Ett kontraproduktivt initiativ

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

av ANDERS EKENBERG
Tjugotvå år har gått sedan den nya svenska bibelöversättningen, Bibel 2000, började användas. En del av den, Nya testamentet, publicerades på prov 1981 och reviderades bara lätt inför publiceringen av helbibeln år 1999.

Bibel 2000 framställdes på statens initiativ men med brett deltagande av de kristna samfunden i landet. För de flesta bland dem är det den översättningen som gäller, och den har nu steg för steg börjat sjunka ner i sinnena. Det tar förstås lång tid innan en ny översättning av de heliga texterna landar och blir invand och innan dess formuleringar blir så förtrogna att läsarna får in dem i bakhuvudet och kan börja ”leva” av dem. Meditera över dem, upprepa dem så att de blir andlig föda och kan påverka livet. Ha dem med sig i vardagen och ha dem att ta till hjälp när livet går en emot.

Det är förstås bara en av Bibelns uppgifter att på detta sätt bli inre föda för troende människor, men frågan är om det inte är den viktigaste. Och det tar tid innan en ny översättning blir det. 1917 års svenska översättning fick bortåt hundra år på sig. Räcker 22 år för en ny översättning att få samma betydelse? Det tror väl ändå ingen.

Ändå har Svenska Bibelsällskapet – vars huvuduppgift är att göra Bibeln ”översatt, känd, spridd och använd” – redan bestämt sig för att låta göra en ny översättning av Bibelns för kristna viktigaste del, Nya testamentet. Den ska vara färdig år 2026. Översättningen i Bibel 2000 anses alltså redan inte vara värd att bibehålla längre. Är inte risken därmed att man saboterar införlivandet av Bibelns texter i människors sinnen?

Bibelsällskapet har övertagit statens tidigare roll som huvudman för nya bibelöversättningar. Staten har låtit förstå att den inte längre tänker ansvara för nya översättningar och har överlåtit sin upphovsrätt till Bibel 2000 till just Bibelsällskapet.

Året 2026 som publiceringsår för en ny översättning är förstås valt med tanke på att det då har gått 500 år sedan den första fullständiga översättningen av Nya testamentet på svenska utkom år 1526, den första delen av ”Gustav Vasas bibel” (helt färdig 1541). Det kan vara lockande att satsa på översättningsjubileet som ett tillfälle att ge uppmärksamhet åt Bibeln. Men 26 år är en extremt kort löptid för en översättning, och frågan är hur väl övertänkt beslutet är att låta framställa en ny översättning redan nu. Vad motiverar det, varför är det nödvändigt, hur angeläget är det? Finns inte risken att man skjuter sig i foten?

Några utförligare motiveringar för det nya projektet har Bibelsällskapet veterligen inte offentliggjort. Men enligt en film på sällskapets webbsida som också finns på Youtube framgår något av varför man vill göra en ny översättning. Anmärkningsvärt nog framgår där att det inte är därför att det svenska språket har förändrats särskilt mycket sedan den förra versionen gjordes. Alltså: en ny översättning är inte nödvändig därför att den förra (i Bibel 2000) är språkligt föråldrad. Projektledaren hävdar däremot att bibelforskningen sedan 80–90-talet har gjort landvinningar som gör en nyöversättning motiverad. Detta i synen på de miljöer i vilka de första kristna levde, i synen på Paulus och ”den historiske Jesus” och den tidigaste kristna rörelsen. Detta påverkar, heter det, hur man ska översätta det som står i texterna.

Alltså: en ny översättning är inte alls motiverad av språkutvecklingen, däremot av nya forskningsrön. Men hur djupgående är de? Vilka missar i förståelse för miljön kring Jesus och de första kristna, i synen på Paulus och Jesus själv gjorde översättarna bakom NT 1981/Bibel 2000? Och är dessa eventuella missar så allvarliga att de motiverar att man gör en alldeles ny översättning? Dessutom utan att ha tillgång till något som erinrar om den massiva språkvetenskapliga, bibelvetenskapliga och litterära kompetens man då hade?

Risken är överhängande att projektet ”NT 2026” är kontraproduktivt. Man bör ha all respekt för dem som engagerar sig i det, men frågan är om inte det hela borde avblåsas. Kyrkorna i Sverige har sedan 1981/2000 tillgång till en väl underbyggd och genomarbetad översättning av Nya testamentet till svenska, en översättning som nu äntligen börjar sjunka ner i sinnena och bli till inre näring för dem som har den som ”sin” bibel. Det finns säkert svagheter i den översättningen, precis liksom i alla andra. Men varför så snart äventyra införlivandet av Bibelns ord i sinnena, i hjärtat?

Den katolska kyrkan i Sverige har för sin del redan beslutat att inte anta den kommande översättningen för gudstjänstbruk. Det beslutet kan förhoppningsvis få en och annan att tänka efter.

