Statsbidrag till ideella organisationer inom sociala området

av BENGT SÄFSTEN

Ideella organisationer som bedriver frivilligt arbete inom det sociala området kan i vissa fall stödjas av statsbidrag. Med den säkerheten stöds utvecklingen av det civila samhället – genom stöd särskilt riktat till dem som befinner sig i mer utsatta levnadssituationer. Syftet med den typen av bidrag är formulerat i en särskild statlig förordning.

Med statsbidraget vill samhället bidra till att skapa förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Syftet innebär att man också kan ge stöd till organisationers arbete med information och opinionsbildning samt förebyggande, socialt stödjande och hälsofrämjande arbete. Regeringen har gett Socialstyrelsen uppdraget att organisera och fördela sådana bidrag  (se www.riksdagen.se Klicka sedan vidare på: sv/Dokument/Lagar/Lagar/ Svenskforfattningssamling/Forordning20111062-om-stat-sfs-20111-1062)

Bidrag kan sökas av ideella organisationer som bedriver frivilligt arbete inom följande områden: efterlevandestöd, utsatta barn och deras familjer, alkohol och narkotika, våld mot kvinnor, främjande av god hälsa i befolkningen.Ansökan för 2015 års statsbidrag ska ha kommit in till Socialstyrelsen den 22 september 2014. Enligt villkoren för bidrag krävs att organisationerna är rikstäckande och har utövare på regional eller lokal nivå.

Bland tidigare mottagare för sådant statsbidrag finns vitt skilda organisationer, bland annat IOGT-NTO, Länkarna, BRIS, Rädda barnen, Röda korset, ECPAT, Kvinnors nätverk, Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund (SKR), Män för jämställdhet, Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandestöd (SPES) respektive Sveriges romska ungdomsdelegation och Romska delgationen, Somali Women in Sweden, Riksförbundet Kriminellas Revansch I Samhället (RIKSKRIS) och Verdandi. Det framgår inte vilka organisationer som sökt men som fått avslag på sina ansökningar. Socialstyrelsens beslut kan inte heller överklagas. Detta inbär att möjligheterna till insyn är begränsade. Bland de kända mottagarna finns organisationer vars verksamhet kan upplevas som kontroversiell och inte helt oproblematisk.

Fördelningsgrunden är okänd. Man kan exempelvis notera att tre och en halv miljon kronor är öronmärkta för arbete inom områdena efterlevandestöd och folkhälsa. Detta står i kontrast till de 66 miljoner som kanaliseras till områdena utsatta barn och deras familjer, våld mot kvinnor respektive arbete relaterat till alkohol- och narkotika. Ytterligare 23 miljoner kronor är öronmärkta till verksamhet som har med våld mot kvinnor att göra.

Men Socialstyrelsen har redan i en 10 år gammal egen rapport från bl a ideell sektor funnit att en dryg femtedel av dessa har mer än tjugo års yrkeserfarenhet av ett socialt arbete (se https://www.socialstyrelsen.se/publikationer2004/2004-123-22). Vanligt är att man börjat sin yrkesverksamma verksamhet som socialarbetare inom det offentligt området för att sedan gå vidare till annat. Inom kyrkans verksamheter, både inom frivilligorganisationerna och inom den karitativa diakonin, är det inte ovanligt att återfinna sådana erfarna och kompetenta resurser.

Den enda mottagare som närmar sig de kyrkliga organisationerna är St Lukasförbundet, trots att mycken annan karitativ verksamhet borde kunna vara aktuell för stöd. Detta förhållande är förvånande, svårförståeligt och anmärkningsvärt. Men det förutsätter förstås att man söker. För det kan väl inte vara så att enbart det som anses som politiskt korrekta projekt understöds av staten?

Bengt Säfsten 2014-07-24