Måste dogmatiska utsagor och lekfullhet vara ömsesidigt uteslutande? Min erfarenhet är att det är befriande och ibland till och med underhållande att kontemplera och reflektera över Jesu uppståndelse från de döda, för att nu nämna en dogm. Jag utgår från att det är sant att Jesus Kristus har uppstått och tillåter mig att, utöver det som evangelierna formulerat, i fantasin föreställa mig hur den uppståndne Kristus agerar.
Men, dogmatisk tydlighet är inget att satsa på i kristen förkunnelse, framförde universitetsprästen Kent Wisti, som arbetar på Malmö högskola, i Morgonandakten i P1 i morse. ”Trons väsen är lekens språk” och den dogmatiska tydligheten dödar lekfullheten, fick vi höra. ”Tron är inte ett försanthållande av dogmer kring en metafysisk verklighet”, lyder budskapet i den arla morgonstunden.
Flera kristna tänkare i historien har bidragit med både utläggningar om den kristna trons dogmer och i teologiska termer talat om den lekfulla, spelande människan (homo ludens). Thomas av Aquino är en av dem. För övrigt fördjupade sig som bekant redan den förkristne grekiske filosofen Platon i metafysiska och teologiska frågeställningar, med antagandet att sann kunskap är möjlig. Och det fanns en plats för leken i hans filosofi. Platon betraktade människan som gudens (gudarnas) leksak. Människan bör därför, menade Platon, leka i gudens närvaro, och ”ägna livet åt att leka så fina lekar som möjligt.” (Lagarna, 1:644–645; 7:803)
Fredrik Heiding 2013-10-10
https://www.dagen.se/nyheter/kyrkans-tidning-var-gar-gransen-for-att-fa-kalla-sig-en-kristen-kyrka/
https://www.dagen.se/nyheter/ledande-teolog-gar-ur-svenska-kyrkan/