av ANDREAS MAZETTI PETERSSON
Signum ägs av jesuiterna i Sverige och leds av dess chefredaktör, jesuitpater Ulf Jonsson. Den utsedda redaktion möts en gång i veckan för att diskutera idéer, ta ställning till inkomna manus, beställa texter och i största allmänhet driva arbetet framåt mot manusstopp. Signum har också en fast krets av medarbetare – redaktionskommittén [en förteckningen över redaktionen och redaktionskommittén finns här] – med en rad olika akademiska kompetenser. En gång om året, på våren, träffar redaktionen den sydsvenska delen av redaktionskommittén till överläggningar och på hösten den uppsvenska delen. Alla träffas till ett längre möte på Heliga Hjärtas kloster i augusti. Det dagliga arbetet sköts av de två redaktionssekreterarna och en kader av översättare. För webbplatsen bär jesuitpater Fredrik Heiding ansvaret och för Signumpodden kulturskribenten och författaren John Sjögren.
Fredagen den 2 december hade Signum ett möte i Newmaninstitutets lokaler i Uppsala med inbjudna gäster för diskussioner om demokratins ställning i Sverige i dag och vilka utmaningar som demokratin står inför. Utgångpunkt för träffen var antologin Skör demokrati: Det öppna samhällets motkrafter i svensk offentlig debatt, kultur och forskning (red. Sten Widmalm & Thomas Persson, Fri Tanke förlag, 2022). Denna bok tar bland annat upp ökade auktoritära tendenser i många samhällen, självcensur på svenska arbetsplatser samt detaljstyrning av förvaltning.
Fem av författarna till Skör demokrati medverkade i ett panelsamtal, där olika perspektiv på svårigheter för bevarande av demokratiska principer framkom. Sharon Rider, professor i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet, inledde samtalet med att berätta om de frågeställningar vilka var vägledande under arbetet med boken. Till sådana frågor som författarna avsåg att svara på var: hur det kommer sig att otrygga samhällen ökar, vilka skydd det finns för öppen media och fri forskning samt hur det möjligt att upprätthålla en god nationell krishanteringsförmåga när samhällsutveckling blir alltmer polariserad.
Rider fortsatte att berätta om demokratins utsatthet och den urholkning av demokratiska processer, som genereras när politiken tränger in i sfärer som tidigare var fredade. Effekten är en yttrandefrihetskris som leder till ökad självcensur. Trots att valdeltagande i Sverige ännu är gott, ansåg hon att föraktet för demokratin tilltar. Hon tillade att demokratin inte bara möter yttre hot från totalitära regimer, utan även inre hot när förståelsen för hur demokratin fungerar går förlorad. Det är just de inre hoten, som är särskilt belysta i Skör demokrati.
Anna Victoria Hallberg, fil.dr. i litteraturvetenskap och avdelningsföreståndare vid Södertörns högskola, lyfte fram den sokratiska dialektiken, som mönster för hur möten med andra på deras villkor bör se ut, där det gemensamma sökandet utsätts för kritisk granskning. Hon ställde sig frågande inför huruvida universiteten idag är en plats där dialektik praktiseras, när politiken flyttar in i akademin med egna värderingar och värnande om åsiktspluralism blir ett arbetsmiljöproblem.
Hon nämnde även att många viktiga diskussioner, eftersom intresset för att förstå andra perspektiv på universiteten minskar, flyttar ut på sociala medier där det råder stor polarisering. Å ena sidan finns det en populistisk höger som uppviglar till kaos och spridning av fake news, å andra sidan förespråkar en progressiv vänster likriktadhet och socialt tvång. Gemensamt för båda dessa falanger är deras strävan efter att bryta med majoritetssamhället. I stället för att alla ska tycka likadant menade Hallberg att demokrati snarare handlar om att värna om och hantera åsiktsfrihet.
Torbjörn Elensky, författare och kulturskribent, som var näste talare, riktade fokus på problematiken kring självcensur. Skillnaden mellan yttre censur och självcensur menade Elensky ligger i de fasta och tydliga ramarna för yttre censur, medan självcensur syftar till osäkerhet kring vad som är tillåtet att säga. Ofta handlar självcensur på arbetsplatser om rädsla för att förlora en anställning och här, sade Elensky, brister ofta cheferna men fram förallt kolleger, som sätter press på att alla ska inordna sig i en given mall.
Den frilansande kulturskribenten Håkan Lindgren fortsatte delvis Elenskys resonemang genom att försöka reda ut begreppet ”cancelkultur”. Problemet med denna kultur, enligt Lindgren, är att den inte bärs upp av någon folkrörelse eller organisation. Den har ingen ledare och inget manifest, därför är den svår att bemöta. Lindgren pekade på likheter mellan cancelkultur och det som Søren Kirkegaard (1813–1855) kallade för ”den allmänna meningen”, vilken inte är majoritetens åsikt men som känns som majoritetens åsikt. Det som faller utanför den allmänna meningen är således inte önskvärt och idag tystas, sade Lindgren, kritiska röster med metoder som liknar mobbning.
Sist ut var Kay Glans, författare och kulturskribent, som riktade fokus på fenomenet ”majoritetsmarginalisering”. Han exemplifierade att inom kvinnoidrott har majoriteten tystats av en minoritetsmakt, som vill tillåta så kallade transkvinnor (män som vill definieras som kvinnor) att tävla på samma villkor som biologiska kvinnor. Något som Glans menade skulle innebära slutet för kvinnoidrott. I det försämrade samtalsklimatet vågar inte kvinnliga idrottare tala öppet – av rädsla för att bli anklagade för transfobi – utan väljer att uttala sig anonymt. Detta beror, enligt Glans, på att det har blivit kontroversiellt att tala om två biologiska kön.
En tämligen samstämmig samtalspanel rundade av träffen med att betona behovet av frigörelse från politisk kontroll i både offentlig verksamhet och näringsliv. När det gäller forskning, som bedrivs inom universiteten, ansåg panelen att det vetenskapliga analytiska arbetet inte borde styras av politiska verktyg (exempelvis direktiv som föreskriver normkritik, jämställdhet, genus och klass). För att motverka politiskt inflytande inom universiteten önskade delar av panelen att det fanns fler akademiska vildar, som inte har till uppgift beskydda folk från okunskap. Detta för att värna den åsiktsfrihet som utgör en väsentlig princip i den svenska demokratin.
Andreas Mazetti Petersson, 2022-12-03
Detta är en opinionstext.