I tidningsintervju kritiserade nyligen den tyske sociologen Hans Joas samtidens debatter kring frågor om kön. Det är nödvändigt att ställa sig frågan, förklarade Joas i en intervju med tidningen Augsburger Allgemeine, om det med hjälp av plötsliga och drastiska åtgärder är möjligt att uppväga den flera århundraden långa marginalisering som kvinnor har utsatts för. ”De som drar det kortaste strået idag är ju inte samma människor som tidigare åtnjöt vissa privilegier”, framhöll han. ”Det rör sig om olika människor. Och det är inte svårt att inse hur vissa uppfattar det som orättfärdigt när de tillskrivs skulden för historiska oförrätter.”
Joas beklagade att det i nuläget inte är möjligt att föra en sådan debatt. Det är ”minerad mark och det går bara att behandla sådana frågor om man är lugn och välvilligt inställd, annars låter allting bara fel. Men ett sådant lugn och välvilja, och därmed förutsättningen för att kunna förstå varandra, är omöjlig i dagens debattklimat där stämningen hela tiden skruvas upp av de så kallade sociala medierna”.
På frågan om förhållandet mellan politik och moral hänvisade Joas till ett citat från den amerikanske presidenten Abraham Lincoln (1809–1865): ”Vi får aldrig säga att Gud står på vår sida. I stället bör vi alltid fråga oss: står vi på Guds sida?”. Denna tanke kan enligt Joas tillämpas på våra egna moraliska ståndpunkter. ”Gör aldrig anspråk på att själv vara ett förkroppsligande av det som är rätt och riktigt, utan använd i stället dina höga moraliska anspråk för att självkritiskt granska det som du själv gör.” Joas fortsatte med att förklara hur ”detta är faran med att göra politik till moral: att man ser sig själv som helt och hållet på det godas sida – som ’God’s own country’, som en civilisationens högborg – och därigenom menar att vad helst man tar sig för är gott. I sådana fall är moralen oftast inte mycket mer än ett fikonlöv till för att dölja helt andra intressen.”
Vad gäller det globala ansvaret för att bromsa klimatförändringarna pekade Joas på möjligheterna att knyta an till befintliga traditioner över hela världen. Som en pionjär för detta sätt att tänka under 1900-talet nämnde Joas Karl Jasper och hans idé om axialåldern. ”Enligt denna idé uppstod en form av etos för hela mänskligheten under samma epok i antikens Grekland, Israel, Kina och Indien – och troligtvis även i Iran. Redan då var Jaspers poäng: ”för att hålla trångsyntheten stången bör dessa traditioners universalistiska potential framhävas så att den utvecklas vidare. Därigenom skulle man kunna etablera ett moraliskt förbund över alla gränser och religiösa skillnader.”
Kathpress 2022-06-27
Detta är en nyhetstext.