av FREDRIK HEIDING
Påven Franciskus kommer att besöka Chile den 15–18 januari 2018 och Peru den 19–21 januari. (se schemat för hela programmet här)
Inför detta besök fick Signum tillfälle att intervjua den chilenske jesuiten Fernando Montes som känner påven Franciskus väl. De är jämnåriga och studerade filosofi tillsammans under prästutbildningen. De fick sedan liknande uppdrag, Montes var provinsial (chef) för jesuiterna i Chile medan Bergoglio (påven Franciskus) hade samma roll i Argentina. De har samverkat i olika sammanhang sedan dess. Montes var rektor för jesuiternas universitet, Alberto Hurtado, i Santiago de Chile under nästan 20 års tid, 1997–2016.
En översättning av en personligt hållen text av jesuitpater Montes som publicerades i tidskriften Mensaje (som jesuiterna i Chile ger ut) nyligen finns nedan.
Intervjun genomfördes på spanska i Madrid i slutet av november 2017 där Montes vistades några dagar efter att ha besökt Vatikanen för att förbereda påvebesöket i Chile. Man kan lyssna till den drygt 20 minuter långa intervjun genom att klicka till vänster på rektangeln nedan.
Sammanfattning
Jesuitpater Montes beskriver inledningsvis hur Chile har blivit ett välfärdsland med god ekonomisk utveckling, hög utbildningsnivå och hög medellivslängd. Han pekar dock på fyra utmaningar.
Migration. Många migranter kommer till Chile från Haiti, Colombia, Peru, Bolivia och på senare tid även från Venezuela. Viljan att ta emot migranter saknas inte, däremot behövs en juridisk apparat med lagstiftning och annat som på ett systematiskt sätt kan ge migranter en plats i samhället.
Urbefolkningen mapuches. Förhållandet mellan urbefolkningen och staten är en känslig fråga som går tillbaka till tiden för den spanska kolonisationen av Chile på 1500-talet. Chilenska staten strävar nu efter att ge urbefolkningen rättigheter, men hur detta ska förverkligas är inte helt klart, bland annat på grund av att fraktioner inom urbefolkningen sinsemellan är oense, menar jesuitpater Montes.
Den ekonomiska utvecklingens baksida. Den nyliberala politiken som har präglat Chile har lett till individualism, konkurrenstänkande och den har också fått negativa ekologiska konsekvenser.
Förtroendekris för den katolska kyrkan. Den katolska kyrkan hade en hög status och en stark ställning på 1970- och 1980-talet, bland annat tack vare engagemanget för att försvara mänskliga rättigheter under diktatorn Pinochet. Men i dag har den katolska kyrkan i Chile mycket dåligt rykte, på grund av problem med sexuella övergrepp som katolska präster har gjort sig skyldiga till.
Det finns således behov av försoning på flera områden: i fråga om relationen mellan staten och urbefolkningen, människans förhållande till miljön, samt kyrkans auktoriteter i relation till de troende.
Påvens besök har en pastoral, och åtminstone inte en direkt politisk betydelse. Jesuitpater Montes menar att påven Franciskus framförallt kan beröra människors hjärtan och samveten och att detta i sin tur kan leda till förändringar i samhället.
Montes delar dessutom med sig av några personliga minnen av Bergoglio (påven Franciskus). Som den argentinare han är grillade han gärna kött när Montes kom på besök. Leende tillägger Montes att han är osäker på om påven har möjlighet att grilla kött numera, ”då skulle han kanske smutsa ner sin vita dräkt”.
Fredrik Heiding 2018-01-05
Text av Fernando Montes S.J. i tidskriften Mensaje 2018-01-03
¿Cómo recibiré yo al Papa?
Hur kommer jag att ta emot påven?
