av CHARLES CÂMARA
Varaktig fred mellan människor och mellan nationer kan bli verklig om människan har inre frid i hjärtat. Då kan man uppriktigt förlåta andra och bidra till försoning och fred i världen. Evangeliets fredsbudskap, liturgin och konkreta realiteter från konfliktdrabbade områden Sri Lanka och Kamerun hör samman. Stockholms katolska stift stöder flera initiativ som främjar fred och försoning på olika håll i världen.
De första orden som Jesus sade till lärjungarna efter sin uppståndelse var ”Frid vare med er” (Joh 20:19). Det är samma ord en biskop använder när han inleder den heliga mässan. Som stiftets herde förmedlar biskopen Kristi frid till församlade som de mottager, bär den i sina hjärtan och omsätter friden i sina dagliga liv.
I svenska språket finns två ord, ”frid” och ”fred”, som motsvarar engelska ordet peace, hebreiska shalom, grekiska eirēnē, latin pax eller pacem och arameiska shlama (Jesu modersmål). Dessa ord på olika språk kan generellt syfta på en liknande betydelse, det vill säga omfatta ett holistiskt välbefinnande snarare än enbart frånvaro av konflikt eller krig. Ändå kan man något förenklat säga att det svenska ordet ”frid” kan syfta på en inre hållning, ett sinnestillstånd kännetecknat av rooch stillhet inom en person, medan ”fred” syftar på en situation utan konflikt eller krig, det vill säga välvilliga externa relationer mellan människor och mellan nationer.
Men kan man åstadkomma yttre fred om man själv inte har inre frid? Blir det inte ihålligt för människor som inte har frid inom sig själva att som fredsmäklare sträva efter att skapa fred mellan nationer i väpnade konflikter?
”Fred” upprepas ofta i den heliga mässan och i Bibeln
Ordet ”fred” upprepas många gånger i den heliga mässan. Och genom olika konnotationer nämns ”fred” i Bibeln flera hundra gånger. Att dessa ord ofta upprepas i liturgin och i Skriften kan bero på att de uttrycker en väsentlig grundsats i den kristna tron. Det påminner oss om att Jesus som Fridsfurste kom till världen för detta ändamål, som främjare av frid, fred och försoning.
Liturgin och Skriften betonar att Jesus ständigt ger oss sin frid och uppmanar oss att leva i fred med varandra, med Gud och med hela skapelsen. Stockholms katolska stift har anammat Jesu uttryck ”Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds barn” (Matteus 5:9), och uppmaning till handling: Att aktivt bidra till att lösa konflikter, främja fred och försoning samt skapa harmoni i brutna relationer. Därav stödjer stiftet flertal lokala kristna aktörer att genomföra freds- och försoningsinitiativ på olika delar av världen. Två framgångsrika vittnesbörd sker på Sri Lanka och i Kamerun.
Fredsbyggande genom interreligiös dialog på Sri Lanka
För sjutton år sedan avslutades inbördeskriget mellan två etniska grupper, tamiler och singaleser på Sri Lanka. Även om det numera formellt råder fred i landet, finns ändå ilska och förbittring mellan dessa etniska grupper. Någon självklar lösning finns inte i sikte; stegvis social och politisk process är nödvändig för att uppnå varaktig fred. För att stödja de två grupperna att komma samman driver den katolska kyrkan i Sri Lanka, särskilt i den södra regionen, flertal praktiska program som hjälper människor att förlåta begångna övergrepp, försonas och leva i fred med varandra. Med tanke på religionens viktiga roll i landet blir ledare från olika religiösa samfund nyckelpersoner för att främja och underlätta fred och försoning mellan parter på olika nivåer, särskilt på gräsrotsnivån.
Kyrkans fredsarbetare organiserar sammankomster i kyrkolokaler mellan tamiler och singaleser, oavsett vilken tro de må än ha. Vissa är kristna, andra är buddhister, hinduer och muslimer. Ibland är det en katolsk präst eller en ordenssyster, ibland en buddhistisk munk eller någon annan trosledare som leder möten, workshops, retreater och meditationer.
Under sådana sammankomster uppmärksammas hur man erfar andras fientlighet och hur sådana känslor och upplevelser förgiftar ens eget hjärta, samt hindrar att man kan möta den andra personen på ett förlåtande och försonande sätt. Ofta har de som har blivit kränkta mycket svårt att förlåta andra för den skada de har åsamkat ens familj, sig själv och sin etniska grupp. Såren sitter djupt, oftast är obearbetade.
Men genom kyrkans upprepade anordnade sammankomster och tillfällen till respektfulla samtal, också i samarbete andra aktörer, genomgår många individer, familjer och grupper försoning. De känner sig helade – upplever inre frid – och kan därmed kan ta stegen att förlåta andra, samt bidra till att initiera en uppriktig fredsprocess på önationen. Som fader Damian, den lokala projektkoordinatorn i Galles katolska stift, förklarar:
”Försoning och fredsbyggande är en långsiktig process som behöver Guds nåd, tid och tålamod bland alla berörda parter om vi vill att fredliga relationer ska vara hållbara. I våra program säkerställer vi att försonande och fredsfrämjande åtgärder vidtas på alla nivåer, bland trosledare på regional nivå och bland personer med olika religiösa traditioner i byar och orter. Dock är det en bit kvar innan samtliga parter på olika nivåer är helt engagerade i att försonas med varandra och som leder till att fred råder i vårt land. I denna situation är katolska kyrkan en viktig aktör som integrerar fredsfrämjande program, rättvisefrågor med sociala insatser för alla.”
