av CHARLES CÂMARA
Idag den 21 september 2026 uppmärksammas FN:s internationella fredsdag. Fredsdagen instiftades 1981 som en uppmaning till världens nationer att välja icke-våld, vapenvila och medmänsklighet framför våld, förstörelse och hat – att välja hopp framför misstro. Det är en uppmaning som är lika nödvändig idag som den var för 45 år sedan, om inte än mer nödvändig. Ty inte sedan andra världskriget har så många dödats och allvarligt skadats som senaste tiden under enskilt år. Enbart under 2025 dog mer än kvartsmiljon människor, både soldater och civila, vilket är ett av de våldsammaste och blodigaste under enskilt år på åttio år sett till antalet väpnade konflikter.
För närvarande pågår sextiofem aktiva krig och väpnade konflikter i trettiofem länder. Det höga antalet dödsfall berodde främst på tre konflikter: den ryska invasionen av Ukraina, Israels bombardemang av Gaza och omfattande våld i inbördeskriget i Sudan, anser ”Uppsala Conflict Data Program (UCDP)” vid Uppsala universitet i en nyligen utgiven rapport. Samtidigt pågår på andra håll i världen småskaliga, lågintensiva våldsamma väpnade konflikter, bortglömda av omvärlden.
Årets tema för fredsdagen är ”Investera i fred – för alla, överallt, varje dag.” Temat lyfter fram ”fredens vardagsarkitekter”, ett uttryck som syftar på engagerade människor som driver små och stora lokala initiativ, lägger grunden för stabilitet och försoning, samt bygger en varaktig fred underifrån på gräsrotsnivå.
Sådana initiativ nämns sällan i allmänna mediebruset. För vi är vana vid att via sociala medier och andra kanaler ta del av stora internationella förhandlingar mellan namnkunniga representanter för parterna. Ofta glöms bort att bortom dessa formella förhandlingar pågår små men betydande tagna initiativ av människor som inte har formella positioner i samhället, exempelvis oansenliga och outbildade kvinnor, män och unga, men har djup engagemang samt kall att främja försoning och fred på platser där de lever.
Som en förklaring på årets tema skriver FN:s generalsekreterare António Guterres: ”Kom ihåg att fred inte bara skapas i konferensrum – den formas av alla, överallt, varje dag. Alla, var de än befinner sig, kan dra sitt strå till stacken för freden. Ta ett litet steg för freden varje dag. På denna internationella fredsdag, låt oss alla inspireras av modet hos dem som verkar för fred i sina bostadsområden, klassrum och lokalsamhällen.”
Det årets tema lyfter fram har praktiserats av mängder av enskilda personer, grupper, organisationer och institutioner över hela världen, däribland av katolska kyrkan, globalt och lokalt. I flera år har Stockholms katolska stift stött många små enskilda initiativ ledda av katolska präster, systrar och bröder samt lekfolk i stift på olika håll i världen, både där konflikter pågår och på platser där missnöje gror som kan leda till konflikter; därav kyrkans förebyggande arbete (för några konkreta exempel, se Signums webbplats här).
Ofta sker kyrkans arbete på lokalnivå i det tysta, inte för att man vill dölja något, men det kan vara för att man uppnår bäst effekt om man håller låg profil. Kyrkan, ofta i samarbete med andra religiösa och sekulära organisationer, arbetar för att främja försoningens kultur och fredliga relationer trots varandras olikheter i traditioner och åsikter. Kyrkan lyfter fram det som förenar snarare än det som skiljer åt. Källan till kyrkans dagliga, tålamodskrävande fredsarbete är inspiration från evangelierna och katolsk sociallära, men framför allt inspiration från fridsfursten Jesus Kristus som uppmanar varje person att vara en fridens och fredens människa, för sig själv, för varandra samt leva i sämja med hela skapelsen.
FN:s årliga internationella fredsdag, likaså katolska kyrkans instiftade årliga bönedag för fred, den första januari, påminner oss om att vägen till fred sker genom varje persons engagemang både på global och gräsrotsnivå. För kristna är tron oumbärlig som drivkraft i detta engagemang. Utifrån ens förutsättningar kan var och en göra något för att skapa fredliga och försonande relationer där man står.
Charles Câmara 2026-09-21
Detta är en opinionstext.