av MAGDALENA DAHLBORG
För 1 700 år sedan formulerades i Nicaea den trosbekännelse som i dag används eller i alla fall erkänns av de allra flesta av världens kristna. Och för ett sekel sedan bjöd dåvarande ärkebiskopen för Svenska kyrkan, Nathan Söderblom, in till ett stort ekumeniskt möte i Stockholm med en avslutande gudstjänst i Uppsala domkyrka. Just år 2025 sammanfaller dessutom de kyrkliga kalendrarna, vilket kan ställa till det på orter där flera församlingar delar lokaler, men det är också en inbjudan att i högre grad fira kyrkoårets stora fester tillsammans.
För att minnas och fira dessa stora händelse utmanar Sveriges kristna råd, mötesplatsen för de kristna gemenskaperna i Sverige, alla lokala församlingar och lokala kristna råd att under år 2025 ta nya steg för fördjupad enhet. Temat för året är ”Tid för Guds fred”, då gemensamt arbete för fred stod i centrum 1925. Fredsarbetet har fortsatt att vara en viktig del av de kristnas samfundsöverskridande gemenskap och är i dag en högaktuell fråga närmare Sveriges gränser än vad vi är vana vid.
På nationell nivå samordnas fyra initiativ: böneveckan för de kristnas enhet den 18–25 januari, gemensamt pingstfirande den 6–9 juni, en ekumenisk vecka i Stockholm den 19–23 augusti samt en ungdomsfestival i anslutning till veckan i Stockholm, den 22–24 augusti. Newmaninstitutet ger på eget initiativ en kurs i ekumenisk teologi under vårterminen, och Enskilda högskolan erbjuder en sommarkurs som börjar i juni och avslutas med den ekumeniska veckan i Stockholm (ansökan i början av februari). Men framför allt uppmanas och uppmuntras lokala sammanhang att själva finna vad man kan och vill göra tillsammans där man är och verkar.
År 1925 var en tid med relativt ofullkomlig religionsfrihet i vårt land, och den katolska kyrkan var hårt kritiserad inte minst just av ärkebiskop Söderblom. Trots detta inbjöds Rom att delta i mötet, men man tackade nej. Redan som svar på en tidigare inbjudan till ett ekumeniskt möte hade Benedictus XV (1854–1922) uppmuntrat möten mellan kristna som stod utanför den katolska kyrkan, inte minst för fredsarbetets skull, men han såg inte något värde med katolsk medverkan. Detta upprepades av efterträdaren Pius XI (1857–1939), som inte såg någon väg till kristen enhet genom relativisering av sanningen och genom samarbete utan strävan efter dogmatisk enhet.
Därför kan det ekumeniska året också bli en sporre till den ekumenik som kan kallas ”minnets helande” eller ”minnets rening”, alltså ett arbete med att bättre förstå de kristna gemenskapernas olika historieskrivning och olika uppfattning av vad som skedde 1925, och hur den ekumeniska utvecklingen såg ut före och efter. En mer gemensam historieskrivning, och en bättre förståelse för sådant som fortfarande är om inte öppna sår så i alla fall ett skav och en smärta i relationerna mellan kristna gemenskaper, är en viktig del av arbetet för större och närmare gemenskap. Det är svårt att vara nära det som fortfarande gör ont. Det katolska jubelåret som pågår samtidigt kan förstås som en uppmaning till rening, botgöring och försoning.
På många håll har planeringen redan kommit i gång. Som inspiration kan nämnas att församlingarna på en ort i landet kommer att ge varje församling ansvar för att reflektera över varsin del av den nicenska trosbekännelsen, så att man sedan gemensamt kan vandra sig genom trosbekännelsen med besök hos varandra. Andra planerar stort gemensamt kyrkkaffe utomhus, eller gemensamma vallfärder till kyrkligt viktiga mål i närheten.
Materialet till ekumeniska böneveckan är i år framtaget i den ekumeniska kommuniteten Bose i Italien, och finns översatt till svenska på Sveriges kristna råds webbplats. Där finns också den novena som har formulerats av den katolske prästen Björn Göransson och som kan läsas mellan Kristi himmelsfärd och pingst. Inför ekumeniska året har bönen kompletterats med förslag till bibelläsningar för varje dag, så att det finns underlag för en kort gemensam eller enskild andakt. Själva bönen finns som bönekort översatt till en rad olika språk.
Fler förslag på aktiviteter, hjälp med material och även hjälp med informationsspridning går att få genom Sveriges kristna råd, på vars webbplats det också finns mer information om och material för året.
Magdalena Dahlborg är redaktör och red. sekr. för Signum.
Ur Signum nr 7/2024, s. 5–6.