Vad är en biskopssynod?

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Med anledning av den kommande biskopssynoden om familjen, 5–19 oktober, ges här en kortfattad information om vad en sådan innebär.

Den katolska biskopssynoden skall representera världskyrkan och betona kollegialiteten mellan påven och biskoparna. Den inrättades 1965 av påven Paulus VI på initiativ av Andra Vatikankonciliet. Den har ingen förmåga att fatta beslut utan har en rådgivande funktion. Det sammankallas av påven, som vanligen deltar i sammanträdena. Under den gångna tiden har biskopssynoderna gett viktiga impulser för världskyrkan, bland annat till Katolska kyrkans katekes.

Ordinarie synoder äger rum mellan vart tredje och fjärde år. Senaste gången var den trettonde ordinarie generalförsamlingen i Vatikanen 2013, vars tema var en ny evangelisation. Mindre vanliga är extraordinarie synoder. Den som nu inleds den 5 oktober är den tredje av detta slag. Dessutom finns det sammankomster som avser särskilda delar av världen.

Till skillnad från ett koncilium deltar inte alla världskyrkans biskopar – omkring 5 000 – i en synod. Den extraordinarie synoden omfattar patriarker och andra överhuvuden för de katolska östkyrkorna, ordförandena för de nationella och regionala biskopskonferenserna och företrädare för ordensgemenskaper och kuriakardinaler. Därtill har påven Franciskus utsett ytterligare medlemmar, experter, observatörer och – med anledning av denna synods tema – 13 äkta par.

Efter den kommande synoden framlägger deltagarna ett slutdokument till påven med resultatet av överläggningarna. Påven avgör om och i vilken form skrivelsen skall offentliggöras. År 2015 skall en ordinarie synod ta upp samma teman. På vanligt vis framlägger påven en ”eftersynodal apostolisk skrivelse”.

Kathpress 2014-10-02

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Med anledning av den kommande biskopssynoden om familjen, 5–19 oktober, ges här en kortfattad information om vad en sådan innebär.

Den katolska biskopssynoden skall representera världskyrkan och betona kollegialiteten mellan påven och biskoparna. Den inrättades 1965 av påven Paulus VI på initiativ av Andra Vatikankonciliet. Den har ingen förmåga att fatta beslut utan har en rådgivande funktion. Det sammankallas av påven, som vanligen deltar i sammanträdena. Under den gångna tiden har biskopssynoderna gett viktiga impulser för världskyrkan, bland annat till Katolska kyrkans katekes.

Ordinarie synoder äger rum mellan vart tredje och fjärde år. Senaste gången var den trettonde ordinarie generalförsamlingen i Vatikanen 2013, vars tema var en ny evangelisation. Mindre vanliga är extraordinarie synoder. Den som nu inleds den 5 oktober är den tredje av detta slag. Dessutom finns det sammankomster som avser särskilda delar av världen.

Till skillnad från ett koncilium deltar inte alla världskyrkans biskopar – omkring 5 000 – i en synod. Den extraordinarie synoden omfattar patriarker och andra överhuvuden för de katolska östkyrkorna, ordförandena för de nationella och regionala biskopskonferenserna och företrädare för ordensgemenskaper och kuriakardinaler. Därtill har påven Franciskus utsett ytterligare medlemmar, experter, observatörer och – med anledning av denna synods tema – 13 äkta par.

Efter den kommande synoden framlägger deltagarna ett slutdokument till påven med resultatet av överläggningarna. Påven avgör om och i vilken form skrivelsen skall offentliggöras. År 2015 skall en ordinarie synod ta upp samma teman. På vanligt vis framlägger påven en ”eftersynodal apostolisk skrivelse”.

Kathpress 2014-10-02