Latinamerikanskt perspektiv på familjesynoden

Vi ser här en flicka av weenhayek-folket utanför sitt hem i Villamontes, Bolivia, den 24 augusti. Fattigdom, våld och förändrade sociala normer orsakar en upplösning av familjestrukturen över hela Latinamerika, sade kyrkans socialarbetare inför biskopssynoden om familjen i oktober. Liberalisering av äktenskapslagstiftningen och fortgående misshandel i hemmen driver ett rekordstort antal ensamma minderåriga till USA:s gräns. Hotet mot familjerna varierar i olika regioner.

”Det står helt klart att frågor om nutida familjeliv och äktenskap förtjänar en särskild uppmärksamhet från den katolska kyrkan och från samhället i dess helhet”, säger ärkebiskop av Panama, José Ulloa Mendieta. I början av augusti var Panama värd för en regional konferens – den första i sitt slag – som utlovade en förstärkning av kyrkans arbete på att främja familjens roll i samhället.

Panamamötet var avsett att förbereda den extraordinarie biskopssynoden om familjen den 5–19 oktober inför nästa års världsvida biskopssynod med detta tema. I ett dokument som Vatikanen framlade i juni att dessa frågor är utmaning för Latinamerika, där ”familjen måste kämpa för sin överlevnad.” I andra fall lever ensamma mödrar i fattigdom med små barn. Detta är en pastoral utmaning, särskilt för kyrkorna i Latinamerika och Asien där mödrarna ofta blir tvungna att överlämna fostran av sina barn till andra medlemmar av familjen.

Många menar att kyrkan bör ägna ett omsorgsfullt arbete för att hjälpa familjer att hålla samman. ”Kyrkan behöver bli bättre organiserad i stiften för äktenskapsförberedelse”, säger Dora Ileana de Antillón [bilden], som tillsammans med sin make Julio har uppsikt över samordningen av äktenskap för Guatemalas biskopskonferens. Antillón sade att kyrkan bör undervisa partner och unga om äktenskapets och familjens värde.

I Brasilien, som har världens största katolska befolkning, försöker kyrkan bygga upp katolska kommuniteter genom att hålla möten med fem till tio familjer varannan vecka. ”De utbyter sina erfarenheter som familjer och gör kommuniteterna till nätverk av vänskap”, säger biskopen av Camaçari, João Carlos Petrini [bilden], tillika ordförande i den brasilianska biskopskonferensens familjeråd. Men att komma till botten med familjeproblemen är svårare.

Bakom många av fallen finns en ständig och återkommande fattigdom: ”Vad jag ser är ett ofantligt problem, och det är en fattigdomens kultur”, säger Christine de Marcellus de Vollmer, tidigare medlem av Heliga stolens ständiga observatörsmission hos Förenta nationerna och nuvarande ordförande i det till Venezuela förlagda Latinamerikanska förbundet för familjen.

Den latinamerikanska fattigdomen har på senare år minskat genom den snabba ekonomiska tillväxten i länder som Brasilien och Panama. Men mer än en tredjedel av befolkningen – 200 miljoner – tjänar för närvarande 25–50 kronor om dagen, och det visar hur bräcklig situationen är för familjerna. När ekonomierna har växt till har familjerna fått möta problemet att båda föräldrarna måste ut i arbete.

”Den positiva sidan av detta (att båda föräldrarna arbetar utanför hemmet) är att kvinnornas roll i samhället får högre uppskattning. Kvinnan är inte längre enbart mor och hustru, hon är också en del av det som får ekonomin att gå framåt”, säger hjälpbiskopen Sergio de Deus Borges, koordinator för den familjepastorala verksamheten i ärkestiftet São Paolo, “men familjebanden är sköra, och det är mycket lättare att skilja sig vid första svåra situation som paret råkar ut för.”

Upplösningen av familjerna leder vidare till kretsgången av fattigdom, migration och våld. ”Familjen är fundamental inför de utmaningar vi möter inom samhället, vare sig det gäller att förminska våldet eller att förhindra migration. Att bevara familjen är själva nyckeln”, säger Antillón.

Många av farorna är inte nya. Sedan de spanska och portugisiska conquistadorerna koloniserade området och utformade ett patriarkaliskt samhälle ”har familjestrukturen alltid varit ganska svag i Latinamerika”, säger Vollmer. ”Kolonisationen har efterlämnat ett mönster där våld i hemmet och kvinnomisshandel är vanliga”, säger José Ruelas Garcia, nationell direktor för Casa Alianza Honduras, en del av ett nätverk som arbetar med gatubarn och får ekonomiskt stöd av katolska organisationer.

Men under den senaste tiden har trycket på familjestrukturen bara ökat genom en snabb urbanisering. Den lantliga, fattiga familjen – ofta beroende av lantbruk – representerar nu bara en bråkdel av befolkningen. Sedan 1950 har procenttalet av dem som bor i städer vuxit från 40 procent till mer än 80 procent, vilket gör Latinamerika till världens mest urbaniserade område. Förenta nationerna uppskattar att nästan 90 procent av befolkningen kommer att bo i tätorter omkring 2050.

”Urbaniseringen har betydande konsekvenser för familjelivet”, säger biskop Petrini. ”För dem som bor i en storstad har livet många fler kontakter, och det ger mindre tid åt familjen att vara tillsammans. Å ena sidan ger tätorterna större möjligheter till kultur, aktiviteter och arbete, å andra sidan splittrar de familjegemenskapen.”

America 2014-09-10

Läs också artikeln av Ulrich Ruh i senaste numret av Signum 5/2014 ”Biskopssynoden om familjen”