Oroligheterna i Jerusalem har komplexa orsaker

De senaste dagarnas bilder från Jerusalem ger anledning till illavarslande minnen. Vilka gamla eller nya konfliktorsaker döljer sig där bakom? Hotar till och med ett inbördeskrig eller en tredje intifada?

Ramadan och Jerusalem-dagen, då Israel firar att man annekterade östra Jerusalem i sexdagarskriget år 1967, kan båda skapa spänningar i staden. Om de båda dagarna inträffar samtidigt, så som fallet är i år, ökar sannolikheten att den olösta israelisk-palestinska konflikten tar sig våldsamma uttryck. Om därtill kommer oerfarna ledare, rasistiskt vardagsvåld från extremister på bägge sidor och hotet om vräkningar av boende i ett arabiskt kvarter i östra Jerusalem, växer risken ytterligare för en våldsam urladdning. En värmebölja och efterverkningarna av ett års pandemi ger ytterligare bränsle åt elden.

Israel befinner sig efter fyra val under en period av endast två år mitt i förlamande samtal om regeringsbildning. Den palestinska ledningen, sedan 15 år utan förnyad legitimation, sköt med kort varsel upp det val som hade planerats att äga rum den 22 maj. Officiellt gäller striden med Israel rättigheterna för palestinier boende i östra Jerusalem, men de styrandes rädsla för att förlora makten torde också spela en viktig roll. Extremister som Hamas och islamistiska krafter på den palestinska sidan, och högerextrema grupper som ”Otzmah Jehudit” och ”Lehava” mot ”Assimilation i det Heliga landet” på judisk sida, skapar svårigheter för de svaga regeringarna.

Högtidsdagar på de båda sidorna infaller samtidigt och med dem anspråken på tillträde till Gamla staden och Tempelberget. Samtidigt har motsatta anspråk på äganderätten till Scheich Jarrah-kvarteret utvecklats till den nuvarande konfliktens kärna. Sedan omkring 70 år tillbaka bor palestinier där. I samband med Israels självständighet år 1948 hade de tvingats på flykt, och de fick tillstånd av Jordanien och Förenta nationerna att slå sig ner i Scheich Jarrah-kvarteret. Östra Jerusalem stod då under jordansk kontroll. Detta var inte långt ifrån den plats som fromma judar vördar som platsen för Simeon den rättfärdiges grav. Denne var en judisk överstepräst under det Andra templets tid.

Problemet: Området hade alltsedan 1800-talet tillhört judar. En i USA registrerad organisation, Nachalat Schimon, köpte det av dess tidigare ägare och försökte under omkring 30 år att få de boende vräkta, för att israeliska bosättare skulle kunna flytta in. Medan israelerna själva kan kräva tillbaka land som de förlorade år 1948 om inga personliga bindningar till det finns, vägrar Israel att tillerkänna palestinierna varje som helst rättighet att kräva ett område tillbaka.

Symboliskt är området viktigt för båda sidor. Medan nationalreligiösa högerkretsar i Israel vill omge staden med en obruten krets av bosättningar och på så sätt förhindra att staden delas i händelse av en fredsuppgörelse, eftersträvar palestinierna att åstadkomma ett sammanhängande landområde för sin stat: från Gamla staden över Östra Jerusalem till Ramallah.

Sedan flera veckor tillbaka har Jerusalem skakats av oroligheter. Till att börja med underblåstes spänningarna av polisens avspärrningar vid den under Ramadan speciellt älskade platsen framför Damaskusporten. Dessa framstod som symboler för den israeliska kontrollen, som hundratals palestinska ungdomar kvällarna igenom protesterade emot, ibland med våld. Polisens hårda ingripanden gav ytterligare bränsle åt konflikten, liksom begränsningarna vad gäller antalet deltagare i fredagsbönerna.

Våldet fortsatte med en TikTok-video, där en palestinier ger en ortodox jude en örfil på spårvagnen. Radikala Lehava-anhängare marscherade ”för återupprättandet av den judiska värdigheten” och skanderade gång efter annan våldsparoller. Från Gaza-remsan svarade man med dussintals raketer mot Israel och brandattentat medelst ballonger.

Situationen eskalerade på Ramadans sista fredag (den 7 maj). Under fyra dagar hade oroligheterna minskat. Hundratals palestinier och dussintals israeliska poliser hade redan blivit skadade. Trots det genomfördes flaggmarschen för att celebrera Jerusalem-dagen, den som tidigare år upprepade gånger hade lett till våldsamma sammanstötningar.

Båda intifadorna tog sin början under likartade omständigheter. Men medan utomstående åskådare räknar med ytterligare våld, har ingen av de inblandade parterna något eget intresse av en tredje intifada. För den palestinska ledningen står rädslan för att förlora kontrollen över läget till förmån för Hamas i förgrunden. Hamas skulle å sin sida kunna dra nytta av att oroligheterna sprider sig i Västjordanlandet, samtidigt som man uppenbarligen vill undvika ett krig i Gaza-remsan. [Efter att detta nyhetsinlägg skrevs den 10 maj har dock minst 22 personer fått sätta livet till efter flygattacker mot Gazaremsan, övers. anm.]

Israel försöker under tiden undvika en ytterligare upptrappning. Israels högsta domstol uppsköt ett för måndagen planerat förhör om Scheich Jarrah-ärendet på begäran av generalstatsadvokaten Avichai Mandelblit under trettio dagar. De palestinska familjerna som bor där får stanna kvar i sina hus fram tills förhöret har genomförts. Tillträdet till Tempelberget förblir stängt för judar tills vidare, också på Jerusalem-dagen. Dock förblir läget ömtåligt. Ifall protesterna skulle leda till ett dödsoffer, kan situation snabbt ta en vändning till det sämre.

Kathpress 2021-05-10

Detta är en nyhetstext.