På alla helgons dag predikade kardinal Christoph Schönborn i högmässan i Stephansdomen (Wien). Därvid påminde han om att påvens dokument Gaudete et exsultate, som behandlar modern helighet och publicerades i våras, även handlar om humor. Helgonen, skriver påven, är inte ”märkliga, distanserade och odrägliga på grund av fåfänga, negativism och bitterhet”, utan de är människor med glad utstrålning, och ”kristen glädje åtföljs i regel av humor”.
Ärkebiskopen av Wien berättade även om sina erfarenheter från den nyligen avslutade tre veckor långa biskopssynoden i Vatikanen, som han på söndagen hade återkommit från. ”Under denna synod skrattade vi mycket. Och den av oss som allra mest fick oss att skratta, det var just kardinal Sako från Irak. Han kommer ju från ett område där de kristna inte har förlorat förmågan att skratta, trots det nödläge som de befinner sig i”, sade kardinalen.
Helighet i vardagen, som påven sätter i fokus för reflexionerna i dokumentet, kräver både uthållighet och tålamod, egenskaper som – enligt Teresa av Ávila – kan uppnå allting. Heligheten kräver också humor, och slutligen kräver den bön, sammanfattade Schönborn.
I sin text om helighet i vardagen behandlar Franciskus ”helighet i grannskapet, de heligas medelklass”. Men därmed avses ”inte medelmåttlighet”, utan påven talar om den dolda heligheten – ”som föräldrar, som familjeförsörjare, som åldriga och skröpliga ordenssystrar, som fortfarande kan skratta”.
Vägen dit visar Jesus på med de åtta saligprisningarna och med barmhärtighetsverken. Dessa är nästan ”de kristnas id-kort”, som ärkebiskopen av Wien uttryckte det.
Kathpress 2018-11-01