eastern Studies stod som arrangörer.

I en intervju inför konferensen berättade Ayuso för Vatikanradions journalist Tracey McClure, att syftet med konferensen är att bevara fredlig samexistens mellan de som kommer från olika religiösa, sekteristiska och etniska bakgrunder genom att med interreligiös dialog samla forskare, intellektuella och religiösa ledare och andra framstående regionala ledare från Mellanöstern och Nordafrika.

Fråga (F): Vad har varit syftet med ditt deltagande på denna konferens?
Svar (S): ”Att Heliga stolen vill dela sin röst med dem ”som stöder en fredlig och ordnad övergång i regionen, likväl de legitima strävanden från folken i Mellanöstern och i synnerhet Nordafrika för frihet, värdighet och demokrati”. I denna kontext – såsom påven sade i sitt anförande inför den diplomatiska kåren i januari 2012 – är det mycket viktigt i denna process att erkänna ”den oförytterliga värdigheten hos varje människa och hans eller hennes grundläggande rättigheter”. Han uppmanade det internationella samfundet, minns jag, att hjälpa till att bygga ”stabila och försonade samhällen” och få ett slut på diskriminering i alla dess former, speciellt religiös diskriminering.

F: Detta är vad påven ofta har föreslagit …
S
: Ja, i själva verket har påven Benedictus XVI ofta understrukit att främjandet av de mänskliga rättigheterna är den mest effektiva strategin för att nå det gemensamma bästa, som är grunden för en social harmoni. Demokratin förutsätter sin grund i respekt för de mänskliga rättigheterna. I de växande ansträngningarna att göra det möjligt för demokratin att ta fäste i arabvärldens samhällsstrukturer är förhoppningen att det kommer att leda till större hänsyn för dessa grundläggande rättigheter. Som påven i många olika sammanhang betonat, är religionsfrihet en inneboende mänsklig rättighet och det skulle vara ”otänkbart då, att den troende måste undertrycka en del av sig själv, sin tro, för att vara en aktiv medborgare”. Kristna i arabvärlden, tillsammans med sina muslimska landsmän, är redo att som medborgare tillsammans sträva efter att bygga samhällen som respekterar de mänskliga rättigheterna för alla medborgare och ser att ”en vision av livet fast förankrad i den religiösa dimensionen kan hjälpa till att uppnå detta, eftersom ett erkännande av det transcendenta värdet av varje man och kvinna gynnar hjärtats omvändelse, som sedan leder till ett åtagande att motstå våld, terrorism och krig, och att främja rättvisa och fred.”

F: Och vad behöver den arabiska våren nu, efter valen som ägt rum i olika länder?
S: Jag tror att den nu måste få en uppföljning för att vidareutveckla och vårda en ”demokratisk kultur” som inkluderar att utveckla en tydlig rättsstat, där alla är lika inför lagen, samt att utveckla nödvändiga statliga institutioner som står till tjänst för alla medborgare. Självklart kommer utvecklingen mot en ”demokratisk kultur” att ta tid, ansträngning, tålamod och utbildning.

F: För detta behöver vi dialog, tolerans och respekt …
S
: Ja, och särskilt avvisandet av en instrumentalisering av religionen som ett verktyg för att skapa osämja mellan de olika delarna i en nation. Detta innebär bland annat, trosfrihet och yttrandefrihet…

F: Tragedin i Syrien är inte långt från våra tankar och hjärtan …
S: Precis. Vi vet hur den Helige fadern har fördömt våldet och den fruktansvärda förlusten av människoliv. Det är nödvändigt, som påven upprepade gånger uppmanat, att få slut på våldet och söka vägen till dialog som det sanna sättet att hantera detta problem.

F: Hur ser du på situationen för de kristna i Syrien?
S
: Kristna i Syrien försöker att leva i fred och harmoni med sina landsmän. De är naturligtvis rädda att det växande våldet, förstörelsen och den fortsatta förlusten av liv äventyrar inte bara kristna utan alla syrier, oavsett etnisk tillhörighet och religion. Skuggan över vad som hänt med de kristna i Irak hänger tungt över de kristna samfunden i Syrien. Kristna vill inte marginaliseras i Syrien och inte heller vill de söka fördelar. Snarare vill de vara i tjänst för det allmänna bästa, vara referenspunkter, eller broar med och mellan alla samhällen. Det vore beklagligt om de kristnas röster i val – för att undvika partiskhet i politiken – skulle tolkas som feghet i stället för mod. Valet att vara öppen inför alla grupper, att överskrida partiskhet, kräver kanske ett större mod. Kristna har till uppgift att vara fredsbyggare, skapa harmoni och enighet bland alla syrier, oavsett etnisk och religiös tillhörighet, som ett sätt att leva mitt i svårigheten och kampen i deras nation.

F: Något du vill lägga till av resultatet av denna internationella konferens som hölls i Istanbul?
S
: Som troende, har muslimer och kristna en uppgift att upplysa de personer som bär det tunga ansvaret av att leda ett samhälle att urskilja graden av mänskligheten i deras beslut. Om vi erkänner det unika hos varje människa, hans eller hennes uppdrag, är vi alla tvungna, ledare och vanliga människor att fråga oss om politik, ekonomi och lagar står till tjänst till den mänskliga personen, skapad av Gud som vill att hela mänskligheten skall vara en familj. Vi måste visa, inte bara i ord utan även i handling, att ett samhälle bara kan byggas och frodas genom att erkänna de legitima rättigheterna hos dess folk, varje persons mänskliga värdighet, religionsfriheten och att alla kan bidra med sina gåvor till samhället oavsett ras, religion eller etnisk tillhörighet. Detta gäller i de etablerade samhällena såväl som för de som just nu står i den övergång som vi ser i de länder vilka omfattas av den så kallade ”arabiska våren”.  Detta hoppas jag, att resultaten av denna konferens kan bidra till att hitta den sanna vägen till ”fredlig och ordnad övergång … för frihet, värdighet och demokrati”.

Vatikanradion 2012-09-08

Du kan lyssna på hela intervjun här