Påven Franciskus sade i ett anförande i Vatikanen på torsdagen att det inte finns något förväntat resultat som kan motivera att mänskliga embryon används i vetenskapliga experiment – inte ens det angelägna ändamålet att försöka hjälpa dem som lider av obotliga sjukdomar: ”Vissa forskningsområden använder faktiskt mänskliga embryon på ett sätt som oundvikligen leder till att de förstörs. Men vi vet att inga som helst medel, inte ens de ädlaste, som den förväntade nyttan av forskningen för andra personer eller för samhället, kan rättfärdiga det.”
Påven talade vid ett möte med människor som lider av den obotliga, ärftliga, neurologiska sjukdomen Huntingtons sjukdom, tillsammans med deras familjer och vårdare. Hans ord var särskilt betydelsefulla med tanke på det stora antal företrädare för medicin och forskning med inriktning just på Huntingtons sjukdom, i syfte att motverka och bromsa sjukdomen, vilka också deltog i mötet, sammantaget 1700 personer från 16 olika länder.
Det finns många etiska problem som omger forskningen om Huntingtons sjukdom, inklusive användandet av stamceller som tas från mänskliga embryon som tillkommit och blivit över vid in vitro-fertilisering. Påven Franciskus uppmärksammade detta faktum och uppmuntrade forskarna att i stället påskynda vetenskapliga framsteg med andra medel som inte bidrar till den ”slit och släng-kultur” som han menar behandlar mänskliga personer, i olika stadier av livet, som objekt för andra att använda.
Detta är inte första gången påven uttalar sig starkt emot stamcellsforskning på mänskliga embryon. I sin encyklika Laudato si från 2015, om människans relation till natur och miljö, och därmed också till sig själv, fördömde han det han menade vara ”en tendens” inom vetenskapen ”att försöka rättfärdiga överskridandet av alla gränser vid experimenterandet på levande, mänskliga embryon”. Vi glömmer lätt, fortsatte Franciskus, ”att det omistliga värdet av en mänsklig person alltid överträffar hans eller hennes grad av utveckling” och framhöll att närhelst tekniken bortser från etiska principer ”kommer den slutligen att betrakta vilka metoder som helst som tillåtna”.
”När vi misslyckas med att erkänna, som del av vår verklighet, människovärdet i en fattig person, ett mänskligt embryo, en funktionshindrad person – bara för att ta några exempel – blir det svårt att också höra ropet från naturen; allt hänger ihop.” När människan väl börjar söka absolut herravälde faller själva grundvalarna för vårt liv samman, argumenterade påven vidare i Laudato si, så att människan istället för att samverka med Gud sätter sig själv i Guds ställe och då slutligen ”förorsakar ett uppror från hela naturen”.