Vilken typ av censur vill vi ha?

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

av JÖRG NIES
Kulturkriget har nu nått biblioteken. Bibliotekarierna står i frontlinjen och är under attack. Det finns grupper som kategoriserar vissa böcker som skadliga för ungdomar och kräver att de skall tas bort från de offentliga biblioteken, bland annat genom demonstrationer och riktade kampanjer.

Det som The New York Times rapporterar på sin förstasida om en aktuell utveckling i USA kan ur ett svenskt perspektiv lätt avfärdas som en amerikansk egendomlighet. Men i själva verket är konfliktens fråga betydligt djupare. För det första behöver offentliga platser skyddas även på våra breddgrader. Biblioteken kämpar för att behålla sin karaktär av lugn och trygghet. För det andra är frågan om vilka böcker ska göras tillgängliga för allmänheten – i synnerhet för ungdomar – inte alls så entydig som den vid första anblicken verkar vara.

Den amerikanska debatten handlar i första hand om böcker om sexualundervisning och identitetsfrågor. Kritikernas argument är dock mer komplexa än ett generellt förkastande av queerlitteratur. Syftet är att skydda barn och ungdomar som kan störas och skadas av att läsa beskrivningar av explicita sexuella handlingar och våldsanvändning. Detta är grunden för ett krav på censur.

Är censur alltid en oacceptabel åtgärd? De röster som förespråkar ett generellt motstånd mot all censur hamnar i svårigheter. Ståndpunkten att i ett fritt och modernt samhälle och att all litteratur skall vara fri och tillgänglig för alla, vilar på en svag grund. När ämnen som antisemitism eller rasism nämns blir det snabbt tydligt att böcker också kan bli bärare av farliga idéer och att deras spridning inte bara bör begränsas, utan förbjudas. Det är i alla fall en uppfattning som många, om än inte alla, delar.

Censur har en viktig funktion i varje samhälle. Men den åtföljs alltid av faran att den går för långt. I synnerhet totalitära stater visar hur snabbt ett proklamerat skydd genom förbud kan leda till brist på frihet och undertryckande av ovälkomna åsikter. Ett liberalt samhälle måste å andra sidan kunna tolerera impopulära och kontroversiella åsikter.

Men var går gränsen? Det är just detta som är frågan. Censuren behövs men vilken typ av? Och vem kan bestämma den?

I många västerländska samhällen visar sig det till synes hållbara sociala samförståndet gång på gång vara mindre hållbart än man trott. Konventionella uppfattningar kan bli bräckliga och behöva omförhandlas. Medan förespråkarna ser det som ett framsteg, kommer motståndarna att beklaga sig över att vissa värderingar tystas ner. Beroende på ämnet kan dock båda ståndpunkterna intas av en mängd olika människor och grupper.

När det gäller frågan om offentliga bibliotek kan det snabbt bli tydligt vilka samlingar som bör finnas tillgängliga och vilka böcker som bör finnas tillgängliga, men vilka som inte bör göra det. Om man tvingades följa principen om fullständig konsensus, skulle bibliotekens samlingar minskas avsevärt. För att undvika detta scenario måste det dock finnas ett stort och bred samförstånd i förhållande till en värdegrund, genom vilken kriterier definieras som också återspeglas i de offentliga bibliotekens samlingar. Men just censur skärper ett samhällets självbild och gör det tydligt var gränserna går för vad som bryter mot grundläggande värderingar. De värderingar som vi talar om är dock inte självklara, utan måste ständigt omförhandlas. Förhastad censur är dock ett hinder för denna process, men det finns ingen tvekan om att censur i grunden är nödvändig.

Jörg Nies 2024-02-09

Detta är en opinionstext.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

av JÖRG NIES
Kulturkriget har nu nått biblioteken. Bibliotekarierna står i frontlinjen och är under attack. Det finns grupper som kategoriserar vissa böcker som skadliga för ungdomar och kräver att de skall tas bort från de offentliga biblioteken, bland annat genom demonstrationer och riktade kampanjer.

Det som The New York Times rapporterar på sin förstasida om en aktuell utveckling i USA kan ur ett svenskt perspektiv lätt avfärdas som en amerikansk egendomlighet. Men i själva verket är konfliktens fråga betydligt djupare. För det första behöver offentliga platser skyddas även på våra breddgrader. Biblioteken kämpar för att behålla sin karaktär av lugn och trygghet. För det andra är frågan om vilka böcker ska göras tillgängliga för allmänheten – i synnerhet för ungdomar – inte alls så entydig som den vid första anblicken verkar vara.

Den amerikanska debatten handlar i första hand om böcker om sexualundervisning och identitetsfrågor. Kritikernas argument är dock mer komplexa än ett generellt förkastande av queerlitteratur. Syftet är att skydda barn och ungdomar som kan störas och skadas av att läsa beskrivningar av explicita sexuella handlingar och våldsanvändning. Detta är grunden för ett krav på censur.

Är censur alltid en oacceptabel åtgärd? De röster som förespråkar ett generellt motstånd mot all censur hamnar i svårigheter. Ståndpunkten att i ett fritt och modernt samhälle och att all litteratur skall vara fri och tillgänglig för alla, vilar på en svag grund. När ämnen som antisemitism eller rasism nämns blir det snabbt tydligt att böcker också kan bli bärare av farliga idéer och att deras spridning inte bara bör begränsas, utan förbjudas. Det är i alla fall en uppfattning som många, om än inte alla, delar.

Censur har en viktig funktion i varje samhälle. Men den åtföljs alltid av faran att den går för långt. I synnerhet totalitära stater visar hur snabbt ett proklamerat skydd genom förbud kan leda till brist på frihet och undertryckande av ovälkomna åsikter. Ett liberalt samhälle måste å andra sidan kunna tolerera impopulära och kontroversiella åsikter.

Men var går gränsen? Det är just detta som är frågan. Censuren behövs men vilken typ av? Och vem kan bestämma den?

I många västerländska samhällen visar sig det till synes hållbara sociala samförståndet gång på gång vara mindre hållbart än man trott. Konventionella uppfattningar kan bli bräckliga och behöva omförhandlas. Medan förespråkarna ser det som ett framsteg, kommer motståndarna att beklaga sig över att vissa värderingar tystas ner. Beroende på ämnet kan dock båda ståndpunkterna intas av en mängd olika människor och grupper.

När det gäller frågan om offentliga bibliotek kan det snabbt bli tydligt vilka samlingar som bör finnas tillgängliga och vilka böcker som bör finnas tillgängliga, men vilka som inte bör göra det. Om man tvingades följa principen om fullständig konsensus, skulle bibliotekens samlingar minskas avsevärt. För att undvika detta scenario måste det dock finnas ett stort och bred samförstånd i förhållande till en värdegrund, genom vilken kriterier definieras som också återspeglas i de offentliga bibliotekens samlingar. Men just censur skärper ett samhällets självbild och gör det tydligt var gränserna går för vad som bryter mot grundläggande värderingar. De värderingar som vi talar om är dock inte självklara, utan måste ständigt omförhandlas. Förhastad censur är dock ett hinder för denna process, men det finns ingen tvekan om att censur i grunden är nödvändig.

Jörg Nies 2024-02-09

Detta är en opinionstext.