Översättning av liturgiska texter: påven stärker biskopskonferenserna

När texterna i den katolska liturgin översätts till de olika ländernas språk eller när tidigare översättningar bearbetas, så skall detta i framtiden ske utan ett omfattande ingripande från Rom. Detta vill påven Franciskus uppnå med sin nya kungörelse Magnum principium, som offentliggjordes av Vatikanen i lördags. I den betonar Franciskus ”den viktiga principen” i Andra Vatikankonciliet: kyrkans bön och de bibliska texterna – alltså Guds ord – måste vara begripliga för alla troende.

Väsentligen är det biskoparnas uppgift att se till att texterna är acceptabla. Centralt i Rom är man ansvarig för utformningen av den katolska liturgin och man skall endast stödja de lokala biskoparna i ”deras viktiga uppdrag”. Att kyrkans liturgi även i fortsättning skall vara enhetlig samt att översättningarna ”troget” skall återge den latinska originaltexten, blir aldrig ifrågasatt. Vilket även påven säger i sin kungörelse. Så definierar han på nytt spänningsfältet mellan enhet och mångfald.

Den nya förordningen gäller kanon 858 i kyrkorätten. Så kommer det i paragraf 3 inte längre stå, att översättningarna skall ges ut efter en föregående ”granskning” (recognitio) utan efter en ”bekräftelse” (confirmatio) av Heliga Stolen. Hitintills har Vatikanen kunnat göra stora ingrepp i översättningen. Det skedde framförallt efter direktiven i Liturgiam authenticam (Äkta, bekräftad liturgi) från år 2001. I den krävs en närmast ordagrann översättning från latin av de liturgiska texterna.

I många språkområden har det lett till svårt huvudbry, eftersom texterna på många lokalspråk kom att bli klumpiga och obegripliga. Så är nyöversättningen av mässhandboken till engelska, ett projekt som nyligen avslutades, fortsatt omstridd. Nyöversättningen till tyska ligger på is sedan hösten 2013.

Den hitintills enda utgivna nyöversättningen till tyska, den liturgiska boken för kyrkliga begravningar, beskrevs år 2010 som ett ”haveri” av den nyligen bortgångne ordföranden för liturgikommissionen, kardinal Joachim Meisner, sedan den utsatts för en omfattande kritik av många själasörjare. Särskilt de schweiziska biskoparna var från början kritiska till projektet. Inte heller Österrikes biskopar ville försämra kvalitén i den redan förefintliga tyska texten. De flesta av dem menade att man skulle dra ut på arbetet med nyöversättningen och hoppas på andra kyrkopolitiska tider. Dessa tider har nu kommit med påvens nya kungörelse i gestalt av en Motu Proprio.

I skrivelsen står att båda sidor, biskopskonferenserna och den Apostoliska Stolen, skall samarbeta i dialog och med respekt för parternas respektive kompetens. Franciskus medger att det har förekommit svårigheter. Liturgiam authenticam skall enligt påven fortfarande beaktas, men skall nu tolkas i ljuset av förändringarna i kanon 838. Troheten till originalet går inte alltid att vinna genom att hålla fast vid enskilda ord, utan måste beaktas mot bakgrund av den helhet man avser att kommunicera.

I sina formuleringar anknyter Magnum principium till många formuleringar från Andra Vatikankonciliet (1962–1965). Detta motsvarar en strävan hos påven, vilket han nyligen formulerade vid en mottagning för de som arbetar pastoralt med liturgi i Italien. Vid den liturgireform, som fortfarande dröjer, gäller det att arbeta in de motiv och principer som vägledde konciliet.

Samtidigt kräver Magnum principium att den kongregation, som ansvarar för gudstjänst och sakramental ordning, skall anpassa sina regler och sitt arbete, så att de kan erbjuda ett bättre stöd åt biskopskonferenserna så att de kan fullfölja sina arbetsuppgifter. Så blir den nya Motu Proprio även en del av Franciskus reformer av kurian. Redan som kardinal vid konklaven 2013 hade han argumenterat för en sådan stödjande kuria. Nu omsätter han detta på liturgins svåra område. Magnum principium offentliggjordes den 3 september och träder ikraft den 1 oktober.

Fredrik Heiding 2017-09-09