Kyrkohistorien om andra världskriget måste ärligen bearbetas

Generalvikarien i stiftet Essen i Tyskland, Klaus Pfeffer, har i ett uttalande med anledning av 80-årsminnet av det tyska angreppet på Polen krävt en fördjupad undersökning av den tyska katolska kyrkans förhållningssätt under kriget. Han stödjer sig på ett brev från den framlidne professorn i teologi i Münster, Heinrich Missalla, till de tyska biskoparna kort före sin bortgång vid 92 års ålder.

Under överskriften ”Biskopar, har ni äntligen modet att se sanningen?” visar han att de flesta tyska biskoparna inte bara anammade krigspropagandan utan även delvis gav den en pseudoreligiös prägel. Pfeffer delar Missallas uppfattning att det inte ankommer på någon att i dag döma dåtidens människor moraliskt. Men en ärlig blick på historien manar oss att inse vad människor är kapabla till och vilka fruktansvärda följder som är möjliga.

Missalla skriver i sitt brev om ”den katolska kyrkans skamliga roll i kriget, som den inte med ett ord berört i samband med minnesdagen om krigsutbrottet. Därför är det hög tid att ta ställning till den dåvarande kyrkoledningens stöd för Hitlers krig.”

Som forskare sysslade Missalla en tid med kyrkan under första världskriget, under 1930-talet, men framför allt under andra världskriget. Med talrika citat har han bestyrkt sitt ställningstagande i skrivelsen, att de allra flesta tyska biskoparna bidragit till nazistregimens krigshetsande retorik. ”De hade kunnat tiga om kriget på samma sätt som biskop Preysing i Berlin eller om judarnas öde. Men i enlighet med en lång tradition följde de inte bara den statliga överhetens direktiv och övertog dess krigspropaganda, utan höjde delvis upp den till en pseudoreligiös nivå.”

Missalla citerar bland andra biskopen i Münster Clemens August Graf von Galen – senare berömd för sina protester mot nazismen – som i ett uttalande den 1 september 1939 ”övertog den officiella versionen om angreppet från fientliga makter på det fredsälskande Tyskland, vars soldater kämpar för vårt folks fred, frihet och rättvisa”.

Sommaren 1941, fyra dagar efter överfallet på Sovjetunionen, ”visste och lärde de tyska biskoparna att soldaterna med sin pliktuppfyllelse inte bara tjänade fäderneslandet utan vågade till och med hävda att de gjorde Guds heliga vilja”, enligt Missalla.

Generalvikarie Pfeffer å sin sida understryker att den så ofta åberopade ”kristna prägeln” av vårt land inte hade något att sätta emot förbrytelserna under dessa år. Han betonade att det inte ankommer på dagens människor att fördöma den tidens människor moraliskt. ”Vi känner inte de verkliga omständigheterna, bakgrunden och villkoren till deras dåtida förhållningssätt – och vi vet inte heller hur vi skulle ha förhållit oss. En ärlig blick på historien visar uttryckligen vad människor är kapabla till och vilka fruktansvärda konsekvenser därför är möjliga. Just i vår tid, då populister med enkla slagord vinner ännu flera anhängare och spelar ut nationer, religioner och raser mot varandra behövs det kristna, kvinnor som män, som kan motstå sådana förförare och verka för varje människas värdighet och för en rättvis och fredlig samvaro i vårt land, i Europa och hela världen.”

Red. 2020-05-08

Detta är en nyhetstext vars källa finns här