Kardinal Arborelius blev i går utnämnd till medlem av Påvliga rådet för främjandet av de kristnas enhet. Vilka uppdrag har då detta råd? Det är lätt i ett svenskt sammanhang att tänka ekumenik som i första hand en dialog mellan den katolska kyrkan och Svenska kyrkan. Denna dialog är förvisso viktig ur ekumenisk synvinkel och ingår i Påvliga enhetsrådets arbetsområden.
Men man ska komma ihåg att Påvliga rådet för främjandet av de kristnas enhet är en internationell, ja global, institution. Inom detta råds paraply sorterar den katolska kyrkans dialog med inte mindre än 15 olika kristna kyrkofamiljer. På Vatikanens hemsida finns hela listan [se länk här]
Hit hör dialogen med bland andra:
Ortodoxa kyrkor av bysantinsk tradition
Orientaliska ortodoxa kyrkor
Assyriska, Österns kyrkor
Kyrkliga gemenskaper i Väst
Anglikanska gemenskapen (Anglican Communion)
Mot bakgrund av migration till Sverige genom invånare från länder (Irak, Syrien, Libanon) med grupper ur ovanstående kyrkor ter sig dessa dialoger som viktiga ur såväl internationellt som svenskt perspektiv.
Vi bör också poängtera att relationen med judar, dialogen med judiska gemenskapen, också hör till ansvaret som Påvliga rådet för främjandet av de kristnas enhet har. Med tanke på den senaste tidens antisemitism i Sverige och på andra håll framstår den judisk-kristna dialogen som särskilt angelägen.
Prefekten för detta råd, kardinal Kurt Koch, besökte Sverige år 2013 och Signum fick då tillfälle att göra en intervju med honom.
Läs: Sibylle Hardegger, ”Den tålamodskrävande ekumeniken – intervju med kardinal Kurt Koch”
Fredrik Heiding 2017-12-24