KERSTIN HEDBERG NYQVIST
Statens medicinsk-etiska råd på SvD Brännpunkt har gått ut med sin uppfattning att surrogatmödraskap ska få tillåtas i Sverige, men bara altruistiskt. Det ska inte få ske för vinnings skull, och den som genomför graviditeten ska vara en närstående. Det som slår mig när jag läser debattinlägg om den här frågan är att det verkar som om föräldraskap ses som en mänsklig rättighet i vårt land. Oavsett vilka skälen är till att någon inte kan bli förälder på den vanliga, biologiska vägen, så ska alla ha rätt att bli förälder, även ensamstående, och samkönade par – det sociala skälet till ”rätten att få barn”.
Avancerade, dyra medicinska åtgärder ska tillgodose önskan att bli förälder hos människor i rika länder; barn ”skapas” för att stödja deras välbefinnande. Samtidigt finns ett enormt stort antal barn i bland annat Afrika som lever under eländiga förhållanden, utan föräldrar eller familj, lever på gatan, kan inte gå i skolan, tvingas arbeta från låg ålder, ibland under slavliknande förhållanden. Vem bryr sig om dem? – Här är en obalans mellan behov och resurser, en massa barn som skulle behöva många som brydde sig om dem, kanske inte med direkt kontakt, men som gjorde en insats för att lyfta upp barnen från misär. Det är en aspekt.
En annan aspekt är hur barnen som tillskapas genom olika former av assisterad befruktning, däribland surrogatmödraskap, kommer att se på sig själva, uppleva sin identitet och tillhörighet till andra? Vilken relation kommer de att vilja/kunna ha med den kvinna som genomförde graviditeten? Och kvinnor som föder fram barn åt andra: Hur kommer de att uppleva sin relation till barnet resten av livet? Även om tanken med deras insats byggde på altruism, så gör detta inte att de vanliga psykologiska processerna en kvinna går igenom under graviditet och förlossning försvinner. Att hantera en sådan relation är säkert inte problemfri.
Det jag tycker är allra mest skrämmande i den pågående utvecklingen är att banden mellan barn och de biologiska föräldrarna försvinner allt mer; när embryon som blivit över vid assisterad befruktning och säljs till andra har barn verkligen blivit till ren handelsvara. Vi människor är känslomässigt komplicerade varelser. Hur kan man hantera vetskapen om att höra ihop rent biologiskt med andra, som man inte har en nära relation till och kanske inte vet vilka de är? Och – som jag nämnde ovanför – att det finns så många barn i världen som har det svårt och behöver andra som bryr sig om dem, utan att för den skull träda in som föräldrar! Och, dessutom, genom denna utveckling pekas barnlösa par verkligen ut som onormala, även om de själva inte nödvändigtvis uppfattar det så.
Kerstin Hedberg Nyqvist 2013-02-28
https://www.svd.se/opinion/brannpunkt/tillat-surrogatmodrar-i-sverige_7953418.svd
https://www.gp.se/nyheter/sverige/1.1333535-ja-till-surrogatmammor-i-sverige
https://www.svd.se/nyheter/inrikes/chatt-om-surrogatmoderskap_7954324.svd
https://www.svd.se/nyheter/inrikes/politiker-positiva-till-surrogatmoderskap_7954154.svd
https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/tillat-surrogatmammor-i-sverige