Också en fråga om religionsfrihet – fransk sekularism och svensk ministerutnämning

KLAUS MISGELD

I dessa dagar har ”religionsfriheten” fått en alldeles speciell innebörd. När det meddelades i går (17 september) att posten som arbetsmarknadsminister tillsatts med en ny person, kastade medierna sig över denna persons – Elisabeth Svantessons – (tidigare) samfundstillhörighet och övertygelser i frågor som knappast har att göra med hennes nya uppdrag. Ty vilken roll spelar det för arbetsmarknadspolitiken att hon fram till år 2000 var medlem av Livets Ord? Eller att hon har agerat mot abort? Visst bör man kunna förvänta sig att det har betydelse för hur en politiker uppfattar sitt uppdrag om personen i fråga är kristen eller inte, men knappast så att tillhörigheten till ett visst samfund eller i en viss moralfråga har relevans för ett område som arbetsmarknadspolitiken. Vilken annan minister eller statsminister kommenteras på samma sätt?

Kort sagt: jag skulle önska mig att ”religionsfrihet” borde tillämpas även i Elisabeth Svenssons fall: att få vara fri från insinuationer av detta slag som sammankopplar hennes lämplighet för ett visst politiskt uppdrag med hennes (tidigare) tillhörighet till visst samfund. Och detta sagt fast jag personligen inte har mycket till övers för just det samfund som det här är frågan om.

I Frankrike har man nyligen infört en ”stadga för sekularism” (i franskt språkbruk: La chartre de laïcité) som skall sättas upp i alla skolor och i vilken det påpekas att elever inte har rätt att bojkotta vissa idrottslektioner eller skolidrotten med hänvisning till sin religiösa övertygelse. Stadgan innehåller också bestämmelser om vilka religiösa symboler (slöjor, stora kors, etcetera) som inte får bäras i skolan, och att lektionerna skall vara sekulära, med mera. Från muslimskt håll riktas kritik mot stadgan eftersom muslimer känner sig särskilt utpekade, men i själva verket handlar det ju även om kristna symboler och om ortodoxa mosaiska trosbekännare och deras skolgång på lördagar (där detta fortfarande förekommer). Intressant nog har till exempel även katolska lärare förklarat sig vara nöjda med det nygamla regelverket eftersom det underlättar skolarbetet, genom att eliminera en mängd undantagsregler och ger flickor (främst från muslimska familjer) större frihet.

I Sverige löser man sådana frågor ofta rätt pragmatiskt, inte minst illustrerat av de i våras av arbetsmarknadsdepartementet och integrationsministern Erik Ullenhag arrangerade seminarierna i riksdagshuset (se mina rapporter på Signums hemsida, 2013-04-02 och 2013-06-19). Men medierapporteringen kring den nya arbetsmarknadsministern visar att det behövs mer, nämligen en ”stadga för sekularism” uppsatt på alla redaktioner: skriv om och bedöm politiker utifrån deras arbetsområden, låt dem gå fria från insinuerande påpekanden om eventuell religionstillhörighet! Därmed inte sagt att ett samhälle är önskvärt, där alla tänker lika och ingen i ledande ställning får vara kontroversiell.

Klaus Misgeld, 2013-09-18

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article17492602.ab

http://www.dn.se/reinfeldt-ror-om-i-regeringen/

http://www.dagen.se/nyheter/hon-har-verkligen-en-genuin-tro/

http://www.dagen.se/nyheter/manga-troende-socialdemokrater-har-suttit-i-s-regeringar/

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/muslimer-ser-ny-stadga-som-fortackt-attack_8514078.svd

Se även artikel i brittiska The Telegraph