av CHRISTOFFER WEDEBRAND
Det är svårt att vara optimist numera. Pyrande säkerhetspolitisk oro. Förödande krig i Europa och i Mellanöstern. Eskalerande handelskrig. Allt ackompanjerat av ständigt skrämmande utspel från världens ledare, även från dem vi betraktar som vänner. Varje dag erbjuder en ny kalldusch. Åtminstone råder det ingen brist på överraskningar, om man ändå ska hitta en positiv vinkel. En särskild överraskning bestod i USA:s vicepresident J D Vance gratisreklam för katolsk sociallära. Det sägs att all publicitet är god publicitet och kanske borde vi katoliker bara vara glada över att vår tro diskuteras i offentligheten. Men åtminstone påven verkar inte uppskatta denna PR.
Vad är medveten strategi i Trumpadministrationens agerande? Vad grundar sig i okunskap, känsloreaktioner och allmänt kaos? Det är inte helt lätt att veta. Klart är ändå att man med hårda nypor vill massutvisa miljontals invandrare, av vilka många sedan lång tid har hunnit rota sig i det amerikanska samhället. Administrationen beslutade också att över en natt släcka ned den federala biståndsmyndigheten USAID, en av världens mest betydelsefulla aktörer på området.
Givetvis höjdes kritiska röster omedelbart, inte minst från katolskt håll. Som svar gick Vance till motattack i en tevesänd intervju för några veckor sedan. Enligt Vance är presidentadministrationens beslut inte bara förenliga med katolsk sociallära utan rentav en följd av den: ”Du älskar din familj, sedan älskar du din granne, sedan älskar du din gemenskap, sedan älskar du ditt land och landets medborgare, och först därefter kan du fokusera på och prioritera resten av världen.” I efterhand underbyggde Vance sitt resonemang med uttrycklig hänvisning till den moralteologiska principen ”kärlekens ordning” (ordo amoris, ordo caritatis).
Att kritisera Vance uttalande är att gå i en fälla, oavsett om den har varit avsiktligt gillrad eller inte. Som sagt – vad är egentligen genomtänkt? Tyvärr verkar många ha fallit för betet, möjligen även vår påve Franciskus. I ett brev till de amerikanska katolska biskoparna skrev påven bland annat: “Den kristna kärleken är inte en koncentrisk utvidgning av intressen som gradvis utsträcker sig till andra personer och grupper.” Kanske kan brevets skrivningar tolkas på flera sätt. En läsning är i varje fall att påven i likhet med andra kritiker av Vance förnekar att vi har särskilda skyldigheter till dem som står oss nära.
Vad jag kan se har Vance både rätt och fel på samma gång. Ingen kan på allvar bestrida att vi har ett större ansvar för exempelvis våra egna barn än för människor så där i största allmänhet. Av förklarliga skäl har kritiken mot Vance inte landat särskilt väl, inte heller hos katolska opinionsbildare. Bristen i Vance resonemang ligger dock inte i de argument han anför, utan har att göra med vilka slutsatser han drar. Annorlunda uttryckt har Vance rätt i vad han säger, men fel i vad han gör. Han missbrukar principen om kärlekens ordning, genom att använda den för att rättfärdiga handlingar som leder till katastrofala följder för otaliga utsatta människors liv.
Ur att det finns en naturlig kärlekens ordning följer givetvis inte att det går att dra en linje där vi helt saknar skyldigheter gentemot varandra. Alltså att det finns en tröskel bortom vilken vi inte längre behöver bry oss, där vi rentav aktivt kan behandla varandra som skräp. Alla människor har samma värdighet, alldeles oavsett vilka relationer de har till andra personer (och detta var väl egentligen kärnan i påvens brev). Principen om kärlekens ordning behöver dessutom sättas i relation till andra principer. Med andra ord gäller den ”allt annat lika”, men är inte ensam utslagsgivande. Den som är mer utsatt än andra kan också resa större anspråk på hjälp.
Kyrkans sociallära rymmer alltså principen om kärlekens ordning, men är samtidigt så mycket större än så. Varken för sig eller (allra minst) tillsammans med andra dimensioner i socialläran innebär den att vi kan göra vad som råkar falla oss in. Alla våra beslut måste i grund och botten vägledas av insikten om alla människors inneboende värdighet som Guds avbilder. Så hur ska vi förhålla oss till Vance marknadsföring av vår tro som katoliker? Själv gör jag som jag brukar när reklam dimper ned i brevlådan: Slänger den i papperskorgen.
Christoffer Wedebrand 2025-03-16
Detta är en opinionstext.
Länkar för fortsatt läsning och lyssning
Påvens brev av den 10 februari 2025 till de amerikanska biskoparna på Vatikanens webbplats finns här
Försvar (mer eller mindre) av Vance argumentation i EWTN: JD Vance is Right About the ‘Ordo Amoris’ | Compact; In Defense of JD Vance (Ordo Amoris) – YouTube; What is the ‘ordo amoris’? JD Vance’s comments on Christian love spark debate – EWTN Global Catholic Television Network; Vance Clashes With Pope over Ordo Amoris | EWTN News In Depth; CONTROVERSY: JD VANCE on Ordo Amoris and Immigration – What does Thomas Aquinas say?
En nyanserad kritik av Vance, i America Magazine finns här