Om världens avförtrollning

av JÖRG NIES

Det är nu hundra år sedan den inflytelserike tyske forskaren Max Weber (1864–1920) avled. Inte bara i vetenskapliga sammanhang är hans teorier om modernitetens utveckling ännu högst gångbara. Men i dag är han framför allt aktuell i diskursen om sekulariseringen. I synnerhet hans idé om världens avförtrollning (Entzauberung) används ofta i diskussioner om religionens minskande betydelse i samtiden. Modernitetens historiska bakgrund, präglad av uppdelningen i olika konfessioner, liksom modernitetens beroende av förmoderna värderingar, glöms dock lätt bort i sammanhanget.

Max Webers egen syn på det som han kallade avförtrollning var dock långtifrån entydig. Den tyske sociologen Hans Joas visar i sin bok Die Macht des Heiligen att begreppet avförtrollning faktiskt inte spelar någon framträdande roll i Webers egna verk, men att han med tiden kom att använda det allt oftare, eftersom det kan användas på så många olika områden. Därför borde man snarare tala om en distansering från det magiska, sakrala och transcendenta. Somliga av hans teorier kan framstå som alltför förenklade eller dåligt underbyggda, vilket det tvetydiga begreppet avförtrollning har bidragit till. Joas slutsats blir att om man blottlägger dessa otydligheter mister idén om avförtrollning sin övertygande kraft.

Men man kan undra om Joas bedömning verkligen håller, eftersom idén om en avförtrollning lever vidare oberoende av hur den ursprungligen användes. Det är inte begreppslig entydighet som gör idén suggestiv. Den används främst som en metafor, och då är originalitet och flexibla användningsmöjligheter minst lika viktiga. Om det skulle behövas en återförtrollning så handlar det alltså inte så mycket om motsatsen till avförtrollning som om en variation av samma metafor, som låter sig användas både positivt och negativt.

Ordet Zauber kan syfta på såväl magi som trolldom. Därför väcker det associationer till sådant som inte går att förena med ett enbart rationellt betraktelsesätt. Begreppet avförtrollning blir på så vis ett uttryck för en (post)modern självförståelse präglad av förnuft och empiri, men inte av tro och religion. Betecknar alltså begreppet avförtrollning en process där myten har ersatts av förnuftet?

Metaforen avförtrollning är alltför mångtydig och motsträvig för att låta sig reduceras till enbart den här aspekten – och det är just det som gör den så lockande. På sitt sätt förblir metaforen obestämd, men den verkar tala om någonting emotionellt snarare än om någonting rationellt. Därför kan Webers idé om avförtrollning uttrycka något för vår tids västerländska sekulära männi­skor som det inte finns något passande religiöst uttryck för. Den uttrycker en livskänsla och kan ge plats för både avförtrollning och återförtrollning. Känslan själv kan alltså vara ambivalent eller motstridig men den formuleras med språklig skönhet. Visst ligger den långt bort från Webers ursprungliga tankar, men den kan likväl uttrycka en självförståelse i vilken tro och religion kan vara lockande för människan utan att längre uppmana till ett entydigt betraktelsesätt.

Jörg Nies är jesuitpater i S:ta Eugenia församling i Stockholm och doktorand i systematisk teologi vid Påvliga Gregoriana-universitetet i Rom.

Ur Signum nr 8/2020.