_.jpg/220px-Pierre_Favre_(1506-1546)_.jpg)
Påven Franciskus förväntas utfärda ett dekret som helgonförklarar en av hans favoriter bland jesuiterna, den salige Pierre Favre (1506–1546). Dekretet kommer troligen att få den form som med Vatikanens terminologi ”motsvarar en kanonisation”, där påven inför namnet på det nya helgonet i den allmänna helgonkalendern utan att fordra ett mirakel genom hans förbön och utan att hålla en formell kanonisation.
Jesuitpater Marc Lindeijer, Jesuitordens vice postulator vid kanonisationsprocesser, meddelade nyligen att Franciskus strax efter påvevalet i mars hade uttryckt sin önskan att man skulle inleda processen för kanonisation av Pierre Favre, den som tillsammans med S:t Ignatius av Loyola och S:t Francisco Xavier och sju andra grundade Jesu sällskap. Enligt kanonisk lag kunde påven ha undertecknat dekretet omedelbart, men enligt pater Lindeijer ville påven att ärendet först skulle ”studeras och utvärderas”.
Detta slags kanonisation, som nyligen genomförts med S:ta Angela av Foligno och S:ta Hildegard av Bingen, innebär att kyrkan erkänner kandidaternas allmänt spridda rykte om helighet och den vördnad som de katolska troende har visat dem under århundraden. Kardinaler som är medlemmar av kongregationen för kanonisationsprocesser kommer att sammanträda i december för att genom röstning avgöra om de skall rekommendera att påven helgonförklarar Favre genom ett dekret.
Pater Lindeijer sade att en panel av historiker och en grupp teologer som sammankallats av kongregationen redan hade enstämmigt röstat för helgonförklaring, och han sade att han skulle bli förvånad om inte kardinalerna gjorde detsamma. ”För nutida jesuiter”, sade han, ”skulle detta vara ännu ett steg mot erkännandet att Jesu sällskap grundades av en sammanhållen grupp och inte enbart av Ignatius. Många menar att det har varit alltför stor fokusering på en enda man, som om S:t Ignatius ensam förkroppsligade deras anda.”
Pierre Favre föddes 1506 i vad som nu är Frankrike, och han delade logi med Ignatius och Francisco Xavier i S:ta Barbarakollegiet vid universitetet i Paris. Favre var faktiskt den förste av jesuiterna som blev prästvigd, och 1534 firade han den mässa då Ignatius och de andra avlade sina löften om fattigdom, kyskhet och lydnad.
Jesuitpater Antonio Spadaro, utgivare av La Civiltà Cattolica, som ledde intervjun med påven Franciskus i September (Signum nr 6/2013), hade frågat påven om vilka jesuiter han särskilt uppskattade. Han började då ”med att nämna Ignatius av Loyola och Francisco Xavier men inriktade sig särskilt på en som är välkänd bland jesuiterna men inte för den stora allmänheten, nämligen Pierre Favre (1506–1546). […] På frågan vad han beundrade mest hos Favre svarade påven: ”hans öppenhet mot alla, också de mest avvikande eller hans motståndare; hans enkla fromhet, kanske en viss naivitet, hans ständiga tillgänglighet, hans aktsamma inre urskiljning, hans förmåga att fatta stora och avgörande beslut men också att vara så ömsint och kärleksfull”.
Cindy Wooden, Catholic Herald 2013-11-28
Hans Zollner, ”Självets psykologi och Peter Fabers andliga dagbok”, Signum nr 6/2006
Läs mer om Pierre Favre och Jesuitordens tidiga historia i John W. O’Malley, De första jesuiterna, öv. Per Beskow, Artos, 2012.
Se också www.jesuiterna.se