– Apropå Dick Harrisons argumentation för att Sveriges kristnande inte försämrade kvinnans ställning.
Det är ett vanligt påstående nuförtiden att Sveriges kristnande skulle ha inneburit en försämring av kvinnornas ställning i samhället. Mot detta har historieprofessorn Dick Harrison på Svenska Dagbladets Historiebloggen (https://blog.svd.se/historia) den 26 november lagt fram argument som är mycket övertygande. Den vanliga föreställningen att medeltidens kyrka skulle ha varit kvinnofientlig bygger på en lång rad av missförstånd som han med sakkunskap reder ut. Men här finns också mer att säga. När allt kommer omkring har kvinnorna spelat en väsentlig roll för Nordens kristnande.
Det var framför allt genom vikingatågen som de nordiska samhällena fick nära beröring med europeisk kultur, och i de kontakterna kom kvinnorna att få en vital betydelse. Låt oss se på två exempel; Danelagen och Normandie. En stor del av England var under 800-talet ockuperat av danska vikingar, och de tog inte bara med sig rövade skatter. Många av dem slog sig ner i det nya landet som jordbrukare och gifte sig med kristna kvinnor. Inom bara några generationer var alla deras avkomlingar kristna, men de hade inte förlorat alla förbindelser med sitt danska ursprung. De fungerade alltså som en brygga för kristna inflytanden i Norden.
På liknande vis förhöll det sig i Normandie (”nordmännens land”) på 900-talet. De vikingar som fick sig ett eget område tilldelat av den franske kungen gifte sig med franska kvinnor som snabbt uppfostrade barnen i fransk kultur och gjorde dem till kristna. När Vilhelm Erövraren invaderade England 1066 var det inte något nordiskt vikingafölje han ledde utan en här med franskt språk och fransk kultur. I båda fallen var det kvinnorna som stod för kulturbytet och måste ha gjort det med kraft. Man behöver inte läsa serien Hagbard för att inse vilken roll som kvinnorna spelade för att ge vikingarna hyfs och europeisk civilisation.
Och varför blev Island kristet så snart efter den norska koloniseringen? DNA-undersökningar har klargjort att de tidiga islänningarnas genbank visar ett mycket starkt skotskt inflytande. Norska vikingar har alltså invaderat Skottland, gift sig med kristna skotska kvinnor och sedan deltagit med sina familjer i koloniseringen av Island därifrån. Kristendomen var närvarande där nästan från början.
Från Sveriges kristnande berättas flera historier om starka och självständiga kvinnor som har gynnat den kristna kyrkan och följt det kristna budet att ta hand om de fattiga. Den första kristna kvinnan i Sverige vars namn vi känner till var Frideborg, som finns omtalad i Rimberts berättelse om Ansgars liv. Hon levde i Birka under 800-talet och var tydligen änka – hennes man nämns aldrig – och hon förfogade över en hel del pengar. Hon skickade sin dotter Katla att tillsammans med några kamrater resa till det frisiska Dorestad – en avsevärd sjöresa – för att använda pengarna till understöd åt de fattiga i staden, vilket de också gjorde. Här finns en liten anekdot som jag inte gärna vill undanhålla läsaren. Medan de var i Dorestad fick de som andra svenska utlandsresenärer lust att pröva på vinet. När de hade fullgjort sitt uppdrag skedde ett under, säger Rimbert. Deras penningpung fylldes mirakulöst nog med samma summa som de fått med sig – men med avdrag för vad de hade lagt ut för vinet! Det är i varje fall inga svaga och värnlösa kvinnor som det här berättas om.
Några århundraden senare möter vi S:ta Elin av Skövde, som levde på 1100-talet. Hon var änka och använde sina tillgångar till att hjälpa fattiga och resande. Men så hände det att hennes svärson blev mördad, och Elin beskylldes för att ligga bakom mordet. Hon lämnade Skövde och begav sig som pilgrim till Jerusalem. Men när hon kom tillbaka och kanske trodde att problemen var över blev hon själv mördad av sina släktingar. De flesta ansåg att hon var oskyldig till svärsonens död, och hon kom senare att räknas som helgon. Här kan man läsa mellan raderna att det var hennes pengar det hela handlade om. Släkten tyckte sannolikt att hon slösade bort sin avlidne mans förmögenhet, och särskilt svärsonen kan ha kommit i konflikt med henne av den anledningen.
Den tolkningen förstärks om man jämför henne med ett annat lokalhelgon, S:ta Magnhild av Fulltofta i Skåne, som på den tiden hörde till Danmark. Också hon var en generös änka som använde sin mans förmögenhet för att hjälpa fattiga, sjuka och föräldralösa. Hon blev mördad av sin svärdotter 1215 och fick också anseende som helgon. Rimligen var orsaken till mordet att man inte ville se pengarna gå ur släktens ägo.
I dessa tre fall var huvudpersonerna änkor. Inom ett äktenskap var det mannen som disponerade tillgångarna, medan änkorna hade frihet att bruka dem som de ville, fastän det uppenbarligen kunde vara riskfyllt. Det tycks som om rika kvinnor har betytt en hel del för den kyrkliga verksamhetens finansiering under den här perioden. Marken där Varnhems kloster byggdes skall ha skänkts till munkarna omkring 1150 av en kvinna vid namn Sigrid. Det är alltid kvinnor ur stormannaklassen som det här handlar om, men de dominerar också i källuppgifterna om samtida män.
Vad kan det då ha funnits i kristendomen som attraherade kvinnorna? Jag vill peka på en sådan sak. Dick Harrison nämner de många korsprydda runstenar som är resta över kvinnor, och som bär inskrifter av typen ”Gud hjälpe hennes själ”. Tron på ett liv efter detta har sannolikt spelat en viktig roll för kvinnornas anslutning till kristendomen. Något sådant liv fanns inte för dem i den nordiska mytologin. Det var de manliga kämparna som fördes från valplatsen till gästabudet i Valhall. Kristendomen införde däremot en likvärdighet mellan kvinnor och män, inte i samhällslivet men däremot på andra sidan dödens gräns. De som avled i tron på Kristus kunde vänta sig ett liv i himlen, vare sig de var män eller kvinnor, och de hade samma möjlighet att av kyrkan firas som helgon. Också den kristna omsorgen om fattiga och behövande har uppenbarligen appellerat till många kvinnor, som vi ser av exemplen ovan. När klostren för kvinnor grundades, först Vreta kloster i början av 1100-talet, gavs också en möjlighet för dem till personlig utveckling utan att tvingas in i rollen som maka och mor.
En rikedom på information om dessa frågor finner man i Birgit Sawyers Kvinnor och familj i det forn- och medeltida Skandinavien, NTNU, Trondheim 1998.
Per Beskow
ur Signum nr 8/2011