San Franciscos katolska hjältar i Aids-bekämpningen

Golden_Gate_Fog_2_San_FranDen första tiden av Aids-epidemin i San Francisco var en tid av rädsla, osäkerhet och stort lidande. Men mitt i allt kunde de som var i störst behov av behandling och vård finna stöd i den katolska kyrkan.

”Det hör till en av de mer välbevarade hemligheterna att ärkebiskop John Quinn och olika katolska hjälpgrupper var mycket tidigt ute för att hjälpa människor som hade drabbats av hiv och aids”, sade George Simmons, ansvarig för en av de katolska hjälporganisationerna, Catholic Charities Assisted Housing & Health, i en intervju med den engelskspråkiga nyhetstjänsten CNA i anslutning till den Internationella ids-dagen 1 december. ”Det var en naturlig del av tron i stadens katolska gemenskaper att fråga sig – och jag ogillar egentligen den här klichén – vad Jesus själv skulle ha gjort? Men faktum är att den katolska kyrkan var en av de första att utveckla särskilda hjälpprogram för kvinnor och barn som hade infekterats med Hiv. Därmed förhindrade vi faktiskt ett ännu större utbrott av sjukdomen.”

Det var på det tidiga 1980-talet som sjukdomen och viruset upptäcktes i USA, och i San Francisco, som en av de tidigaste och värst drabbade städerna, öppnades den första kliniken för behandling enbart av aids. Man kunde tidigt konstatera att viruset överfördes vid kontakt mellan kroppsvätskor och gruppen män som har sex med andra män var hårdast drabbad. Framgångsrik behandling saknades till att börja med varför en diagnosticerad hiv-infektion med största säkerhet ledde till döden i Aids. Så sent som 1994 var Hiv-infektion med relaterade sjukdomar faktiskt den vanligaste dödsorsaken bland personer mellan 25 och 44 år i USA. Slutligen kom framsteg i behandlingen med antivirala läkemedel att öka överlevnadschanserna för alltfler infekterade, och idag finns bromsmediciner som förhindrar att det dödliga tillståndet (aids) överhuvudtaget inträder.

Men i början av utbrottet i San Francisco saknades information om viruset. Allt som stod klart var att människor behövde hjälp. Och den Katolska kyrkan svarade snabbt. ”Ärkebiskop John Quinn reagerade mycket tidigt på krisen”, säger diakon Jeff Burns, nyligen pensionerad som arkivansvarig vid San Franciscos ärkestift. ”Mycket gjordes under de tidiga dagarna”, sade han till CNA och pekade på hur direkt upprättades en särskild avdelning för aids-arbetet vid ärkestiftet vilket tidigt kom att omfatta ett särskilt Aids-hospice och olika informationsinsatser för att utbilda lokala församlingar och motverka rädsla och stigmatisering.

MHR2En av de lokala församlingarna mitt i utbrottet var Most Holy Redeemer i Castro-distriktet i staden, ett område känt för sin HBT-profil. Fader Tony McGuire, tidigare präst i församlingen, har i en särskild film om aids-epidemins historia beskrivit hur det tidiga 1980-talet upplevdes ur församlingens perspektiv: ”Det fanns en stor oro för hur viruset egentligen överfördes”, säger han och pekar på att det gick ut över gudstjänstlivet genom att ”vördnaden för Herrens mest dyrbara blod [det vill säga det konsekrerade nattvardsvinet – övers. anm.] avtog” och folk blev ”alltmer reserverade vid fridshälsningen” och andra delar av mässan. ”Ett antal personer lämnade till och med församlingen.” Men genom att medicinskt utbildade och kunniga medlemmar i församlingen snabbt kunde börja ge korrekt medicinsk information om viruset och smittvägar kunde stämningen ändras. Bön blev också grunden för församlingens arbete med dem som hade smittats och blivit sjuka: ”Vad gör vi när vi inte vet vad vi ska göra? Vi ber.”

En av åtgärderna med störst verkan på stämningen i församlingen var tillkomsten av en lista över sjuka som ville bli omnämnda i de särskilda förbönerna under mässan. 1987 upprättades också en särskild förteckning på namnen på personer som avlidit i Aids som en symbol för hågkomst och förbön.

Sakramental tillbedjan [en särskilt katolsk gudstjänstform som innebär kontemplation inför och tillbedjan av Jesus Kristus verkliga närvaro i det konsekrerade nattvardsbrödet – övers. anm.], som länge hade legat nere i församlingen, återupptogs i form av särskilda 40-timmars bönevakor. Det stärkte inte bara det gemensamma församlingslivet i dess vilja att be för alla drabbade utan gjorde också skillnad för enskilda personer. ”Jag minns en man som kom hit, som en gång hade varit en ordensbroder men som sedan hade lämnat kyrkan”, mindes fader McGuire i filmen. ”En kväll när en bar som han hade vistats på stängde, råkade han gå förbi kyrkan och se att där lyste och han gick därför in och såg det Heliga sakramentet på altaret. Det blev hans återkomst till kyrkan. Lite senare diagnosticerades han själv tyvärr med aids men han kunde dö försonad och i frid.”

”Slutligen ville församlingsborna agera mer direkt och de skapade en aids-stödgrupp 1985”, mindes fader McGuire vidare, i vilken människor från alla tänkbara delar av församlingen kom samman. Medlemmarna gick ut tillsammans för att besöka aids-patienter, leverera måltider, göra ärenden åt sjuka och erbjuda stöd med samtal och själavård. För många drabbade av Hiv och Aids blev detta ”en verklig resurs”. Denna stödgrupp existerar än idag i församlingen, sade Pete Toms, programkoordinator, när CNA frågade. I samarbete med katolska hjälporganisationer i regionen erbjuder man olika slags ekonomiskt stöd och rådgivningsstöd för hiv-infekterade, liksom stöd för boende, vilket idag är en brist. ”San Francisco är en av de dyraste städerna i världen att bo och leva i”, påpekade han, och för många Hiv-smittade är det svårt att hitta ett boende som man har råd med och samtidigt klara betalningen av dyra behandlingar och läkarbesök. Men ett huvudmål är att se till att de infekterade får tillgång till medicinsk vård.

Det är i dag omöjligt att säga hur många liv som totalt har räddats genom dessa och liknande katolska stödinsatser för hiv-smittade i San Francisco-området. I synnerhet är det kvinnor och barn som har fått hjälp, vilka tidigare oftast blev förbisedda av vården och socialhjälpen. Men George Simmons uppskattar att ärkestiftet San Franciscos stödorganisationer och grupper i dag hjälper ett tusental personer varje månad: ”Vi fanns här när epidemin bröt ut och vi har funnits här sedan dess.”

Catholic News Agency, 2015-12-03