av KARIN HENNING & JOAKIM LILLJEGREN
Göteborgs universitetsbibliotek publicerade nyligen en antologi med titeln Synligt och osynligt: om det unika i Göteborgs universitetsbibliotek (red. Birgitta Andréasson och Karin Henning). Boken innehåller tio kapitel om vitt skilda ämnen, men med en sammanhållen idé: hur unika objekt, föremål eller företeelser kan berätta om bibliotekets samlingar. Två av bidragen kan särskilt intressera Signums läsare.
I ”Att vända om i arkiv och tro” skriver Karin Henning om de svenska kulturpersonligheter och intellektuella som kom att konvertera till katolicismen under decennierna runt andra världskriget. I kapitlet ges en bild av framför allt 1950-talets tidsanda och de litterära och religiösa idéer som omgav den svenska intelligentian. Intresset för katolicismen och konvertiterna var stort under decenniet och ämnet diskuterades flitigt i dagspress och tidskrifter. Samtidens ibland antikatolska stämningar tvingade konvertiterna till många debatter där de fick argumentera för sin tro. Under 1950-talet gavs bland annat antologin Varför jag blev katolik (1955) ut, vilken Signums läsare säkert är bekant med och som behandlades av Svante Nordin i Signums jubileumsskrift 2020.
Överhuvudtaget var 1950-talet en period med många och intensiva debatter om tro, religion och livsåskådning, med den långa ”Tro och vetande-debatten” som det mest framträdande exemplet. Det litterära klimatet var också präglat av ett intresse och en öppenhet för andlighet och religion. Under 1950-talet debuterade flera författare som kom att konvertera, eller redan konverterat, till katolicismen: bland andra Eva Alexanderson, Ingemar Leckius, Östen Sjöstrand, Birgitta Stenberg och Birgitta Trotzig.
För många av konvertiterna var resor och långa vistelseperioder i katolska länder som Frankrike, Spanien och Italien betydelsefulla i mötet och fördjupningen av den katolska tron. I de romanska länderna möttes de av något de saknat i den protestantiska statskyrkan: öppna kyrkor med dagliga mässor. Det handlade också om en estetisk upplevelse i kyrkorummet med medeltida konst, gregoriansk sång och mässor på latin. En annan viktig del var betydelsen av kommunionen, inte bara bristen på nattvardsgång i Svenska kyrkan, utan också hur nattvarden förstås inom katolicismen. Av stor vikt var även den logik och realism som flera konvertiter menade saknades i det protestantiska tänkandet.
Vad som kan urskiljas är två spår, dels en längtan efter en mer innerlig tro med ett levande gudsmöte genom sakramentens mysterium, dels en kyrka som kan svara mot de intellektuella krav och frågor som konvertiterna erhåller genom framför allt den katolska filosofin.
Hennings kapitel belyser också hur katolicismen tas upp i romaner av författarna Eva Alexanderson (1911–1994) och Birgitta Stenberg (1932–2014). De konverterade båda under 1950-talet och skrev romaner där det självbiografiska bildade stoff till författarskapet. I kapitlet behandlas Alexandersons Fyrtio dagar i öknen och Stenbergs Apelsinmannen och Spanska trappan.
Även i Joakim Lilljegrens kapitel ”Mi querido Nils” förekommer katolicismen, men mer i bakgrunden. Det handlar om den colombianske filosofen och litteraturvetaren Rafael Gutiérrez Girardot som under mitten av 1950-talet var verksam vid Iberoamerikanska institutet i Göteborg. I brev till institutets föreståndare Nils Hedberg beklagade han sig över att han kände sig påtvingad dop och andra ceremonier åt sina barn. Mycket upprörd blev han också då en av hans böcker, en studie om Jorge Luis Borges utgiven av det Iberoamerikanska institutet men tryckt i Madrid, hade censurerats av den spanska katolska kyrkan. Även om Gutiérrez Girardot som politiskt reaktionär under sin studenttid hade hyst sympatier för Francos regim, kom han som intellektuell att motsätta sig kontrollen som prästerskapet hade över det akademiska livet i Spanien.
Boken finns både i tryck och i digitalt format, fritt tillgänglig via bibliotekets hemsida.
Karin Henning & Joakim Lilljegren 2025-03-06
Detta är en opinionstext.