En djupare förståelse av religion

av MIKAEL SCHINK
Carl Rudbeck skriver i sin understreckare i Svenska Dagbladet den 5 januari att världen inte går att förstå utan religion på grund av att det är ett så brett förekommande fenomen [länk här]. Han ger två definitioner av religion. Den första kommer från Christian Smiths nyutkomna bok Religion: What it is, how it works and why it matters (Princeton University Press, 2017) och är sociokulturell:

”Religion är ett komplex av kulturellt föreskrivna praktiker, grundade på premisser om existensen och naturen av personliga eller opersonliga övermänskliga krafter, som den försöker hjälpa utövarna att komma i kontakt med, kommunicera med eller ligga i linje med, i förhoppningen om att kunna förverkliga det som är bra för dem och undvika det som är dåligt.”

Den andra mer existentiella definitionen kommer från Tim Cranes likaledes nyutkomna bok The Meaning of Belief: Religion from an Atheist’s Point of View (Harvard University Press, 2017):

”Religion är ett systematiskt och praktiskt försök av människor att hitta mening i världen och sin plats i den i termer som handlar om deras förhållande till något transcendent.”

Det grundläggande problemet med dessa moderna definitioner av religion som härstammar från upplysningstiden är att de inte lyckas placera fenomenet i en vidare beskrivning av verkligheten. Poängen är snarare att utesluta så många förutsättningar som möjligt – åtminstone den första definitionen fungerar oavsett vad man anser om Guds existens eller religionens psykologiska eller antropologiska kopplingar. Fenomenet religion hänger så att säga i luften – man vet inte varifrån det kommer, om det är bra eller dåligt eller hur det hänger samman med resten av vår världsbild. Därmed blir det obegripligt varför ett kontingent kulturfenomen ska vara så vitt förekommande.

Om vi jämför dessa moderna definitioner med Thomas av Aquinos (1225–1274) klassiska beskrivning av religion som den dygd som ger Gud den tillbedjan som tillkommer honom (ST II-II.81), märker vi omedelbart att denna karaktärisering är av ett helt annat slag. Den förutsätter en filosofisk och teologisk rambeskrivning av människan och världen. Av Thomas beskrivning följer att Gud finns, att det är bra att människan tillber honom samt att hon har till och med en skyldighet att tillbe Gud. Denna definition är även förenlig med olika uppfattningar om vem Gud är, och faktiskt också med uppfattningen att Gud inte finns. I det senare fallet kommer religionen naturligtvis att vara obefintlig eftersom människan inte idkar någon tillbedjan, men detta är även möjligt av andra skäl, till exempel på grund av lathet eller ilska riktad mot mot Gud.

Den som är ovillig att acceptera de teoretiska förutsättningar som följer med denna definition kommer naturligtvis att ha invändningar. Förmodligen kommer man att invända att Thomas definition inte är objektiv utan snarare värderande för att den implicerar att det är bra att tillbe Gud. Då bör man emellertid notera att inte heller de moderna definitionerna är värderingsfria – för vem har egentligen bestämt vad som ska hamna utanför avgränsningen? Det är i detta sammanhang upplysande att dra sig till minnes att dessa moderna definitioner av religion uppkom under upplysningstidens religionskritiska tidevarv. I gengäld ger den klassiska definitionen en djupare förståelse av vad religion är.

Mikael Schink 2018-01-07