Arbetar Gud på intensiven?

av SYSTER INGRID OSB

Inte om man frågar Csaba Perlenberg på Göteborgs-Tidningen. I ledartexten den 2 maj ifrågasätter han Roland Utbults uttalande att förbönerna gjort honom frisk från covid-19. Perlenberg skriver att ”gudstro och de böner som riktats åt hans håll har givetvis ingenting med Roland Utbults eller någon annans tillfrisknande att göra”. Vidare skriver Perlenberg: ”Att Roland Utbult ägnar intervju efter intervju åt att hävda att böner räddade hans liv är knappast smickrande för ett sjukvårdsinriktat parti som Kristdemokraterna.” Betyder det faktum att förbönen lyfts fram som en del i tillfrisknandet att sjukvårdens insats förringas?

Perlenberg tycks uppfatta bön som något i det närmaste mekaniskt, som om förbön för en person enbart kunde gälla just den personen, i en bestämd tid för just den uttalade intentionen. Om man har den uppfattningen är det förståeligt att det verkar ligga en orättvisa i förbönen, den som lyckas engagera flest förebedjare har bäst chans att bli bönhörd.

Att be är inte att likt en femåring säga ”snälla, snälla, mamma kan jag få godis” tillräckligt många gånger tills mamma ger med sig av pur utmattning. Förbönen får givetvis vara konkret och personlig. Det hjälper den som ber att vara engagerad och skapar relation människor emellan vilket är nog så viktigt. Men vad Gud sedan gör med bönen kan vi inte styra. Att be om helande behöver inte enbart betyda en specifik persons tillfrisknande. Det kan lika gärna innebära att Gud använder bönen för att ge dem som vårdar insikt och klarsyn, de anhöriga gemenskap för att orka med en svår situation och den sjuke hopp och mod att acceptera lidandet. Kanske hjälper mina förböner någon som ligger för döden i ensamhet och trots det erfar frid och tröst. Det får jag aldrig veta och det är gott så.

Vi ställs dagligen inför mängder av situationer som kräver vår fulla uppmärksamhet och handlingskraft. Allt från att få fram middagen i rätt tid, köra buss, ta hand om barnen i en förskoleklass till att vårda svårt sjuka patienter på intensivvårdsavdelning fordrar närvaro, kunskap och praktisk handling. Sker allt detta utan Guds närvaro? Sitter han på första parkett i kyrkan och väntar på lite lagom fromma besökare som kan be en stund och sedan återgå till sin vanliga vardag?

Nej, Gud är verksam i alla som gör det goda. Varje god handling, tanke, insikt och kunskap har sitt ursprung i honom. Det förringar inte människans insats, snarare gör det hennes storhet tydligare. Gud arbetar genom våra ord, händer och tankar.

Perlenberg använder ordet mirakel angående Utbults tillfrisknande, ett ord jag inte sett Utbult själv använda. Övernaturligt ingripande eller inte – det kan vi aldrig få ett exakt svar på. Det är heller inte det viktigaste. Det stora miraklet är att så många med vetenskapens hjälp blir botade och, inte minst, att så många är beredda att arbeta inom vården med engagemang, kunskap och medkänsla under tuffa omständigheter. Skulle jag själv få behov av intensivvård föredrar jag definitivt en ateistisk läkare med hög medicinsk kompetens framför att enbart förlita mig på förbön.

I en ledare den 6 maj tar Perlenberg upp hur coronaviruset skall ha spridits under Mardi Gras och skriver: ”Inte ens de gudsmän som sprider herrens ord bär en omutbar sköld mot vare sig andliga eller världsliga farsoter.” Det är helt och hållet sant. Tron ursäktar aldrig ett ansvarslöst liv, tvärtom är en väsentlig aspekt av tron att bejaka sin mänskliga utsatthet och sårbarhet. Och ta ansvar för och handla därefter. Augustinus formulerar det träffsäkert: ”Lovsjung honom med hela er varelse, så att inte endast er tunga och röst lovar Gud, utan även ert samvete, ert liv, era gärningar […] Ty när vi samlas i kyrkan lovar vi Gud på ett sätt. När var och en sedan går till sitt, upphör han på ett sätt att lova Gud, men han upphör inte att leva väl, och lovar därmed ändå alltid Gud.” (Enarrationes in Psalmos 148).

Så, arbetar Gud på intensiven? Javisst, precis som han kör buss, hjälper barn att stava sig igenom sina första meningar, lagar mat i ett kloster och – varför inte – arbetar på Göteborgs-Tidningen. Men inte utan att vi är villiga att göra detsamma.

Syster Ingrid, Heliga hjärtas kloster, 2020-05-08

Detta är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Csaba Perlenbergs ledare i GT den 6 maj finns här

Csaba Perlenbergs ledare i GT den 2 maj finns här

Roland Utbult om sitt tillfrisknande i artikel av Viktor Nordblad i GT den 28 april finns här