Försoningsprocess i Kamerun
I södra Kamerun driver karmelitsystrar lokala försoningsprocesser med unga personer som har bevittnat brutala mord på familjemedlemmar tillhörande olika etniska grupper. Många unga har själva utsatts för olika former av övergrepp. Flesta bär på trauma, tappat orientering i livet och blivit rekryterade i väpnade grupper. Organiserat våld, kidnappning, brott och sexuella övergrepp är ofta förekommande. I detta sammanhang har karmelitsystrar trätt fram och erbjuder psykosocialt stöd samt andlig vägledning, som hjälper individer från dessa utsatta grupper att skapa frid inom sig själva och fred mellan grupperna.
Systrarna, tillsammans med lekfolk från lokala katolska kyrkan, organiserar praktiska workshops om vad förlåtande, frid och fred innebär, samt erbjuder trygga platser för deltagarna att komma samman, uttrycka sig, bli lyssnade till, be om förlåtelse och försonas, även om de inte alltid direkt kan träffa våldsverkarna.
Dessutom stöder systrarna individer och grupper, oavsett religiös eller kulturell bakgrund de må ha, med utbildning och byutvecklingsprogram. Således kombineras andligt och socialt stöd med ekonomiskt bistånd för att främja integrerad förbättring av livet bland forna fiender. Dessa behöver ännu förlåta varandra och uppriktigt försonas med sig själva och med andra. Systrarnas mission sker genom att omsätta sin tro i vardagshandlingar som främjar förlåtelse. I april 2026 besökte påven Leo XIV Kamerun och talade om försoning och fred. Syster Majory, den lokala projektkoordinatorn, sammanfattar vad denna process handlar om:
”Påvens besök gav oss än mer råg i ryggen. Besöket hjälper oss att fortsätta våra strävanden att skapa försoning och fred i vårt land, nationellt och lokalt. Den Helige fadern uppmuntrade religiösa och folkvalda ledare att fortsätta arbeta för fred trots motgångar. Han lyssnade på våra utmaningar i vardagslivet och vår djupa önskan att leva i fred med varandra. Han lyssnade på vittnesmål från två systrar som hade blivit kidnappade. En familj på flykt berättade om erfarenheter av våld och försoning, likaså berättade en imam och en frikyrklig pastor om deras försoningsarbete.
Den Helige fadern lyssnade också på vittnesmål från katolske ärkebiskopen av Bamenda som talade om olika former av lidande som människor har upplevt under det senaste decenniet, och som sade: ’Det finns ingen katolsk, protestantisk eller islamisk fred, det finns enbart fred – fred är fred.’
Vi systrar är helt och hållet engagerade i att leva ut vår apostoliska tro genom att be och utöva barmhärtighetsgärningar för att säkerställa att alla människor, oavsett tidigare bakgrund eller vilken tro de än tillhör, kommer samman, försonas, delar gemensamma resurser och lever i fred med varandra.”
Att vara fredens människor
Under sitt första år som herde för den universella kyrkan har påven Leo XIV upprepade gånger uppmanat kristna och människor av god vilja att vara fridens och fredens människor, bidra till att skapa fred och försoning i lokala samhällen och i världen. I sitt allra första fredsbudskap den första januari 2026 berörde han att var och en av oss kan bidra till att skapa fred just där vi lever, men också kan stödja andra långt borta att leva i fred med varandra.
Under de senaste månaderna, medan internationella våldsamma konflikter eskalerar och de stridande parterna använder hotfullt språk, samt hotar med att använda massförstörelsevapen för att förinta den andra, har den Helige fadern använt sin andliga och moraliska auktoritet för att lugna situationen, vädjat till dialog och diplomatiska lösningar i stället för militära handlingar; det har dock inte uppskattats av vissa av de stridande parterna. Ändå har det inte hindrat den Helige fadern från att fortsätta åberopa kyrkans syn på ”rättfärdig fred” och Jesu budskap för världen att vara fredsbyggare samt leva i fred med varandra.
I detta sammanhang är det viktigt att reflektera djupare över sambandet mellan inre frid och den fred vi är kallade att främja i våra dagliga liv. Ett sant förespråkande för fred börjar inom oss själva genom att odla förlåtelse, sinnesro och försoning i våra egna hjärtan innan vi verkligen kan bli redskap för fred för andra. En sådan hållning inbjuder till en personlig granskning av hur kristna lever ut Kristi frid i sina relationer och dagliga interaktioner. Då blir fred inte bara frånvaro av konflikt, utan ett sätt att vara rotad i Kristus.
Ordenssystrar och bröder, stiftspräster och lekfolk på Sri Lanka, i Kamerun och på andra håll i världen är mycket inriktade på att omsätta sin förvärvade inre frid och andlighet i konkreta handlingar. Därigenom bidrar de till att skapa fredliga relationer och försoning mellan individer och samhällen i många delar av världen.
Charles Câmara 2026-05-27
Detta är en opinionstext.