av FREDRIK HEIDING
Vid Omberg i Östergötland, ett par mil utanför Vadstena, ligger Heliga Hjärtas Kloster där Mariadöttrarna OSB (Ordo Sancti Benedicti, benediktinsystrar) lever. I klostret följer man Den helige Benedictus regel från 500-talet och lever efter den benediktinska devisen ora et labora (bed och arbeta). Klostret som grundades 1997 firar i år 25-årsjubileum.
Firandet gestaltades i dag, lördagen den 13 augusti, med en jubileumshögmässa med biskop Anders Arborelius tillsammans med systrarna och cirka 80 gäster. I sin predikan uttryckte kardinal Arborelius tacksamhet för att Heliga Hjärtas Kloster under 25 år kunnat vara en plats där både troende och andligt sökande personer funnit ett hjärta. Klostrets hjärta är kyrkans hjärta, vilket fungerar som en motpol till tomhet och hjärtlöshet som annars präglar delar av samhället.
På eftermiddagen hölls ett panelsamtal med titeln ”Gör vår tid till hoppets tid”. Titeln är hämtad från Pingstsekvensen, Veni sancte Spiritus, Kom, helige Ande. I panelsamtalet medverkade Signums skribent Lovisa Bergdahl (fil. dr i pedagogik, lektor vid Södertörns högskola); benediktinsyster Johanna Wiese från benediktinklostret i Dinklage i Tyskland; den ortodoxe munken Charbel Rizk (som har disputerat på en avhandling i komparativ teologi vid Uppsala universitet); Moder Katarina Rask, priorinna för Heliga Hjärtas Kloster; samt Andreas Björklind, psykoterapeut och blivande diakon i katolska kyrkan. Moderator var Lisbeth Gustafsson, journalist och författare.
Panelsamtalet som kretsade kring hoppets dygd tog sin utgångspunkt i Pingstsekvensens fras ”Kom och fyll vår fattigdom”, i synnerhet den fattigdom och vilsenhet som kan känneteckna tillvaron för barn och unga i vår tid. Syster Johanna berättade om verksamheten för och med hemlösa. Hon uppfattar att många unga i dag kämpar med prestationsångest, såväl vad avser yrkeslivet som förväntningar om att skapa en god image. Lovisa Bergdahl reflekterade över den hjälplöshet och vanmakt som miljökrisen väcker.
Broder Charbel Rizk kunde jämföra hopplöshet i Sverige med brist på hopp i det krigsdrabbade Syrien och i andra delar av Mellanöstern. Lidandet ser olika ut men har vissa gemensamma drag. I Syrien med grannländer ligger det närmare till hands att söka hopp genom tron och kyrkan. Andreas Björklind menade att många unga mår dåligt psykiskt i Sverige. Men analysen är ofta bristfällig, man frågar inte på djupet varför de lider av psykisk ohälsa. I den mån institutioner i samhället (som BUP, Barn- och ungdomspsykiatrin) och ungdomarna själva hyser hopp så är detta oftast kortsiktigt och rent mellanmänskligt. Det långsiktiga hoppet inriktat mot en transcendent dimension saknas ofta.
Moderatorn Lisbeth Gustafsson styrde in samtalet på ”det andliga tillståndet” och panelen diskuterade två frågor: Vad behövs för att känna hopp? Om det kristna hoppet är viktigt, hur kan det då förmedlas, kommuniceras? Alla i panelen var eniga om att det är väsentligt att bygga upp och odla goda relationer. Hoppet förmedlas genom handling, genom exemplets makt. Det ortodoxa Korsets kloster i närheten av Nyköping liksom Heliga Hjärtas Kloster är miljöer där hoppet kan finna ett uttryck. I slutändan finns hoppet hos Jesus Kristus, poängterade broder Charbel flera gånger på ett övertygande och innerligt sätt.
Moder Katarina berättade om två kvinnor som hade kommit på besök med piercing och iförda den typ av klädsel som präglade punkvågen. Eftersom de till synes inte direkt passade in i klostermiljön, frågade Moder Katarina vid avskedet om de båda hade funnit sig till rätta. De svarade att det hade varit som att komma hem till sin egen mamma. ”Och hur är det?”, undrade Moder Katarina. ”Det betyder att man kan vara som man är”, ska de ha svarat. De verkade ha lämnat klostret hoppfyllda.
De medverkande diskuterade vidare hur förtroendekrisen i de olika trossamfunden påverkar kyrkornas möjlighet att sprida hopp.
Panelsamtalet landade i det andliga moderskapet som en möjlig väg att sprida hopp. Lovisa Bergdahl lyfte fram Gunvor Norman som en förebild. Hon var del av den karismatiska och lågkyrkliga Oxfordgrupprörelsen i Svenska kyrkan med systerkyrkor under 1940-talet och framåt. Hon antog namnet Paulina Mariadotter och grundade Mariadöttrarna i Sverige. Mariadöttrarna fick så småningom en svenskyrklig gren i klostret Vallby utanför Enköping och systrarna i Heliga Hjärtas Kloster som upptogs i den katolska kyrkans gemenskap. Flera av Mariadöttrarna i Vallby deltog i dagens firande på klostret i Omberg. Läs gärna vidare artikeln ”Vilken människotyp behöver världen nu?” av Lovisa Bergdahl i Signum nr 2/2016.
Efter panelsamtalet följde vesper med musik. Denna vespergudstjänst kan man ta del av i efterhand på klostrets hemsida via länken här
Fredrik Heiding 2022-08-13
Detta är en opinionstext.
”Vilken människotyp behöver världen nu?” av Lovisa Bergdahl i Signum nr 2/2016.