Påven kommer snart att besöka oss. De flesta frågar sig vilken karaktär landet som han kommer att möta har, hur den aktuella situationen är för vårt fosterland, vilka problemen är och vilka framsteg som har gjorts. På motsvararande sätt intresserar sig många för i vilket läge kyrkan som tar emot påven för närvarande befinner sig i, dess styrka och svaghet. Mot denna bakgrund kommer det finnas intresse för att vissa teman behandlas.
Under dessa omständigheter finns en fara i att vilja tillämpa budskapet [påvens] på den aktuella globala situationen eller på vissa bestämda grupper (präster, politiker, företagare, invandrare, samt urbefolkningen mapuches) utan att vara medveten om att påvens ord riktas till vår egen personliga situation, till vårt samvete, våra närmaste, vår familj. Endast om budskapet når vars och ens hjärta kan det gå på djupet i landet.
I detta sammanhang passar det väl att erinra sig den helige Augustinus som till någon som menade att tiderna var dåliga sade att om du ändrar dig så kommer också tiderna att ändras. Det är med andra ord bra att stanna upp och fråga sig: Vilken situation befinner jag mig i? Vilken beredskap har jag att lyssna till budskapet? Har Franciskus något att säga mig?
Det är bra att påvens person väcker sympati och intresse, att man visar honom respekt, omsorg och tar emot honom. Men för att denna närvaro ska dröja kvar och lämna några spår är det viktigt att koncentrera sig på innehållet i hans budskap, att låta sig bli utmanad och berörd av honom.
Påvens vistelse kommer att vara kort och övergående men hans budskap kan dröja kvar. Det vore beklagligt om budskapet inte når vars och ens hjärta. Den som skriver detta är präst. Som sådan är det bra att jag, till exempel, frågar mig med radikal uppriktighet huruvida jag i biktstolen är en barmhärtighetens tjänare, huruvida jag verkligen bär ”doften av får” [ett uttryck som påven har använt för att säga att prästen i förhållande till församlingsmedlemmarna ska vara som en herde i relation till fåren, se Joh 10, övers. anm.], det vill säga om jag är nära människorna, om jag verkligen lyssnar, om jag är känslig för mänskligt lidande och mänsklig smärta, om den fattige når mitt hjärta. Huruvida mina ord har evangeliets karaktär, vittnar om engagemang, talar till vår tid, är begripliga och djupa.
Utövandet av mitt prästämbete får inte lämnas opåverkat av detta besök. På liknande sätt är det viktigt att personer som är gifta vittnar om sin tro i äktenskapet genom att i vardagslivet praktisera orden om mänsklig kärlek i dokumentet om kärlekens glädje [påvens encyklika Amoris laetitia, övers. anm.].
Vi önskar att påvens besök i Chile lägger spår som främjar fred, men detta förutsätter att man personligen vågar åta sig att göra sådant som leder till fred. Hit hör enkelhet, glädjen som uttrycks i tusentals vardagliga gester, ödmjukhet, förlåtelse, försoning, tjänst, intresse för andra. Dessa är teman som påven tar upp och som var och en av oss bör förkroppsliga i sitt eget liv och i sitt arbete.
Var och en bör ta ansvar för att bygga ett land som är som en familj i vilken vi kan leva tillsammans utan våld, respektfullt. Det kräver mycken klokhet i att leva så att man inte kastar bort sådant som kan vara mycket användbart för andra. Påven har uppmanat oss till en autentisk mänsklig ekologi så att vi bevarar [jorden som är] allas gemensamma hem.
Kort sagt, påven kommer inte bara för att besöka vårt land… han vill möta varje medborgare i detta land personligen och förhoppningsvis kommer hans budskap att tas emot helhjärtat av var och en så att påvens person dröjer kvar i detta land och kan ge frukt i form av rättvisa, kärlek, hopp och verklig fred.
Fernando Montes S.J.
Översättning: Fredrik Heiding S.J.
Originaltexten på spanska – ¿Cómo recibiré yo al Papa? – publicerades i nätupplagan av tidskriften Mensaje 2018-01-03, via denna länk