Anders Ekenberg 2022-11-09

Detta är en opinionstext.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

av ANDERS EKENBERG
Tjugotvå år har gått sedan den nya svenska bibelöversättningen, Bibel 2000, började användas. En del av den, Nya testamentet, publicerades på prov 1981 och reviderades bara lätt inför publiceringen av helbibeln år 1999.

Bibel 2000 framställdes på statens initiativ men med brett deltagande av de kristna samfunden i landet. För de flesta bland dem är det den översättningen som gäller, och den har nu steg för steg börjat sjunka ner i sinnena. Det tar förstås lång tid innan en ny översättning av de heliga texterna landar och blir invand och innan dess formuleringar blir så förtrogna att läsarna får in dem i bakhuvudet och kan börja ”leva” av dem. Meditera över dem, upprepa dem så att de blir andlig föda och kan påverka livet. Ha dem med sig i vardagen och ha dem att ta till hjälp när livet går en emot.

Det är förstås bara en av Bibelns uppgifter att på detta sätt bli inre föda för troende människor, men frågan är om det inte är den viktigaste. Och det tar tid innan en ny översättning blir det. 1917 års svenska översättning fick bortåt hundra år på sig. Räcker 22 år för en ny översättning att få samma betydelse? Det tror väl ändå ingen.

Ändå har Svenska Bibelsällskapet – vars huvuduppgift är att göra Bibeln ”översatt, känd, spridd och använd” – redan bestämt sig för att låta göra en ny översättning av Bibelns för kristna viktigaste del, Nya testamentet. Den ska vara färdig år 2026. Översättningen i Bibel 2000 anses alltså redan inte vara värd att bibehålla längre. Är inte risken därmed att man saboterar införlivandet av Bibelns texter i människors sinnen?

Bibelsällskapet har övertagit statens tidigare roll som huvudman för nya bibelöversättningar. Staten har låtit förstå att den inte längre tänker ansvara för nya översättningar och har överlåtit sin upphovsrätt till Bibel 2000 till just Bibelsällskapet.

Året 2026 som publiceringsår för en ny översättning är förstås valt med tanke på att det då har gått 500 år sedan den första fullständiga översättningen av Nya testamentet på svenska utkom år 1526, den första delen av ”Gustav Vasas bibel” (helt färdig 1541). Det kan vara lockande att satsa på översättningsjubileet som ett tillfälle att ge uppmärksamhet åt Bibeln. Men 26 år är en extremt kort löptid för en översättning, och frågan är hur väl övertänkt beslutet är att låta framställa en ny översättning redan nu. Vad motiverar det, varför är det nödvändigt, hur angeläget är det? Finns inte risken att man skjuter sig i foten?

Några utförligare motiveringar för det nya projektet har Bibelsällskapet veterligen inte offentliggjort. Men enligt en film på sällskapets webbsida som också finns på Youtube framgår något av varför man vill göra en ny översättning. Anmärkningsvärt nog framgår där att det inte är därför att det svenska språket har förändrats särskilt mycket sedan den förra versionen gjordes. Alltså: en ny översättning är inte nödvändig därför att den förra (i Bibel 2000) är språkligt föråldrad. Projektledaren hävdar däremot att bibelforskningen sedan 80–90-talet har gjort landvinningar som gör en nyöversättning motiverad. Detta i synen på de miljöer i vilka de första kristna levde, i synen på Paulus och ”den historiske Jesus” och den tidigaste kristna rörelsen. Detta påverkar, heter det, hur man ska översätta det som står i texterna.

Alltså: en ny översättning är inte alls motiverad av språkutvecklingen, däremot av nya forskningsrön. Men hur djupgående är de? Vilka missar i förståelse för miljön kring Jesus och de första kristna, i synen på Paulus och Jesus själv gjorde översättarna bakom NT 1981/Bibel 2000? Och är dessa eventuella missar så allvarliga att de motiverar att man gör en alldeles ny översättning? Dessutom utan att ha tillgång till något som erinrar om den massiva språkvetenskapliga, bibelvetenskapliga och litterära kompetens man då hade?

Risken är överhängande att projektet ”NT 2026” är kontraproduktivt. Man bör ha all respekt för dem som engagerar sig i det, men frågan är om inte det hela borde avblåsas. Kyrkorna i Sverige har sedan 1981/2000 tillgång till en väl underbyggd och genomarbetad översättning av Nya testamentet till svenska, en översättning som nu äntligen börjar sjunka ner i sinnena och bli till inre näring för dem som har den som ”sin” bibel. Det finns säkert svagheter i den översättningen, precis liksom i alla andra. Men varför så snart äventyra införlivandet av Bibelns ord i sinnena, i hjärtat?

Den katolska kyrkan i Sverige har för sin del redan beslutat att inte anta den kommande översättningen för gudstjänstbruk. Det beslutet kan förhoppningsvis få en och annan att tänka efter.

Anders Ekenberg 2022-11-09

Detta är en opinionstext.