Polsk och israelisk konsensus i frågan om Förintelsen

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

av MAGDALENA SLYK
Omvärlden har på sistone med intresse följt förslag till lagändringar som har diskuterats i Polen och som bland annat tar upp den polsk-judiska frågan om ansvaret för Förintelsen. Man har kritiserat Polen för strävan att försköna historien och hävdat att landet försökt rentvå sig från ansvaret för de brott som begåtts av polacker gentemot judar. Och återigen har ansvaret för den konflikt som lagändringsförlaget har utlöst lagts på regeringspartiet Lag och rättvisa (PIS).

Men i grunden är lagens syfte att värna om den polska nationens minne, att möjliggöra forskning som syftar till att undersöka händelserna från andra världskriget och nå fram till sanningen. Omvärlden rapporterar om den upptrappade konflikten mellan Polen och Israel, och även med USA. Däremot har få uppmärksammat samarbetet mellan Polen och Israel i syfte att tillsammans komma fram till gemensamma förslag till lagändringen, att tillsammans stärka det redan existerande samarbetet vad gäller historiska forskningsprojekt.

I dag, onsdag den 27 juni, har den polske statsministern Mateusz Marawiecki [bilden] och Israels statsminister Benjamin Natanyahu tillsammans godkänt och skrivit under dessa gemensamma lagändringar. I denna överenskommelse har både den polska och den israeliska sidan erkänt att de båda fördömer såväl antisemitism och anti-polska tendenser. Dessutom stöder bägge länder forskning i den polsk-judiska frågan, och båda erkänner polackernas försök att hjälpa judar under andra världskriget. Viktigt i sammanhanget är också att en mycket stor majoritet av hela det polska parlamentet stöder dessa ändringsförslag, alltså inte bara regeringspartiet PIS utan även oppositionen ställer sig bakom förslaget.

Dessa förslag har diskuterats länge i Polen. Regeringen har inte bara röstat igenom det första förslaget, i stället har alla fört en konstruktiv dialog i Polen, men också mellan Polen och Israel. Detta kan inte tolkas på ett annat sätt än att hela frågan har hanterats moget på ett demokratiskt sätt.

Den judiska befolkningen i Polen har efter andra världskriget minskat markant och är i dag mycket liten, jämfört med hur det såg ut innan kriget. Ansvaret för detta utvecklingsförlopp kan dock inte läggas helt och hållet på den antisemitiska rörelsen bland polacker. Det är flera faktorer som måste tas i beaktande, i första hand förstås själva Förintelsen som genomfördes av Nazityskland på polska mark, men även gränsförskjutningen efter andra världskriget.

Den polska regeringen anknyter ofta i sina tal till de kristna, och i synnerhet katolska värderingarna. Den katolska kyrkan stöder i mångt och mycket regeringens förslag, men i många fall uttrycker kyrkan sitt missnöje med tonläget i den politiska debatten. Förra året såg vi många exempel på hur polska biskopar uppmanade politiker till samarbete och respekt. Biskoparna har även uppmanat politikerna att i första hand ta hänsyn till alla medborgares gemensamma bästa.

Sedan valet 2015 kan man i Polen se konsekventa försök att införa en rad förändringar som lika konsekvent kritiseras av oppositionen utan att den bidrar med konstruktiva argument eller motförslag. Man ser också mycket ofta att den polska politiken diskuteras på den europeiska arenan. Detta äger rum samtidigt som den polske före detta statsministern Donald Tusk, anhängare av det oppositionella politiska partiet i Polen, är ordförande i Europeiska rådet. Visserligen bör han vara objektiv i alla frågor som behandlas i Europeiska rådet, men det har flera gånger hänt att han själv tagit upp händelser från sitt hemland eller kommenterat dem i samma linje som oppositionen.

Ser man till antalet polska europarlamentariker i Europaparlamentet, så finns det flera europarlamentariker från oppositionen än från PIS. Dessutom tillhör de alla den största politiska gruppen EPP. Det som ofta tas upp är den polska regeringens påstådda försök att förhindra demokratiska utvecklingar i landet, oftast i samband med frågor där oppositionen har en avvikande uppfattning. Polen är också det enda landet i EU som behöver förklara sig varför det vill införa vissa förändringar i sin nationella lagstiftning. Däremot uppmärksammas de framgångar som Polen uppnår i internationella överenskommelser nästan aldrig.

Innan andra världskriget utgjorde katolikerna ca 65 procent av hela befolkningen, ortodoxa ca 22 procent, judar ca 10 procent medan protestanter utgjorde 2,5 procent av befolkningen. Efter andra världskriget har Polen förlorat stora delar av den östra delen av landet och därmed minskade den ortodoxa befolkningen i Polen, som i dag är knappt 1,5 procent. I väst har Polen fått ny mark, men dit tvångsförflyttades många – till stor del protestanter. Därför utgör protestanterna i dag knappt 0,5 procent av den polska befolkningen. Nästan hela den judiska befolkningen utplånades under andra världskriget och de som överlevde emigrerade i stor utsträckning. Den judiska befolkningen minskade från drygt 3 miljoner till knappt 10 000. Till och med den muslimska minoriteten – främst i nordöstra Polen – är större än den judiska. I dag är 87 procent av den polska befolkningen katoliker, drygt 90 procent kristna.

