Klimatet förändras fortare än vad man tidigare har förutsett, och för detta är till stor del mänskligheten ansvarig. Detta är den främsta lärdomen som man kan dra av den sjätte rapporten från Förenta nationernas klimatpanel (Intergovernmental Panel on Climate Change, IPCC); en internationell grupp vetenskapsmän specialiserade på klimatfrågor, som publicerades måndagen den 9 augusti 2021. Den pekar på irreversibla förändringar, även om det fortfarande är så att det är möjligt att de kan variera lite i omfattning.
Rapporten har sammanställts av ungefär 230 vetenskapsmän av 66 nationaliteter, som har utgått från 14 000 publicerade studier, och den lämnar inte utrymme för något tvivel: uppvärmningen ökar och riskerar att leda till att planeten jordens temperatur ökar med 1,5 grader 10 år tidigare än vad man förut hade beräknat.
År 2019 var koncentrationen av CO2 i atmosfären den högsta på 2 miljoner år, och koncentrationen av de viktigaste växthusgaserna – metan och dikväveoxid – den hösta på 800 000 år. Vidare har under det senaste halvseklet jordens temperatur ökat i ojämn takt de senaste 2 000 åren, detta beroende på utsläpp som hör samman med mänsklig aktivitet. Och den genomsnittliga havsnivån höjs i en hastighet som man inte har sett på 3 000 år. Däremot är polarisens utbredning den minsta på tusen år, en process som kommer att fortgå under hundra- eller tusentals år. Detta är bara några av de fakta som FN:s experter lägger fram inför det viktiga mötet för COP26, FN:s klimatkonferens, som hålls i november i Skottland.
Under de senaste åren har ökningen av utsläpp som beror på mänsklig aktivitet och som hör ihop med växthuseffekten höjt planetens genomsnittliga temperatur med 1,09 grader Celsius under decenniet 2011–2020. ”Alla viktiga indikatorer på beståndsdelar i klimatsystemet förändras i en sedan sekler aldrig tidigare skådad takt”, skriver rapportens författare. Konsekvens: havsnivån kommer oundvikligt att fortsätta att stiga med mellan 28 och 55 cm från idag till slutet av seklet. På mycket lång sikt kommer nivån att stiga med 2–3 meter under de kommande 2 000 åren, om den globala uppvärmningen begränsas till 1,5 grader, som Parisavtalet föreslår, men en ökad uppvärmning med 5 grader skulle kunna leda till att nivån stiger med mer än 20 meter.
Ett apokalyptiskt scenario fortsätter: enligt samma experter kan planeten uppleva alltmera extrema klimatförhållanden. Det kan handla om värmeböljor, torka, skyfall eller översvämningar av en exceptionell omfattning eller frekvens, och dessa väderfenomen kan även inträffa samtidigt. Klimatförändringarna har nämligen direkt påverkan på vattencykeln, vilket syftar på förändringar vad gäller fuktighet, vindar och is, kustområden och oceaner. Vidare bidrar klimatförändringar till att påverka omfattningen av nederbörd. På nordligare och sydligare breddgrader kan nederbörden öka, medan den kan minska i de flesta subtropiska regioner. Man kan även vänta sig förändringar i nederbörden i monsuner, men i olika utsträckning i olika områden.
Pandemin har gett en positiv, om en tillfällig, signal, förklarar vetenskapsmännen. Den medförde nämligen ett experiment som annars skulle ha varit otänkbart: på grund av olika restriktioner minskade mycket snabbt utsläppet av luftföroreningar och växthusgaser. Minskningen av luftföroreningar ledde till en, visserligen tillfällig, förbättring av luftkvaliteten i världen. Men minskningen med 7 procent av de globala utsläppen av CO2 – en minskning som aldrig tidigare hade förekommit – hade inte någon effekt på koncentrationen av koldioxid i atmosfären, och följaktligen ingen märkbar effekt på planetens temperatur. Rapportförfattarna betonar och bekräftar att kampen mot den globala uppvärmningen kräver betydande och varaktiga minskningar av koncentrationen av CO2 och andra växthusgaser, och att vi slutligen fullständigt överger fossila bränslen.
Allas blickar kommer alltså att vara riktade mot mötet i Skottland i november, där en av de centrala frågorna är de globala möjligheterna att minska den globala uppvärmningen till 1,5 grad C i förhållande till den förindustriella epoken. Detta är vad Parisavtalet idealt syftar till, nämligen att halvera utsläppet av växthusgaser fram till år 2030 och eliminera det helt och hållet till år 2050. Det är ”en brutal påminnelse” att ”mänskligheten skadar planeten med alarmerande hastighet”, kommenterade den brittiske premiärministern Boris Johnson, som i sin egenskap av ordförande för den internationella klimatkonferensen COP26 i Glasgow uppmanade världens ledare att sjösätta en snabbare plan för att minska skadliga utsläpp.
Rapporten som publiceras idag [den 9 augusti 2021] är ”läsning som är värd att begrunda”, underströk han, och ”jag hoppas att rapporten kommer att leda till global handling”. ”Det är klart att det närmaste decenniet blir avgörande för att säkra vår planets framtid”, förutspådde han och gav Storbritannien erkänsla för att ha spelat ”en ledande roll” när det gäller att få igång en process ”för att överge fossila bränslen fortare än alla andra länder i G20”. Ett liknande budskap hade redan kommit från ministern Alok Sharma, som av den brittiska regeringen har utsetts till att leda COP26.
Vatican News, franska redaktionen, 2021-08-09
Detta är en nyhetstext, vars originalversion finns här
Läs även Heinz Werner Wesslers opinionstext ”Behövs det fler väckarklockor?” den 11 augusti 2021 via länken här