Europarådet vill begränsa könsselektiva aborter

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

För några år sedan väckte ett uppmärksammat fall i svensk sjukvård allmän debatt. Det rörde sig om ett par som önskade en ultraljudsundersökning innan deras barn var fött, för att få dess kön bestämt med den uttalade målsättningen att låta abortera fostret om det var det oönskade könet – en flicka. Detta ska ha upprepats, trots att det rörde sig om helt friskt foster. Detta utvecklades till en märklig diskussion med uppenbara skygglappar i ett land där man sedan 1970-talet uppfattat fria aborter som en laglig rättighet, som aldrig kunde ifrågasättas. Även socialministern lyfte fram frågan. Antalet fall i Sverige är inte känt, men enligt den välmeriterade medicinska tidskriften The Lancets har mellan 4 och 12 miljoner flickor aborterats enbart i Indien de senaste 30 åren. Inte minst från Indien är fenomenet alltså mycket väl känt, men även i Kina, Vietnam och andra länder i Bortre Asien tycks situationen vara en realitet trots förbud i vissa länder. Det är dock oerhört svårt att få en uppfattning om hur många flickor det gäller, men egentligen saknar det betydelse i en situation där varje enskilt fall borde vara ett för mycket.

Enligt ett förslag till resolution från Europarådets kommitté för jämställdhet skall sjukvården nu få riktlinjer som inskränker möjligheten för gravida kvinnor att få veta vilket kön deras ofödda barn har. Den föreslagna resolutionen är tänkt att bidra till att begränsa antalet selektiva aborter på grund av kön.

Utkastet till resolutionen efterlyser en presentation av orsakerna till den skeva fördelningen i länderna och föreslår att könsselektion endast bör tillåtas för att undvika allvarliga, ärftliga sjukdomar som bara drabbar barn av ett visst kön. I diskussionen ställs även krav på att höja kvinnans status. Resolutionen riktar sig till samtliga 47 medlemsstater i Europarådet, länder som sinsemellan inrymmer betydande skillnader i synen på reproduktiv hälsa, livets början, reproduktiva tekniker med mera och har sina rötter i helt olika religiösa traditioner.

Utredningen inför resolutionen pekar på omfattande sociala konsekvenser av fosterdiagnostik och könsselektiva aborter: en obalans i befolkningen, som kan skapa svårigheter för män att hitta fruar, leda till allvarliga brott mot mänskliga rättigheter som påtvingad prostitution, trafficking för äktenskap eller sexuellt utnyttjande, att en skev syn på människovärdet legitimeras och så vidare.

Resolutionen har godkänts på kommitténivå och kommer att diskuteras av de 318 ledamöterna i den parlamentariska församlingen i oktober. Det uppges att man överväger att ”rekommendera offentliga sjukhus att träna vårdpersonal i att undanhålla information om fostrets kön, eller åtminstone se till att denna information ges på ett positivt sätt, oberoende av fostrets kön”.

Om resolutionen antas i oktober, så kommer rekommendationerna att skickas till ministerkommittén, som beslutar om att utse en kommitté för att väcka talan i frågan. Rekommendationer som lagts fram av Europarådet är inte bindande, men har inflytande på den politik som antas av medlemsländernas regeringar.

Hur detta tas emot i Sverige är oklart, inte minst p.g.a. den tystnad som omger abortfrågan. Man kan snarare förvånas över den mediestorm som väcktes 2009 utifrån ett enda enskilt fall. Socialstyrelsens reaktion vid sitt plötsliga uppvaknande var då att vilja inskränka möjligheterna till fostervattenprov där barnets kön kan ses. Det är dock svårt att se hur man med lagligt stöd ens skulle kunna undanhålla information om barnets kön i ett land där aborter legaliserats, vilket också etikern Torbjörn Tännsjö har påpekat.

Tanken på begränsningar av könsselektiva aborter kan leda fel och diskussionen hindras av de mentala skygglapparna, då man dessutom ändå kan ”köpa” sig det man vill på privata ultraljudsmottagningar eller utomlands – resultat av en allt mer gränslös värld och att synen på människan som patient inom sjukvården ändrats till att där tas emot som en ”kund”. De flesta inser därför att utvecklingen mot selektiva aborter är något som är mycket svårt att hindra. Den är en direkt följd av hela idén om den fria aborträtten och en förändrad syn på människovärdet. Det vore snarare där diskussionen borde få sin tyngdpunkt.