Magdalena Slyk 2018-06-27

Regeringens eget uttalande finns via länken här

Artikel i Dagens Nyheter via länken här

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

av MAGDALENA SLYK
Omvärlden har på sistone med intresse följt förslag till lagändringar som har diskuterats i Polen och som bland annat tar upp den polsk-judiska frågan om ansvaret för Förintelsen. Man har kritiserat Polen för strävan att försköna historien och hävdat att landet försökt rentvå sig från ansvaret för de brott som begåtts av polacker gentemot judar. Och återigen har ansvaret för den konflikt som lagändringsförlaget har utlöst lagts på regeringspartiet Lag och rättvisa (PIS).

Men i grunden är lagens syfte att värna om den polska nationens minne, att möjliggöra forskning som syftar till att undersöka händelserna från andra världskriget och nå fram till sanningen. Omvärlden rapporterar om den upptrappade konflikten mellan Polen och Israel, och även med USA. Däremot har få uppmärksammat samarbetet mellan Polen och Israel i syfte att tillsammans komma fram till gemensamma förslag till lagändringen, att tillsammans stärka det redan existerande samarbetet vad gäller historiska forskningsprojekt.

I dag, onsdag den 27 juni, har den polske statsministern Mateusz Marawiecki [bilden] och Israels statsminister Benjamin Natanyahu tillsammans godkänt och skrivit under dessa gemensamma lagändringar. I denna överenskommelse har både den polska och den israeliska sidan erkänt att de båda fördömer såväl antisemitism och anti-polska tendenser. Dessutom stöder bägge länder forskning i den polsk-judiska frågan, och båda erkänner polackernas försök att hjälpa judar under andra världskriget. Viktigt i sammanhanget är också att en mycket stor majoritet av hela det polska parlamentet stöder dessa ändringsförslag, alltså inte bara regeringspartiet PIS utan även oppositionen ställer sig bakom förslaget.

Dessa förslag har diskuterats länge i Polen. Regeringen har inte bara röstat igenom det första förslaget, i stället har alla fört en konstruktiv dialog i Polen, men också mellan Polen och Israel. Detta kan inte tolkas på ett annat sätt än att hela frågan har hanterats moget på ett demokratiskt sätt.

Den judiska befolkningen i Polen har efter andra världskriget minskat markant och är i dag mycket liten, jämfört med hur det såg ut innan kriget. Ansvaret för detta utvecklingsförlopp kan dock inte läggas helt och hållet på den antisemitiska rörelsen bland polacker. Det är flera faktorer som måste tas i beaktande, i första hand förstås själva Förintelsen som genomfördes av Nazityskland på polska mark, men även gränsförskjutningen efter andra världskriget.

Den polska regeringen anknyter ofta i sina tal till de kristna, och i synnerhet katolska värderingarna. Den katolska kyrkan stöder i mångt och mycket regeringens förslag, men i många fall uttrycker kyrkan sitt missnöje med tonläget i den politiska debatten. Förra året såg vi många exempel på hur polska biskopar uppmanade politiker till samarbete och respekt. Biskoparna har även uppmanat politikerna att i första hand ta hänsyn till alla medborgares gemensamma bästa.

Sedan valet 2015 kan man i Polen se konsekventa försök att införa en rad förändringar som lika konsekvent kritiseras av oppositionen utan att den bidrar med konstruktiva argument eller motförslag. Man ser också mycket ofta att den polska politiken diskuteras på den europeiska arenan. Detta äger rum samtidigt som den polske före detta statsministern Donald Tusk, anhängare av det oppositionella politiska partiet i Polen, är ordförande i Europeiska rådet. Visserligen bör han vara objektiv i alla frågor som behandlas i Europeiska rådet, men det har flera gånger hänt att han själv tagit upp händelser från sitt hemland eller kommenterat dem i samma linje som oppositionen.

Ser man till antalet polska europarlamentariker i Europaparlamentet, så finns det flera europarlamentariker från oppositionen än från PIS. Dessutom tillhör de alla den största politiska gruppen EPP. Det som ofta tas upp är den polska regeringens påstådda försök att förhindra demokratiska utvecklingar i landet, oftast i samband med frågor där oppositionen har en avvikande uppfattning. Polen är också det enda landet i EU som behöver förklara sig varför det vill införa vissa förändringar i sin nationella lagstiftning. Däremot uppmärksammas de framgångar som Polen uppnår i internationella överenskommelser nästan aldrig.

Innan andra världskriget utgjorde katolikerna ca 65 procent av hela befolkningen, ortodoxa ca 22 procent, judar ca 10 procent medan protestanter utgjorde 2,5 procent av befolkningen. Efter andra världskriget har Polen förlorat stora delar av den östra delen av landet och därmed minskade den ortodoxa befolkningen i Polen, som i dag är knappt 1,5 procent. I väst har Polen fått ny mark, men dit tvångsförflyttades många – till stor del protestanter. Därför utgör protestanterna i dag knappt 0,5 procent av den polska befolkningen. Nästan hela den judiska befolkningen utplånades under andra världskriget och de som överlevde emigrerade i stor utsträckning. Den judiska befolkningen minskade från drygt 3 miljoner till knappt 10 000. Till och med den muslimska minoriteten – främst i nordöstra Polen – är större än den judiska. I dag är 87 procent av den polska befolkningen katoliker, drygt 90 procent kristna.

Magdalena Slyk 2018-06-27

Regeringens eget uttalande finns via länken här

Artikel i Dagens Nyheter via länken här