Halvtidsrapport från Kyrkornas världsråds elfte generalförsamling

av ANDERS GÖRANZON
Kyrkornas världsråds (KV) generalförsamling är en företeelse som äger rum på ett antal olika plan. Det går dock att beskriva samlingen utifrån begreppet enhet. Det handlar om att på olika sätt gestalta och eftersträva enhet. Mellan de olika medlemskyrkorna, mellan länder och regioner, mellan kvinnor och män och på en rad andra sätt. Samtidigt finns en insikt att enhet och verklig försoning inte går att uppnå utan sanning och rättvisa. Detta innebär i sin tur att en rad konflikter kommer i dagen.

Vid generalförsamlingens öppnande framgick det att frågan om hur KV ska förhålla sig till kriget i Ukraina och inte minst till Moskvapatriarkatets roll, är ett tydligt exempel på hur enhet, sanning och rättvisa inte enkelt låter sig förenas. Det finns krafter som vill utesluta den ryska-ortodoxa kyrkan ur KV men centralkommittén valde en annan riktning vid sitt möte i juni. Den tillförordnade generalsekreteraren, professor Ioan Sauca, ortodox präst från Rumänien, förklarade i sin rapport att KV har möjlighet att vara en plats för dialog mellan de olika ortodoxa kyrkorna. Frågan är nu på vilket sätt KV åtminstone kan enas om ett kraftfullt uttalande i frågan.

KV:s agerande kring konflikten i Israel-Palestina är också brännhet. Sauca tog kraftfullt avstånd från anklagelserna om att KV i sin kritik av den förda politiken i Israel, gör sig skyldig till antisemitism. För KV är det samtidigt viktigt att visa solidaritet med sina medlemskyrkor i Det heliga landet. Det är en balansakt. Även här finns olika uppfattningar om hur ett uttalande ska se ut.

Den kanske största frågan är ändå klimatet. Det är en fråga som de nästan 1 000 närvarande ungdomarna driver intensivt och organiserat, inte minst tillsammans med representanter för jordens urfolk. Det har före mötet talats om att detta är KV:s sista chans att på ett avgörande sätt påverka utvecklingen. Påven Franciskus encyklika Laudato si (Lovad vare du) är ett dokument som ofta nämns och det kändes inte som en tillfällighet att den 1 september, generalförsamlingens andra dag, sammanföll början på Skapelsetid 2022.

”Lyssna till skapelsen rop” är temat och detta kommer fram i allt från bibelstudier till förhandlingar. Vid den hemgrupp som jag tillhör under dessa dagar läste vi, som alla andra, liknelsen om den barmhärtige samariern. En deltagare från Indien underströk med emfas att den slagne mannen som behöver hjälp är jorden vi går på, vattnet och träden. Det finns en riktning bort från antropocentrism i mot ett mer holistiskt sätt att se på uppdraget. Det underströk den avgående moderatorn, dr Agnes Aboum från den anglikanska kyrkan i Kenya, i sin inledande rapport, där hon talade om behovet av metanoia (omvändelse) och av att leva i solidaritet med de mest utsatt och med hela skapelsen, inte minst för att så många unga kämpar för detta.

Förbundspresident Frank-Walter Steinmeier och dr Agnes Aboum, och (i mitten) prof. Ioan Sauca. Foto: Albin Hillert.

Ytterligare ett perspektiv på enhet är KV:s relation till sin omgivning. Under öppnandet talade Tysklands förbundspresident, Frank-Walter Steinmeier. Han var tydlig med sin egen kristna tro och hade saker att säga om såväl antisemitism som kriget i Ukraina. Judiska representanter såväl som företrädare för islam finns också på plats och har getts utrymme att tala. Likaså har vi lyssnat på en förinspelad hälsning från den ekumeniske patriarken Bartolomaios. Vid förra generalförsamlingen i Busan, Sydkorea, som ägde rum 2013 minns jag att även påven Franciskus gav en förinspelad hälsning.

Denna gång stod kardinal Kurt Koch, ordförande för Påvliga rådet för främjande av kristen enhet, för hälsningen från Rom. Efter att han själv talat läste han upp en skriftlig hälsning från påven. Den var författad på spanska. Ioan Sauca uppfattade att påven därmed visat att han, genom att använda sitt modersmål, talat med sitt hjärta till generalförsamlingen. Sauca underströk också vilken aktiv roll den katolska kyrkan spelar i KV, utan att vara formell medlem. Ett exempel är dr Lawrence Iwuama, som undervisar vid det ekumeniska institutet i Bossey, utanför Genève, Han är katolsk präst från Nigeria och hans tjänst sponsras av Vatikanen.

Generalförsamlingen avslutas torsdagen den 8 september. Under det fåtal dagar som är kvar kommer det avgöras hur tydliga de olika uttalandena och resolutionerna blir. Dessa kommer att påverka det arbete som KV för under nästa programperiod, fram till den 12:e generalförsamlingen som kommer att hållas om 7–8 år.

