av STEN HIDAL
Förutom bönen om brödet har ingen del av Fader vår blivit så omdiskuterad som slutorden ”och utsätt oss inte för prövning” (NT 81). Den gamla, i grunden medeltida översättningen ”och inled oss icke i frestelse” var inte lyckad.
Som klargörs i artikeln ”Herrens bön” i uppslagsdelen av Bibel 2000 avses härmed sannolikt ”prövningar i betydelsen svåra lidanden, särskilt den sista tiden (jfr t.ex. Matt 24:19–22). Man ber alltså att få slippa upplevelser som kunde omintetgöra tron på Gud (jfr Luk 22:31f).”
Tanken kan också formuleras så: Försätt oss inte i en sådan situation att vi nödgas genomgå det yttersta provet. Det var just detta Jesus bad om i Getsemane (Mark 14:36). Detta innebär samtidigt att Gud åtminstone tillåter att något sådant kan ske.
Kyrkofadern Cyprianus tolkar bönen på följande sätt: Ne patiaris nos induci in tentationem, ”tillåt inte att vi inleds i prövning”. För att få fram den fulla innebörden av bönen, tvingas man nästan till en omskrivning.
Det svenska ordet ”frestelse” är under alla förhållanden olyckligt. Det skall dock kommas ihåg, att det i äldre svenska kunde betyda ”angrepp”, ”anfall”. Den eskatologiska grundtonen i bönen kan innebära att det är fråga om angrepp från den Onde, som man ber om att kunna avvisa.
Sten Hidal 2018-01-29