Ökat våld mot sjukvårdspersonal

av JENNY LINDBERG
En undersökning från 2021 har visat att våld mot hälso- och sjukvården och dess företrädare, vilket förekom i lägre grad före covidpandemin, har ökat kraftigt över hela världen. Våldet riktas oftast från patienter och närstående mot sjukvårdspersonal, sjukvårdsenheter och ambulanser. Det finns sannolikt ett stort mörkertal eftersom inte alla händelser rapporteras. Det är viktigt att tydliggöra hur stort problemet är, utlösande faktorer och möjliga åtgärder. Rapporten kan laddas ner i sin helhet på Violence-against-healthcare-survey-report.pdf (wma.net)

I rapporten lyfts fram att det är viktigt att identifiera framgångsrika metoder att minska antalet våldsincidenter mot sjukvården. Åtgärderna kan bestå i ökad medvetenhet, ett bättre rapportsystem och striktare lagstiftning men även psykosocialt stöd och mental hälsa till sjukvårdspersonal. Vissa åtgärder kan de själva genomföra, exempelvis att förbättra relationen med patienter och närstående samt att öka sin etiska medvetenhet. De kan även utveckla sin förmåga att kommunicera och att lösa eller åtminstone trappa ner konflikter som uppstår.

När rapporten publicerades uttalade sig generalsekreteraren för World Medical Association angående fynden. Han ansåg att undersökningen ger värdefull förståelse för våldsincidenter inom sjukvården. Genom olika förslag på strategier för att förebygga och hantera våld sätts fokus på sjukvårdspersonalens imponerande förmåga att anpassa sig och bemästra svåra situationer, förmåga att agera kreativt och att alltid ha patientens bästa som yttersta mål för sitt arbete. Samtidigt kan inte hela strategin läggas på sjukvården utan det måste också finnas ett statligt eller regionalt ansvar att skapa riktlinjer för att skydda sjukvården.

Ordföranden för International Council of Nurses (ICN) uttalade en farhåga kring att hot, aggression och våld gentemot sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal har förvärrats under pandemin. Under flera år har ICN uppmanat till handling för att skydda sjukvårdspersonal men fortfarande löper sjuksköterskor stora risker på sitt arbete vilket är helt oacceptabelt. Sjuksköterskornas rättigheter får inte sättas åsido utan måste tas på allvar och säkerställas genom att man förhindrar attacker och att man också sanktionerar händelser som redan har inträffat. ICN vill se ett slut på den situation som innebär att sjuksköterskor ska behöva arbeta med rädsla för sin egen säkerhet.

Maciej Polkowski från Röda korsets initiativ Health Care in Danger nämner dessutom att sjukvårdspersonalens trygghet är en förutsättning för god hälso- och sjukvård. Hälso- och sjukvårdssystem kan bara fungera när både arbetskraft och enheter är säkra och skyddade.

Våldets tänkbara orsaker

Man kan spekulera i orsakerna till den ökade aggressionen. Är det en ökning på grund av covid-19 eller skulle ökningen ha funnits ändå? Har covidpandemin gjort att sjukvårdspersonal ses som företrädare för ett orättvist sjukvårdssystem eller för en myndighet som fattar felaktiga beslut? Under pandemin hände det i en del länder och regioner att vissa patientgrupper prioriterades lägre än andra, ibland genom förhastade och ogrundade beslut om behandlingsbegränsning. Finns det en kvarvarande skepsis till att sjukvårdspersonalen i första hand har patientens bästa för ögonen? Kanske patienter och närstående tror att det finns en dold agenda som kan drabba den enskilda på ett negativt sätt. På så sätt kanske beslut kring behandlingsbegränsningar, som baseras på vad som har utsikter att lyckas eller vad som är till gagn för den enskilda patienten uppfattas som ett försök att nonchalera en patients rättmätiga behov av sjukvård.

Många uppfattar i dag – helt felaktigt(!) – att palliativ vård är lika med dödshjälp; att man i stället för god medicinsk vård ger morfin till en patient för att den ska avlida. På så sätt blir omhändertagandet i livets slut, som ska präglas av tillit och omsorg, i stället till en arena för konflikter. Det är klart att en sådan misstro mot sjukvården kan ge upphov till aggression och i vissa fall våldshandlingar. När patient och närstående känner att deras behov inte blir tillgodosedda. Hur ska då förtroendet för sjukvården återupprättas?

Vägar framåt

Kanske är det en god idé att, som rapporten beskriver, satsa på relationen mellan patient, närstående och sjukvårdspersonal. Att främja en rak och tydlig kommunikation som samtidigt är fylld av ömsesidigt medkännande. Att öppet förevisa vilka prioriteringar som finns i hälso- och sjukvård, för de finns! Men också att tydliggöra hälso- och sjukvårdens yttersta syfte som uttrycks väl exempelvis i den svenska lagstiftningen: Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården (2§ hälso- och sjukvårdslagen, SFS 1982:763). Samt att lyfta fram sjukvårdens begränsningar – vissa tillstånd finns det inte möjlighet att bota eller ens bromsa och då är det lindring och tröst som återstår. En minst lika viktig del av vården som att bota och förlänga liv.

Det främsta målet kanske inte är att minska våldshandlingar mot hälso- och sjukvårdspersonal utan i själva verket att söka samsyn kring sjukdomstillståndet och de möjligheter som finns. En ärlig kommunikation kring detta kan bidra till att sjukvårdspersonal, patienter och närstående känner sig mötta med respekt och förtroende.