Anders Göranzon 2022-09-05
Generalsekreterare för Svenska Bibelsällskapet
Rådgivare vid generalförsamlingen

Detta är en opinionstext.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

av ANDERS GÖRANZON
Kyrkornas världsråds (KV) generalförsamling är en företeelse som äger rum på ett antal olika plan. Det går dock att beskriva samlingen utifrån begreppet enhet. Det handlar om att på olika sätt gestalta och eftersträva enhet. Mellan de olika medlemskyrkorna, mellan länder och regioner, mellan kvinnor och män och på en rad andra sätt. Samtidigt finns en insikt att enhet och verklig försoning inte går att uppnå utan sanning och rättvisa. Detta innebär i sin tur att en rad konflikter kommer i dagen.

Vid generalförsamlingens öppnande framgick det att frågan om hur KV ska förhålla sig till kriget i Ukraina och inte minst till Moskvapatriarkatets roll, är ett tydligt exempel på hur enhet, sanning och rättvisa inte enkelt låter sig förenas. Det finns krafter som vill utesluta den ryska-ortodoxa kyrkan ur KV men centralkommittén valde en annan riktning vid sitt möte i juni. Den tillförordnade generalsekreteraren, professor Ioan Sauca, ortodox präst från Rumänien, förklarade i sin rapport att KV har möjlighet att vara en plats för dialog mellan de olika ortodoxa kyrkorna. Frågan är nu på vilket sätt KV åtminstone kan enas om ett kraftfullt uttalande i frågan.

KV:s agerande kring konflikten i Israel-Palestina är också brännhet. Sauca tog kraftfullt avstånd från anklagelserna om att KV i sin kritik av den förda politiken i Israel, gör sig skyldig till antisemitism. För KV är det samtidigt viktigt att visa solidaritet med sina medlemskyrkor i Det heliga landet. Det är en balansakt. Även här finns olika uppfattningar om hur ett uttalande ska se ut.

Den kanske största frågan är ändå klimatet. Det är en fråga som de nästan 1 000 närvarande ungdomarna driver intensivt och organiserat, inte minst tillsammans med representanter för jordens urfolk. Det har före mötet talats om att detta är KV:s sista chans att på ett avgörande sätt påverka utvecklingen. Påven Franciskus encyklika Laudato si (Lovad vare du) är ett dokument som ofta nämns och det kändes inte som en tillfällighet att den 1 september, generalförsamlingens andra dag, sammanföll början på Skapelsetid 2022.

”Lyssna till skapelsen rop” är temat och detta kommer fram i allt från bibelstudier till förhandlingar. Vid den hemgrupp som jag tillhör under dessa dagar läste vi, som alla andra, liknelsen om den barmhärtige samariern. En deltagare från Indien underströk med emfas att den slagne mannen som behöver hjälp är jorden vi går på, vattnet och träden. Det finns en riktning bort från antropocentrism i mot ett mer holistiskt sätt att se på uppdraget. Det underströk den avgående moderatorn, dr Agnes Aboum från den anglikanska kyrkan i Kenya, i sin inledande rapport, där hon talade om behovet av metanoia (omvändelse) och av att leva i solidaritet med de mest utsatt och med hela skapelsen, inte minst för att så många unga kämpar för detta.

Förbundspresident Frank-Walter Steinmeier och dr Agnes Aboum, och (i mitten) prof. Ioan Sauca. Foto: Albin Hillert.

Ytterligare ett perspektiv på enhet är KV:s relation till sin omgivning. Under öppnandet talade Tysklands förbundspresident, Frank-Walter Steinmeier. Han var tydlig med sin egen kristna tro och hade saker att säga om såväl antisemitism som kriget i Ukraina. Judiska representanter såväl som företrädare för islam finns också på plats och har getts utrymme att tala. Likaså har vi lyssnat på en förinspelad hälsning från den ekumeniske patriarken Bartolomaios. Vid förra generalförsamlingen i Busan, Sydkorea, som ägde rum 2013 minns jag att även påven Franciskus gav en förinspelad hälsning.

Denna gång stod kardinal Kurt Koch, ordförande för Påvliga rådet för främjande av kristen enhet, för hälsningen från Rom. Efter att han själv talat läste han upp en skriftlig hälsning från påven. Den var författad på spanska. Ioan Sauca uppfattade att påven därmed visat att han, genom att använda sitt modersmål, talat med sitt hjärta till generalförsamlingen. Sauca underströk också vilken aktiv roll den katolska kyrkan spelar i KV, utan att vara formell medlem. Ett exempel är dr Lawrence Iwuama, som undervisar vid det ekumeniska institutet i Bossey, utanför Genève, Han är katolsk präst från Nigeria och hans tjänst sponsras av Vatikanen.

Generalförsamlingen avslutas torsdagen den 8 september. Under det fåtal dagar som är kvar kommer det avgöras hur tydliga de olika uttalandena och resolutionerna blir. Dessa kommer att påverka det arbete som KV för under nästa programperiod, fram till den 12:e generalförsamlingen som kommer att hållas om 7–8 år.

Anders Göranzon 2022-09-05
Generalsekreterare för Svenska Bibelsällskapet
Rådgivare vid generalförsamlingen

Detta är en opinionstext.