FREDRIK HEIDING
Jultomten är inte en rent sekulär eller ateistisk figur. Föreställningen om jultomten har faktiskt ett kristet ursprung i Sankt Nikolaus från 300-talet. Detta är värt att markera om inte annat eftersom evolutionsbiologen och författaren Patrik Lindenfors i går publicerade en artikel på nättidningen Newsmill, om jultomten och kristendomens gud. Lindenfors sätter upp en skarp kontrast mellan sin egen tolkning av jultomten och sin alldeles egna beskrivning av kristendomens gud.
Lindenfors jultomte är alltigenom kärleksfull och snäll, även om man får leva med att det inte blir några julklappar för de stygga barnen. Gud i Lindenfors version av kristen tro är betydligt mer hotfull och absurd: ”Enligt kristendomen är vi så grova syndare att Gud tog livet av sig. Nu när det är gjort kan vi komma till himmelriket genom att tro att detta verkligen hänt och älska Honom för det. Annars hamnar vi på en speciell plats med eld och svavel för att plågas i evighet.”
Jultomten och Gud har det gemensamt att de delar ut någon form av straff, men i övrigt rör det sig om två väsensskilda gestalter. Jultomten är inte kristen, tycks Lindenfors vilja poängtera.
Traditionen med jultomten har sitt ursprung i Nederländerna där han kallas ”Sinterklass”, vilket i engelsktalande länder blev Santa Claus när holländska emigranter slog sig ner i USA och förde traditionen vidare där. ”Santa” är en omskrivning av ”Saint”, det vill säga helgon. Traditionen går tillbaka till Sankt Nikolaus av Myra, vars festdag är den 6 december. Kvällen före, alltså den 5 december, fick barnen gåvor. Så småningom flyttades denna ritual till julafton, även om den helige Nikolaus fortfarande firas i flera länder den 6 december.
Vem var då Nikolaus av Myra? Han var biskop av Myra i nuvarande Turkiet och levde på 300-talet e.Kr. Han är sjöfararnas och de små barnens skyddspatron. Han lär ha varit mycket generös gentemot barn och behövande, därav kopplingen till gåvor (julklappar). Mycket av det vi känner till om den helige Nikolaus kommer från berättelser i genren helgonlegender; den historiska tillförlitligheten är understundom liten. Om han till exempel var närvarande vid konciliet i Nicea år 325 är tänkbart, men bevismaterialet är bristfälligt (se David Hugh Farmer, Oxford Dictionary of Saints, Oxford University Press, sid. 385–386).
Under alla förhållanden kvarstår som faktum dels att han vördas som helgon sedan 900-talet, dels att den moderna figuren Santa Claus har en tydlig koppling till denne Sankt Nikolaus av Myra. Jultomten har alltså, i alla fall ursprungligen, i allra högsta grad med kristendomen att göra.
Det för alltför långt att här utförligt kommentera Lindenfors beskrivning av kristendomens gudsbild. Tre saker kan dock påpekas. För det första tar Lindenfors upp aspekter – som Jesu död – som snarare har med påsk och inte med jul och Jesu födelse att göra. För det andra är det missvisande att tala om Guds självmord. För det tredje menar många kristna teologer att Gud är barmhärtig och ständigt inbjudande. Gud är visserligen inte helt kravlös och inte likgiltig till människors beteende. Men få kristna teologer skulle känna igen sig i Lindenfors ensidigt hotfulla, kravfyllda och brutala gudsbild.
Fredrik Heiding 2012-12-04
Johan Rönnblom har på Newsmill (Kristendomen kidnappade jultomten från folktron) den 6 december svarat på ovanstående inlägg.