Sveriges ambassadör vid den Heliga stolen, Ulla Gudmundson, har publicerat en mycket läsvärd rapport om påven Benedictus XVI och hans sätt att leda den katolska kyrkan. Det rör sig om en initierad framställning gjord av en person med mycket god tillgång till information om vad som rör sig inom den katolska kyrkan, både i Vatikanen och på det globala planet. Annika Ström Melin på Dagens Nyheters ledarsida har läst rapporten och i går, måndagen den 6 december, publicerade hon ett kort ledarstick av ett slag man sällan möter i svenska massmedier. Resultatet blev en ordentligt faktabaserad kommentar om påven, skriven i en anda av töväder.
Under rubriken ”Oväntad förnyare” beskriver Annika Ström Melin hur kritiken mot olika kriser inom kyrkan (SSPX-biskopen Richard Williamson, pedofilskandaler och uttalanden om kondomer) i flera fall har lett till positiva förändringar. Benedictus XVI har via dessa kriser med tiden kommit att framstå som en otippad förnyare av den katolska kyrkan, åtminstone i vissa avseenden. Kan någon minnas att man någonsin kunnat läsa så uppskattande ord om Papa Ratzinger på DN:s ledarsida förut? Eller om någon annan påve för den delen heller? Det är uppmuntrande att se vilken skillnad research kan göra. (Tyvärr finns ledarsticket inte utlagt på nätet.)
Det är i novembernumret av Utrikespolitiska institutets skriftserie Världspolitikens dagsfrågor som man finner Ulla Gudmundsons utförliga redogörelse av den nuvarande påven och hans ledarskap. Förutom de uppmärksammade skandalerna får man dessutom en rätt ingående redogörelse för påvedömets historiska framväxt, för kyrkans svårigheter att finna sin plats i moderniteten, men också för kyrkans positiva roll på den världspolitiska arenan, som främjare av mänskliga rättigheter, som fredsmäklare etc.
En av Gudmundsons teser är just att Joseph Ratzingers hittillsvarande fem år som påve har kantats av en rad kriser, men att dessa kriser på ett paradoxalt sätt ofta lett till positiva förändringar, som en följd på de negativa reaktionerna på krisfenomenen. Sedd i ljuset av Vatikanens oförmåga att kommunicera med omvärlden och att själv ta till sig tillgänglig information – nu senast beklagad av ingen mindre än påven själv i hans nya intervjubok – är det ingen oäven tes som ambassadör Gudmundson framför. Mycket skulle ha kunnat gå annorlunda, och bättre, i exempelvis fallet Williamson om man tagit in initierad information från insiktsfulla personer på ett tidigare stadium. Då hade man kunna lägga ner energi på något annat än att bara i efterhand begränsa skadorna.
Ulf Jonsson 2010-12-07