Nya gruvor – ett måste?

av MODER CHRISTA CLAESSON OSB
För tre år sedan, våren 2018, fick vi brev från Bergsstaten i Luleå om att vår mark inmutats av företaget Scandivanadium Ltd, som önskade leta efter vanadin. Ja, vi var ju inte ensamma om att få brev! Ungefär 440 markägare berördes på sammanlagt 22 000 hektar mark.

Enligt en artikel i Ystad Allehanda var det företagets önskan att inbjuda Skåne att vara med i den gröna revolutionen. Vanadinet skulle användas i så kallade redox flow-batterier för lagring av energi från solpaneler och vindkraftverk. Ett projekt som skulle möjliggöra övergång till fossilfri energi i större skala.

Hur skulle vi som kloster ställa oss till detta? Vår mark och därmed våra möjligheter att leva vårt kallelseliv i Mariavalls kloster står på spel, men är inte planetens välfärd och därmed allt liv viktigare? Ska vi stå i vägen för en grön revolution?

Vy över Österlen. Foto: Kicki Myrberg.

Det är inte första gången som det finns planer på utvinning av intressanta ämnen ur berggrunden på Österlen. Det har hänt med jämna års mellanrum. Människor i bygden har gång på gång engagerat sig mot dessa planer. De näringar som finns på Österlen, framför allt skog, matproduktion och rekreation skulle påverkas mycket negativt av gruvor. Men nu gällde det inte bara ett företags vinster utan vägen till fossilfri energi.

Vanadinet ligger inte lättåtkomligt under våra fötter utan utgör en mycket liten del av den bergart som kallas för alunskiffer. Det är en komplex bergart där olika mineraler och sällsynta jordartsmetaller ingår. För att komma åt vanadinet måste stora mängder material brytas och pulveriseras. Vid denna process förstörs inte bara stora delar av Österlen som vi känner det i dag, utan grundvattenreserverna utsätts för stor fara.

Stora mängder vatten går åt vid gruvbrytning, ytliga vattenådror skärs av och töms, och dessutom utsätts de djupa ådrorna för risken att förorenas. Farliga ämnen i slagghögarna fortsätter att lakas ut sedan vanadinet frigjorts, genom sprickor i berggrunden tar de sig ned i det grundvatten som finns i sandstenen under alunskiffret. Tanken att det skulle finnas gröna gruvor är i dagsläget en utopisk dröm. Orden om en grön revolution vilar på en miljöfarlig grund.

Vi valde alltså att engagera oss mot detta företag som önskar göra stora vinster genom att utarma vår plats på jorden. Med den minerallag vi har får markägarna inte heller någon ersättning att tala om då ägorna omvandlas till gruvor.

Vi har sedan dess utnyttjat alla möjligheter till att överklaga Bergsstatens beslut att upplåta vår mark till så kallade prospekterares undersökningar. Lagen ger oss nämligen den möjligheten men bara för förhållanden som Bergsstaten har tolkningsnyckel för. I detta första steg mot gruvor handlar det om företagets ekonomiska möjligheter att miljösäkert genomföra undersökningar av berggrunden. För företaget Scandivanadium räckte det med 100 pund på kontot när de fick rättigheter över 22 000 hektar i Skåne. Vår enda glädje var att antalet överklagningar slog i taket när österlenarna gjorde gemensam sak.

När företaget genom Bergsstaten vunnit denna runda börjar nästa steg i processen. Företaget utser några platser där det vill utföra provborrningar och sammanställer så kallade arbetsplaner, beskrivningar av hur dessa tvångsborrningar ska gå till. Här ges berörda markägare möjligheter till att överklaga arbetsplanerna genom att påpeka hur de skulle påverka deras användning av marken och vilka miljöfaror mark och särskilt vatten utsätts för.

Bergsstaten gillar att påpeka att ingenting händer i detta inledande steg på vägen mot gruvor. Många undersökningstillstånd ges men endast ett mycket litet fåtal blir grunden för öppnandet av gruvor. Från deras sida sett får staten en gratis inventering av vad som gömmer sig i den svenska berggrunden och vi borde alla vara intresserade av detta och tacksamma. Människorna som utsätts vet att detta inte stämmer med verkligheten.

Undersökningstillstånd är det första nödvändiga steget till gruva och det sänker priserna vid försäljning av fastigheter och gör investeringar svårare att genomföra. Markägarna utsätts också för negativ påverkan och påtryckningar från det intresserade företaget, som sedan länge övergett den första tidens vänlighet och påstådda intresse för markägarnas önskningar. Det skapar en ständig oro och gryende ilska över att inte bli hörd och inte bli sedd som en värdig part i ett ärende med så avgörande betydelse för den egna familjens och hela traktens framtid.

Berörda markägare har överklagat arbetsplanerna steg för steg ända till Mark- och miljööverdomstolen. Sedan ett år tillbaka väntar de på att få del av denna domstols avgörande.

Moder Christa Claesson, 2021-11-04
Abbedissa i Jesu Moder Marias kloster i Mariavall.

Detta är en opinionstext.

Se även artikel i Aftonbladet via länken här