av ZBIGNIEW KUBACKI
En av livets största hemligheter är ondskans mysterium. Nya testamentet talar här om mysterion tes anomias (2 Thess 2:7) – ”laglöshetens hemlighet”, vilket av den helige Hieronymus översattes till mysterium iniquitatis. Ett av dess uttryck är krig. En angripare, upp till tänderna beväpnad, träder in på ett självständigt lands territorium och bryter därmed mot alla internationella lagar, för att döda, våldta, erövra, tvinga på sitt tankesätt, sin förståelse av historien, traditionen, tryggheten, verkligheten.
När Ryssland angrep Ukraina den 24 februari 2022, ägde en sådan aggression rum, här och nu, under 21:a århundradet. Mysterium iniquitatis. Politiker och kommentatorer debatterar kring vad som orsakade, att den ryska federationens president, Vladimir Putin, vågade ta detta steg. Vad fick, härskaren över det tredje imperiet i världen att sträcka sig efter ytterligare en jordlapp? Ukrainas FN-ambassadör kallade honom ”en fallen ängel” (a rebellious angel).
Det är svårt för oss att föreställa sig hur mycket ont detta beslut och ryska arméns hänsynslösa invasion av Ukraina orsakat. Tusentals döda. Miljontals migranter och flyktingar. Sönderbombade byar och städer liggande i grus och spillror. Mysterium iniquitatis. Varför så mycket hat? Varför så mycket ondska? Om dessa frågor transponeras till teologins arena, kan man vidareutveckla: vilka är denna ondskas rötter? Var kommer den ifrån?
Och Gud – var är Gud? Är Denne lika god som vi har trott? Är Gud allsmäktig? Visar Gud omsorg om oss? Dessa frågor har blivit ställda åtskilliga gånger. Politiker och vanliga medborgare, flyktingar och de som ger skydd under sina tak, vuxna och barn, ställer sig alla dessa frågor. Hans Jonas, en tysk filosof med judiskt påbrå, kommer i essän Der Gottesbegriff nach Auschwitz, fram till att ”Om Gud ska vara på något sätt och i någon grad förståelig (och detta måste vi hålla fast vid), måste hans godhet kunna samexistera med ondska, vilket bara är möjligt förutsatt att han inte är allsmäktig.”
Allt detta uttalades på 1900-talet efter Shoah. Den bibliske Job intog en annan ställning. Å ena sidan är han medveten om Guds ofattbara storhet och majestät. Å andra sidan dras han i djupa tvivel om Guds rättvisa. Dock samtalar Job med Gud och Gud besvarar hans frågor. Slutligen drar Job tillbaka sina förebråelser. Han gör inte detta för att han måste inse styrkan i Skaparens argument utan – som han själv säger – ”Endast hörsägner hade jag uppfattat om dig, men nu har jag fått se dig med egna ögon” (Job 42:5). Han fick erfara Gud personligt, även i sitt lidande.
När jag iakttar de internationella korrespondenternas rapporter om det pågående krigets händelser i Ukraina och deras följder i Ukraina men också i mitt land, i hela Europa, i hela världen, och i mitt liv och genom min gärning som själasörjare, ser jag inte bara mysterium iniquitatis utan erfar även Guds kraft. Det är inte Guds allsmäktighet, Guden som genom deus ex machina ingriper och stoppar Putins armé. En sådan Gud existerar inte. Det är dock den kristna Gudens allsmäktighet. Han som är Kärlek (jämför 1 Joh 4:8) och som väcker människohjärtan till mod, till solidaritet. Det är allsmäktighet, som ger hopp och kraft till försvar i strid för de allmänmänskliga och evangeliska värderingarna – till frihetens och demokratins försvar. Jag ser att den helige Ande verkar.
Modiga ukrainare, som står upp i en ojämn kamp mot angriparen är ett bevis på denna verkan. Det är när tiotusentals människor i Polen och i hela världen sträcker ut en hjälpande hand till flyktingarna, för att mildra deras lidanden. Det råder en enighet utan motstycke mellan EU-ländernas ledare och Nato, en enighet som inte funnits på åratal. De står upp för Ukraina och presidenten Volodymyr Zelensky men försvarar även västerländska värderingar och kultur. Jag ser den helige Ande, som förenar sig med vår ande och uppmuntrar oss till att anstränga oss till det yttersta, agera i solidaritet och broderskap.
I den kristna trosbekännelsen bekänner vi: ”Jag tror … på den helige Ande, som är Herre och ger liv”. Andens egenskap är att väcka till liv, att fylla oss med Guds liv, som kan övervinna döden och ondskans krafter. Det är precis det som sker. Jag ser detta med min tros ögon och känner detta med mitt hjärtas ömhet. I sitt brev till galaterna (5:22–23) skriver helige Paulus om den helige Andes frukter i en kristens och inte enbart en kristens liv. Dessa är: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Många av dessa egenskaper kan påträffas hos de ukrainare som slåss för sitt hemland samt hos människor som hjälper flyktingarna från Ukraina.
Hans Jonas konstaterar att idén om Gud som Deus absconditus, som en dold Gud, inte har något att göra med en judisk uppfattning. Han skriver: ”Vår lära, Thoran, vilar på att vi kan förstå Gud – inte fullkomligt, självklart men en del av honom – av hans vilja, hans planer, och även en del av hans Egentlighet – är tillgänglig för vår förståelse, eftersom den blev avslöjad av Honom själv.” Jag kommer inte diskutera med denna högaktade tänkare om idén om Gud som Deus absconditus ryms i den judiska teologins föreställning eller inte. Jag vill bara säga att den ryms i den kristna föreställningen och att den inte innebär erkännande av Guds oigenkännlighet. Den dolde Guden är Gud i oss. Det är den helige Ande, som ”stöder oss i vår svaghet” (Rom 8:26), ”vittnar tillsammans med vår ande” (Rom 8:16), ”bor i er” (Rom 8:11) och strävar – i oss och med oss – efter ”liv och frid” (Rom 8:6). Hans verkans frukter är synliga. Därigenom låter han oss lära känna honom som Gud med-oss och för-oss.
När Ignatius av Loyola i sina Andliga övningar skriver om att ”söka och finna Gud i allt”, uppmuntras kristna till eftertanke och återupptäcka den helige Andes närvaro och verkan inte bara i individens privatliv utan även i världen, i det som sker, i händelser. Hur kan man låta bli att leta och finna honom i denna stund i den ukrainska nationens hjältemod, som så modigt försvarar sitt hemland? Hur kan man låta bli att leta och finna honom i solidariteten med Ukraina som miljontals människor från hela världen visar? Den helige Ande verkar, var den vill … Genom att öppna sig för hans verkan och genom samverkan med honom, blir vi mera lika Kristus, och världen blir mer broderlig. Vi är ju skapade till den treenige Gudens avbild, Faderns och Sonens communio i den helige Ande.
Zbigniew Kubacki 2022-03-16
Polsk jesuit, professor i systematisk teologi vid Collegium Bobolanum, den katolska akademin i Warszawa.
Detta är en opinionstext.