I ett anförande inför FN:s generalförsamling den 29 september sade Vatikanens statssekreterare, kardinal Pietro Parolin, att FN:s säkerhetsråd är förpliktat att ingripa för att göra slut på den aggression mot oskyldiga som bedrivs av den islamiska staten. ”Även om ansvaret för att skydda inte medger ett väpnat ingripande, så är ett proportionerligt bruk av våld en angelägen sak i detta fall”, sade han. ”Eftersom det inte finns någon juridisk norm som rättfärdigar unilaterala polisingripanden utanför de egna gränserna är det inget tvivel om att kompetensen ligger hos säkerhetsrådet”, sade han.
”Även om ansvaret för att skydda tillhör FN:s konstitutionella principer, medger det inte specifikt att man griper till vapen. Snarare har hela det internationella samfundet ett ansvar för att i solidaritetens anda ingripa mot fasansfulla brott som folkmord, etnisk rensning och religiöst motiverad förföljelse. När jag är här hos er i dag kan jag inte underlåta att nämna de många kristna och andra etniska minoriteter som under de senaste månaderna har fått utstå ohyggliga förföljelser och lidanden i Irak och Syrien”, fortsatte han. ”Deras blod kräver av oss alla ett tveklöst åtagande att respektera och främja varje enskild människas värdighet som given av Gud.”
Han tillade: “Min delegation vill påminna om att det är både tillåtet och nödvändigt att hejda aggressioner genom en multilateral aktion och ett proportionerligt bruk av våld. Som representant för en världsvid religiös gemenskap, som omfattar olika nationer, kulturer och etniciteter, hoppas Heliga stolen med allvar att det internationella samfundet vill ta sitt ansvar och överväga vad som är de bästa medlen för att göra slut på all aggression och undvika nya och än värre orättvisor.”
Kardinal Parolin sade också att ”det finns ett behov av en lagfäst stadga för skydd åt människor mot andra former av aggression, som är mindre uppenbara men lika allvarliga och verkliga: Ett finansiellt system som styrs av spekulation och maximering av profit, eller där enskilda människor ses som slit- och slängvaror i en kultur av slöseri, det kan under vissa omständigheter ses som ett brott mot människans värdighet. FN och dess medlemsstater har ett betydande ansvar för de fattiga och utsatta, och de måste alltid komma ihåg att social och ekonomisk rättvisa är ett väsentligt villkor för fred.”