Bengt Säfsten

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

För några år sedan väckte ett uppmärksammat fall i svensk sjukvård allmän debatt. Det rörde sig om ett par som önskade en ultraljudsundersökning innan deras barn var fött, för att få dess kön bestämt med den uttalade målsättningen att låta abortera fostret om det var det oönskade könet – en flicka. Detta ska ha upprepats, trots att det rörde sig om helt friskt foster. Detta utvecklades till en märklig diskussion med uppenbara skygglappar i ett land där man sedan 1970-talet uppfattat fria aborter som en laglig rättighet, som aldrig kunde ifrågasättas. Även socialministern lyfte fram frågan. Antalet fall i Sverige är inte känt, men enligt den välmeriterade medicinska tidskriften The Lancets har mellan 4 och 12 miljoner flickor aborterats enbart i Indien de senaste 30 åren. Inte minst från Indien är fenomenet alltså mycket väl känt, men även i Kina, Vietnam och andra länder i Bortre Asien tycks situationen vara en realitet trots förbud i vissa länder. Det är dock oerhört svårt att få en uppfattning om hur många flickor det gäller, men egentligen saknar det betydelse i en situation där varje enskilt fall borde vara ett för mycket.

Enligt ett förslag till resolution från Europarådets kommitté för jämställdhet skall sjukvården nu få riktlinjer som inskränker möjligheten för gravida kvinnor att få veta vilket kön deras ofödda barn har. Den föreslagna resolutionen är tänkt att bidra till att begränsa antalet selektiva aborter på grund av kön.

Utkastet till resolutionen efterlyser en presentation av orsakerna till den skeva fördelningen i länderna och föreslår att könsselektion endast bör tillåtas för att undvika allvarliga, ärftliga sjukdomar som bara drabbar barn av ett visst kön. I diskussionen ställs även krav på att höja kvinnans status. Resolutionen riktar sig till samtliga 47 medlemsstater i Europarådet, länder som sinsemellan inrymmer betydande skillnader i synen på reproduktiv hälsa, livets början, reproduktiva tekniker med mera och har sina rötter i helt olika religiösa traditioner.

Utredningen inför resolutionen pekar på omfattande sociala konsekvenser av fosterdiagnostik och könsselektiva aborter: en obalans i befolkningen, som kan skapa svårigheter för män att hitta fruar, leda till allvarliga brott mot mänskliga rättigheter som påtvingad prostitution, trafficking för äktenskap eller sexuellt utnyttjande, att en skev syn på människovärdet legitimeras och så vidare.

Resolutionen har godkänts på kommitténivå och kommer att diskuteras av de 318 ledamöterna i den parlamentariska församlingen i oktober. Det uppges att man överväger att ”rekommendera offentliga sjukhus att träna vårdpersonal i att undanhålla information om fostrets kön, eller åtminstone se till att denna information ges på ett positivt sätt, oberoende av fostrets kön”.

Om resolutionen antas i oktober, så kommer rekommendationerna att skickas till ministerkommittén, som beslutar om att utse en kommitté för att väcka talan i frågan. Rekommendationer som lagts fram av Europarådet är inte bindande, men har inflytande på den politik som antas av medlemsländernas regeringar.

Hur detta tas emot i Sverige är oklart, inte minst p.g.a. den tystnad som omger abortfrågan. Man kan snarare förvånas över den mediestorm som väcktes 2009 utifrån ett enda enskilt fall. Socialstyrelsens reaktion vid sitt plötsliga uppvaknande var då att vilja inskränka möjligheterna till fostervattenprov där barnets kön kan ses. Det är dock svårt att se hur man med lagligt stöd ens skulle kunna undanhålla information om barnets kön i ett land där aborter legaliserats, vilket också etikern Torbjörn Tännsjö har påpekat.

Tanken på begränsningar av könsselektiva aborter kan leda fel och diskussionen hindras av de mentala skygglapparna, då man dessutom ändå kan ”köpa” sig det man vill på privata ultraljudsmottagningar eller utomlands – resultat av en allt mer gränslös värld och att synen på människan som patient inom sjukvården ändrats till att där tas emot som en ”kund”. De flesta inser därför att utvecklingen mot selektiva aborter är något som är mycket svårt att hindra. Den är en direkt följd av hela idén om den fria aborträtten och en förändrad syn på människovärdet. Det vore snarare där diskussionen borde få sin tyngdpunkt.

Bengt Säfsten