Tacka Gud för vetenskapen!

I dag, lördag, firas Nobeldagen. En årlig fest för att uppmärksamma den empiriska vetenskapens framsteg, utan vilka vårt liv skulle vara så mycket svårare, fattigare – och kortare. Men trots vetenskapens enorma betydelse för vår civilisation måste vi också se den realistiskt och ge den sin rätta plats i förståelsen av verkligheten och inse att dess förklaringsvärde inte är totalt.

I det moderna samhället har det utvecklats en hel ideologi som ser systematiska undersökningar med våra sinnesintryck som det enda förnuftiga och genomtänkta. Denna ideologi kallas scientism och uppträder ständigt i nya skepnader. Det senaste decenniets missionerande ateism, den som (av någon anledning) vill få andra övertygade om att Gud inte finns, är bara ett uttryck. Tron – för det handlar just om en tro – att allt kan förklaras i fysikaliska termer, och att frågor om sådant som inte entydigt kan verifieras genom empiriska data stämplas som något vi aldrig kan ha objektiv kunskap om, har dock inte sitt främsta stöd bland dem som ägnar sig åt naturvetenskap.

Kanske beror det på det uppenbara faktum att scientismen motbevisar sig själv. Den kan ju faktiskt inte presentera något empiriskt bevis för att verkligheten är strikt indelad i användbara ”fakta” och irrelevanta, eller helt subjektiva, ”värdepåståenden”. Den gör sig också skyldig till felet att från början bestämma att bara vissa saker är relevanta och sedan försöka reducera verkligheten enbart till dessa. Vissa uttryck inom det sena 1900-talets psykologi för att ge sådant som medvetande, känslor och vilja enbart fysiska förklaringar har tydliggjort denna återvändsgränd.

Tanken på en väsentlig motsättning mellan naturvetenskap och religion är dessutom ohistorisk. Visst har en sådan emellanåt frammanats från religiösa företrädare, med förödande konsekvenser. Och visst är inte varje forskningsresultat oproblematiskt ur ett religiöst perspektiv. Men i dag präglas huvudfåran inom de monoteistiska, abrahamitiska religionerna – det vill säga kristendomen, judendomen och islam – av en grundläggande insikt om att tro och vetenskap ser, och ska se, verkligheten ur olika perspektiv, utifrån olika frågeställningar och med olika metoder. Om den empiriska vetenskapen frågar sig, och undersöker, ”hur?”, så är frågan om ”varför?” i fokus för den religiösa tron. Ett och samma fenomen kan ha ett svar i vardera kategorin. Resonemang med förnuftet, som ibland bygger på ett bearbetande av empiriska intryck, ibland på logik och deduktion, är faktiskt en förenande faktor för båda.

Men närheten mellan tro och vetenskap framgår framför allt när man seriöst undersöker varför den moderna naturvetenskapen faktiskt växte fram i västerlandet, i en kultursfär präglad av den judisk-kristna religiösa traditionen.

En som resonerade om detta var den brittiske filosofen och matematikern Alfred Whitehead (1861–1947) som pekade på att all naturvetenskap bygger på två viktiga förutsättningar. För det första: att det finns en lagbundenhet och en ordning i naturen som vi kan upptäcka och begripa rationellt, och att universum varken är ett godtyckligt kaos eller konstruerat i våra tankar. För det andra: även om logik är en grundval för forskningen utgör världen inte en enda logisk nödvändighet, vilket betyder att också våra sinneserfarenheter behövs för att förstå den.

Dessa grundförutsättningar relaterade han sedan till det judiskt-kristna gudsbegreppet, med två för sammanhanget centrala kännetecken. Det ena är synen på Gud som en förnuftig varelse som har skapat en rationellt begriplig värld för människan att upptäcka och lära känna. Det andra är uppfattningen om att Gud är en fri varelse som väljer att skapa världen. Det vill säga, den värld vi upplever runtom oss är inte ett resultat av någon logiskt nödvändig process utan hade faktiskt kunnat se annorlunda ut, eller inte finnas alls. Därmed finns i den ett inslag av slump och frihet, till exempel människans fria vilja.

Utifrån ett sådant begrepp om Gud blir det rimligt att en viktig del av vårt sökande efter verklighetens strukturer är ett sökande efter regelbundenheter med en metod som kräver empirisk observation – det vill säga precis det vi i dag känner som naturvetenskapens väsen. När vi fascineras över de vetenskapliga framgångar som belönas i Konserthuset i Stockholm den 10 december bör vi alltså, utöver de enskilda forskarna, tacka både Gud och den kristna förkunnelsen om honom.

Thomas Idergard 2016-12-10