Jenny Lindberg 2022-08-22

Detta är en opinionstext.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

av JENNY LINDBERG
En undersökning från 2021 har visat att våld mot hälso- och sjukvården och dess företrädare, vilket förekom i lägre grad före covidpandemin, har ökat kraftigt över hela världen. Våldet riktas oftast från patienter och närstående mot sjukvårdspersonal, sjukvårdsenheter och ambulanser. Det finns sannolikt ett stort mörkertal eftersom inte alla händelser rapporteras. Det är viktigt att tydliggöra hur stort problemet är, utlösande faktorer och möjliga åtgärder. Rapporten kan laddas ner i sin helhet på Violence-against-healthcare-survey-report.pdf (wma.net)

I rapporten lyfts fram att det är viktigt att identifiera framgångsrika metoder att minska antalet våldsincidenter mot sjukvården. Åtgärderna kan bestå i ökad medvetenhet, ett bättre rapportsystem och striktare lagstiftning men även psykosocialt stöd och mental hälsa till sjukvårdspersonal. Vissa åtgärder kan de själva genomföra, exempelvis att förbättra relationen med patienter och närstående samt att öka sin etiska medvetenhet. De kan även utveckla sin förmåga att kommunicera och att lösa eller åtminstone trappa ner konflikter som uppstår.

När rapporten publicerades uttalade sig generalsekreteraren för World Medical Association angående fynden. Han ansåg att undersökningen ger värdefull förståelse för våldsincidenter inom sjukvården. Genom olika förslag på strategier för att förebygga och hantera våld sätts fokus på sjukvårdspersonalens imponerande förmåga att anpassa sig och bemästra svåra situationer, förmåga att agera kreativt och att alltid ha patientens bästa som yttersta mål för sitt arbete. Samtidigt kan inte hela strategin läggas på sjukvården utan det måste också finnas ett statligt eller regionalt ansvar att skapa riktlinjer för att skydda sjukvården.

Ordföranden för International Council of Nurses (ICN) uttalade en farhåga kring att hot, aggression och våld gentemot sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal har förvärrats under pandemin. Under flera år har ICN uppmanat till handling för att skydda sjukvårdspersonal men fortfarande löper sjuksköterskor stora risker på sitt arbete vilket är helt oacceptabelt. Sjuksköterskornas rättigheter får inte sättas åsido utan måste tas på allvar och säkerställas genom att man förhindrar attacker och att man också sanktionerar händelser som redan har inträffat. ICN vill se ett slut på den situation som innebär att sjuksköterskor ska behöva arbeta med rädsla för sin egen säkerhet.

Maciej Polkowski från Röda korsets initiativ Health Care in Danger nämner dessutom att sjukvårdspersonalens trygghet är en förutsättning för god hälso- och sjukvård. Hälso- och sjukvårdssystem kan bara fungera när både arbetskraft och enheter är säkra och skyddade.

Våldets tänkbara orsaker

Man kan spekulera i orsakerna till den ökade aggressionen. Är det en ökning på grund av covid-19 eller skulle ökningen ha funnits ändå? Har covidpandemin gjort att sjukvårdspersonal ses som företrädare för ett orättvist sjukvårdssystem eller för en myndighet som fattar felaktiga beslut? Under pandemin hände det i en del länder och regioner att vissa patientgrupper prioriterades lägre än andra, ibland genom förhastade och ogrundade beslut om behandlingsbegränsning. Finns det en kvarvarande skepsis till att sjukvårdspersonalen i första hand har patientens bästa för ögonen? Kanske patienter och närstående tror att det finns en dold agenda som kan drabba den enskilda på ett negativt sätt. På så sätt kanske beslut kring behandlingsbegränsningar, som baseras på vad som har utsikter att lyckas eller vad som är till gagn för den enskilda patienten uppfattas som ett försök att nonchalera en patients rättmätiga behov av sjukvård.

Många uppfattar i dag – helt felaktigt(!) – att palliativ vård är lika med dödshjälp; att man i stället för god medicinsk vård ger morfin till en patient för att den ska avlida. På så sätt blir omhändertagandet i livets slut, som ska präglas av tillit och omsorg, i stället till en arena för konflikter. Det är klart att en sådan misstro mot sjukvården kan ge upphov till aggression och i vissa fall våldshandlingar. När patient och närstående känner att deras behov inte blir tillgodosedda. Hur ska då förtroendet för sjukvården återupprättas?

Vägar framåt

Kanske är det en god idé att, som rapporten beskriver, satsa på relationen mellan patient, närstående och sjukvårdspersonal. Att främja en rak och tydlig kommunikation som samtidigt är fylld av ömsesidigt medkännande. Att öppet förevisa vilka prioriteringar som finns i hälso- och sjukvård, för de finns! Men också att tydliggöra hälso- och sjukvårdens yttersta syfte som uttrycks väl exempelvis i den svenska lagstiftningen: Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården (2§ hälso- och sjukvårdslagen, SFS 1982:763). Samt att lyfta fram sjukvårdens begränsningar – vissa tillstånd finns det inte möjlighet att bota eller ens bromsa och då är det lindring och tröst som återstår. En minst lika viktig del av vården som att bota och förlänga liv.

Det främsta målet kanske inte är att minska våldshandlingar mot hälso- och sjukvårdspersonal utan i själva verket att söka samsyn kring sjukdomstillståndet och de möjligheter som finns. En ärlig kommunikation kring detta kan bidra till att sjukvårdspersonal, patienter och närstående känner sig mötta med respekt och förtroende.

Jenny Lindberg 2022-08-22

Detta är en opinionstext.