Israeliskt textfynd belyser alfabetets ursprung

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

En kort inskrift på en 3 500 år gammal lerskärva tycks avslöja, att ett standardiserat alfabet användes i Palestina tidigare än man förut har trott. Den nyupptäckta skärvan, ett så kallat ostrakon, innehåller det hittills äldsta belägget för ett skriftsystem i vad som idag är Israel. Fyndet gjordes år 2018 i Tell Lakish omkring 25 km väster om Hebron. Med hjälp av kol 14-analys kunde frön av sädesslaget korn som man fann tillsammans med ostrakonet dateras till omkring år 1450 f.Kr., en tid när Lakish var ett viktigt kanaaneiskt centrum.

Texten består av sex bokstäver på två rader och kan eventuellt läsas som orden ebed, ’slav, tjänare’ och nophet, ’nektar, honung’, förslag som dock måste betraktas som mycket osäkra, särskilt som det är oklart om texten ska läsas från vänster till höger eller tvärtom från höger till vänster. Eftersom ordet ebed ofta står tillsammans med ett gudsnamn och honung kan förekomma i samband med offerhandlingar, har man spekulerat i en möjlig kultisk betydelse hos den ursprungliga texten.

Men viktigare än hypoteser om dess innebörd är det faktum att bokstävernas utformning tycks representera ett mellanstadium mellan egyptiska hieroglyfer och det från 1200-talet f.Kr. belagda kanaaneiska alfabetet, som ytterst ligger till grund för såväl det hebreiska som det grekiska alfabetet och därmed i förlängningen för alla moderna västerländska alfabet. Detta egyptiska inflytande på skriftsystemet tycks ha föregått det betydande egyptiska politiska inflytandet i Palestina under perioden före 1200-talet f.Kr., alltså den tid som i Bibeln associeras med patriarkerna och kan förklara varför det var naturligt för Jakob att med sin klan ta sin tillflykt till Egypten under tider av missväxt i Palestina.

Tell Lakish var under lång tid centrum för en kanaaneisk stadsstat, förstördes på 1100-talet f.Kr. (kanske omvittnat i Jos 10), återuppbyggdes av israeliterna som en garnisonsstad för att återigen förstöras år 701 f.Kr., den gången av assyrierna (2 Kung 18 och Jes 36). Arkeologer har arbetat på platsen alltsedan 1930-talet.

Tord Fornberg 2021-04-17

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

En kort inskrift på en 3 500 år gammal lerskärva tycks avslöja, att ett standardiserat alfabet användes i Palestina tidigare än man förut har trott. Den nyupptäckta skärvan, ett så kallat ostrakon, innehåller det hittills äldsta belägget för ett skriftsystem i vad som idag är Israel. Fyndet gjordes år 2018 i Tell Lakish omkring 25 km väster om Hebron. Med hjälp av kol 14-analys kunde frön av sädesslaget korn som man fann tillsammans med ostrakonet dateras till omkring år 1450 f.Kr., en tid när Lakish var ett viktigt kanaaneiskt centrum.

Texten består av sex bokstäver på två rader och kan eventuellt läsas som orden ebed, ’slav, tjänare’ och nophet, ’nektar, honung’, förslag som dock måste betraktas som mycket osäkra, särskilt som det är oklart om texten ska läsas från vänster till höger eller tvärtom från höger till vänster. Eftersom ordet ebed ofta står tillsammans med ett gudsnamn och honung kan förekomma i samband med offerhandlingar, har man spekulerat i en möjlig kultisk betydelse hos den ursprungliga texten.

Men viktigare än hypoteser om dess innebörd är det faktum att bokstävernas utformning tycks representera ett mellanstadium mellan egyptiska hieroglyfer och det från 1200-talet f.Kr. belagda kanaaneiska alfabetet, som ytterst ligger till grund för såväl det hebreiska som det grekiska alfabetet och därmed i förlängningen för alla moderna västerländska alfabet. Detta egyptiska inflytande på skriftsystemet tycks ha föregått det betydande egyptiska politiska inflytandet i Palestina under perioden före 1200-talet f.Kr., alltså den tid som i Bibeln associeras med patriarkerna och kan förklara varför det var naturligt för Jakob att med sin klan ta sin tillflykt till Egypten under tider av missväxt i Palestina.

Tell Lakish var under lång tid centrum för en kanaaneisk stadsstat, förstördes på 1100-talet f.Kr. (kanske omvittnat i Jos 10), återuppbyggdes av israeliterna som en garnisonsstad för att återigen förstöras år 701 f.Kr., den gången av assyrierna (2 Kung 18 och Jes 36). Arkeologer har arbetat på platsen alltsedan 1930-talet.

Tord Fornberg 2021-04-17