av CHARLES CÂMARA
Flyktingar och migranter har fått blandad uppmärksamhet under de Olympiska spelen (OS) i Paris. Å ena sidan rapporterades det i medier om att i månader har Paris gator och stadsdelar ”rensats” på migranter och hemlösa. Busslaster med dessa människor, varav en stor del är afrikaner, har körts bort till stadens utkanter, för att där tillfälligt bo fram tills spelen är avslutade. Notan betalas av den franska staten.
OS arrangörerna anklagas för att vilja ge besökare och turister en tillrättalagd bild av staden. Aktivister har anklagat Parismyndigheterna för att bedriva ”social utrensning”. En representant för de lokala myndigheterna, Christophe Noël Du Payrat, bemöter denna anklagelse genom att hävda att ”vi tar hand om dessa migranter och hemlösa, och vi erbjuder dem boende, något vi har gjort i flera år”. Aktivisterna tror inte på detta mot bakgrund av den rådande fientlighet och rasism gentemot migranter som förekommer i Frankrike. Det återstår att se hur väl myndigheterna kommer att ”ta hand om” migranter och hemlösa även efter OS är avslutat.
Å andra sidan har OS i Paris givit andra flyktingar och migranter – de som kommer att lämna Frankrike efter spelen – ett hedervärt mottagande. För tredje gången i OS moderna historia tillåts flyktingar och personer med liknande prekär status, att tävla i OS som alla andra deltagare. Tidigare har elitidrottande flyktingar fått delta i OS i Rio de Janeiro 2016 och Tokyo 2020. Redan från start blev konceptet att inkludera flyktingar i OS framgångsrikt. Sedan dess har antalet deltagare med sådan bakgrund nästan fyrdubblats. I Rio deltog tio idrottare, medan i Paris deltog 37 idrottare med hemvist i 15 nationella olympiska kommittéer, tävlande i 12 idrottsgrenar. Man kan nog säga att det råder en situation där alla är vinnare: Elitidrottare som är flyktingar får visa upp sina talanger, samtidigt som deras närvaro påminner oss åskådare och tv-tittare om den globala flyktingkrisen; och att den internationella olympiska spelens kommitté (IOK), som ibland har kritiserats för brist på hänsynstagande för mänskliga rättigheter, får tillfälligt ikläda den humanitära världens roll.
Det hela går tillbaka till FN:s generalförsamling som i oktober 2015 uppmärksammade den globala flyktingkrisen, då miljontals människor i världen fördrevs från sina hemländer. IOK:s ordförande Thomas Bach tog till sig denna problematiska flyktingsituation och frågade sig på vilka sätt IOK skulle kunna göra en insats i denna humanitära krissituation. Det var då idén kläcktes om att inrätta en olympisk flyktinglag (”Refugee Olympic Team”) med avsikt att delta i OS i Rio 2016. Då deltog tio idrottare med flyktingstatus, vilka ursprungligen kom från Etiopien, Sydsudan, Syrien och Kongo-Kinshasa, som tävlade tillsammans med 11 000 andra idrottare. Det ledde till att flyktingar för första gången uppmärksammades på ett positivt sätt i sådana internationella idrottsliga sammanhang. Deras närvaro och deltagande kan ha givit världens många flyktingar, inte minst unga idrottsutövare i otaliga flyktingläger, ett visst hopp, en känsla av tillhörighet och inkludering.
Efter framgången i Rio beslutade IOK i oktober 2018 att det ska finnas välorganiserade möjligheter för elitidrottare, vilka befinner sig på flykt på grund av politiska, religiösa eller liknande skäl, att delta i OS, utan att de behöver representera det land de har flytt ifrån. IOK inrättade särskilda nationella olympiska kommittéer för dessa kategorier av elitidrottande flyktingar, samtidigt som en stödfond inrättades för att ge ekonomisk assistans och träningsmöjligheter till dessa personers idrottsutövande. För att vara berättigade måste idrottarna vara elittävlande inom sin respektive sport och vara flyktingar i sitt värdland, erkända av FN:s flyktingorgan UNHCR.
Vad blev det av de idrottsliga resultaten för dessa flyktingar i Paris OS? Sammanlagt tävlade de idrottande i 37 grenar som judo (Adnan Khanan från Syrien), kanot (Saman Soltani från Iran) och boxning (Cindy Ngamba från Kamerun). Mest framgångsrik blev Cindy Ngamba som tog bronsmedalj i boxning för damer i 75-kilosklassen. Därmed blev hon det olympiskaflyktinglagets första medaljör någonsin. I övrigt var deltagarnas idrottsliga framgångar blandade i detta OS, men allt tyder på att denna kategori personer kommer att få fortsätta att tävla också i kommande sommar OS 2028 i Los Angeles.
Oavsett vilka baktankar IOK än hade med att ge elitidrottande flyktingar chans att delta i OS har det lett till något gott. Kanske har publiciteten gjort att världen har blivit lite mer uppmärksam på flyktingarnas problematiska situation. Under OS invigningen i Paris, som sågs av miljontals tv-tittare världen över, framträdde de 37 deltagarna i en egen grupp, då Cindy Ngamba, som en av de två, som stolt bar det olympiska flyktinglagets flagga.
Genom Cindy Ngamba och dessa elitidrottande flyktingar gavs världens flyktingar ett ansikte och erkännande av deras existens – ett erkännande som utmanar omvärlden att ta deras situation på än större allvar. Ty enligt FN befinner sig cirka 120 miljoner människor på flykt och minst lika många betraktas som internationella migranter. Med tanke på att det pågår ett femtiotal krig och väpnade konflikter, naturkatastrofer samt konsekvenser av klimatkrisen, tyder allt på att antalet flyktingar och migranter kommer att öka under kommande år.
I starka ordalag har påven Franciskus återkommande uppmanat världens politiska makthavare att vara mer generösa med att ta emot och ge skydd till flyende människor. Påven uppmanar omvärlden och de kristna att se Gud som närvarande i de miljontals människor som tvingas migrera eller fly på grund av konflikter, förföljelse, fattigdom och klimatkrisen. ”Ett möte med en migrant är ett möte med Kristus” anser påven och att flyktingar är ”som en levande bild av Guds folk på väg till det eviga hemlandet”, skrev påven tidigare i år i sitt brev ”Gud vandrar med sitt folk” om flyktingar och migranter.
Det initiativ som IOK tog att ge elitidrottande flyktingar en plats i de olympiska spelen har givit många positiva resultat. Inte enkom att det har givit möjligheter för dessa idrottare att tävla och göra bra ifrån sig om de får det stöd de behöver, utan också för att dessa flyktingar fick möjligheter att uppmärksamma de övriga 120 miljoner människor på flykt i världen. Det ger en fingervisning om att om dessa miljontals flyktingar får samma stöd som alla andra medborgare kan de minst göra lika bra ifrån sig. ”Ge oss den initiala hjälp vi behöver för att klara oss, så klarar vi resten själva för att kunna försörja oss och stå på egna ben” tycks flyktingarna mena. Bronsmedaljvinnaren Cindy Ngamba är enbart ett exempel på detta.
I världens otaliga flyktingläger finns massor av både äldre och unga killar och tjejer som väntar på att få en uppriktig chans, uppmuntran och stöd. Om omvärlden ger flyktingarna en chans, var säkra på att vi kommer att få se massor av blivande idrottsstjärnor med tillfällig hemvist i flyktinglägren under de kommande olympiska spelen.
Charles Câmara 2024-08-10
Detta är en opinionstext.